Exodus 34 | King James Version

King James Version

1 And the LORD said unto Moses, Hew thee two tables of stone like unto the first: and I will write upon these tables the words that were in the first tables, which thou brakest. 2 And be ready in the morning, and come up in the morning unto mount Sinai, and present thyself there to me in the top of the mount. 3 And no man shall come up with thee, neither let any man be seen throughout all the mount; neither let the flocks nor herds feed before that mount. 4 And he hewed two tables of stone like unto the first; and Moses rose up early in the morning, and went up unto mount Sinai, as the LORD had commanded him, and took in his hand the two tables of stone. 5 And the LORD descended in the cloud, and stood with him there, and proclaimed the name of the LORD. 6 And the LORD passed by before him, and proclaimed, The LORD, The LORD God, merciful and gracious, longsuffering, and abundant in goodness and truth, 7 Keeping mercy for thousands, forgiving iniquity and transgression and sin, and that will by no means clear the guilty ; visiting the iniquity of the fathers upon the children, and upon the children' children, unto the third and to the fourth generation . 8 And Moses made haste, and bowed his head toward the earth, and worshipped. 9 And he said, If now I have found grace in thy sight, O Lord, let my Lord, I pray thee, go among us; for it is a stiffnecked people; and pardon our iniquity and our sin, and take us for thine inheritance. 10 And he said, Behold, I make a covenant: before all thy people I will do marvels, such as have not been done in all the earth, nor in any nation: and all the people among which thou art shall see the work of the LORD: for it is a terrible thing that I will do with thee. 11 Observe thou that which I command thee this day: behold, I drive out before thee the Amorite, and the Canaanite, and the Hittite, and the Perizzite, and the Hivite, and the Jebusite. 12 Take heed to thyself, lest thou make a covenant with the inhabitants of the land whither thou goest, lest it be for a snare in the midst of thee: 13 But ye shall destroy their altars, break their images, and cut down their groves: 14 For thou shalt worship no other god: for the LORD, whose name is Jealous, is a jealous God: 15 Lest thou make a covenant with the inhabitants of the land, and they go a whoring after their gods, and do sacrifice unto their gods, and one call thee, and thou eat of his sacrifice; 16 And thou take of their daughters unto thy sons, and their daughters go a whoring after their gods, and make thy sons go a whoring after their gods. 17 Thou shalt make thee no molten gods. 18 The feast of unleavened bread shalt thou keep. Seven days thou shalt eat unleavened bread, as I commanded thee, in the time of the month Abib: for in the month Abib thou camest out from Egypt. 19 All that openeth the matrix is mine; and every firstling among thy cattle, whether ox or sheep, that is male . 20 But the firstling of an ass thou shalt redeem with a lamb: and if thou redeem him not, then shalt thou break his neck. All the firstborn of thy sons thou shalt redeem. And none shall appear before me empty. 21 Six days thou shalt work, but on the seventh day thou shalt rest: in earing time and in harvest thou shalt rest. 22 And thou shalt observe the feast of weeks, of the firstfruits of wheat harvest, and the feast of ingathering at the year' end. 23 Thrice in the year shall all your men children appear before the Lord GOD, the God of Israel. 24 For I will cast out the nations before thee, and enlarge thy borders: neither shall any man desire thy land, when thou shalt go up to appear before the LORD thy God thrice in the year. 25 Thou shalt not offer the blood of my sacrifice with leaven; neither shall the sacrifice of the feast of the passover be left unto the morning. 26 The first of the firstfruits of thy land thou shalt bring unto the house of the LORD thy God. Thou shalt not seethe a kid in his mother' milk. 27 And the LORD said unto Moses, Write thou these words: for after the tenor of these words I have made a covenant with thee and with Israel. 28 And he was there with the LORD forty days and forty nights; he did neither eat bread, nor drink water. And he wrote upon the tables the words of the covenant, the ten commandments. 29 And it came to pass, when Moses came down from mount Sinai with the two tables of testimony in Moses'hand, when he came down from the mount, that Moses wist not that the skin of his face shone while he talked with him. 30 And when Aaron and all the children of Israel saw Moses, behold, the skin of his face shone; and they were afraid to come nigh him. 31 And Moses called unto them; and Aaron and all the rulers of the congregation returned unto him: and Moses talked with them. 32 And afterward all the children of Israel came nigh: and he gave them in commandment all that the LORD had spoken with him in mount Sinai. 33 And till Moses had done speaking with them, he put a vail on his face. 34 But when Moses went in before the LORD to speak with him, he took the vail off, until he came out. And he came out, and spake unto the children of Israel that which he was commanded. 35 And the children of Israel saw the face of Moses, that the skin of Moses'face shone: and Moses put the vail upon his face again, until he went in to speak with him.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

De tio buden på nya stentavlor

1 Herren sa till Mose: "Hugg ut två stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på nytt skriva de ord som fanns på tavlorna du slog sönder. 2 Gör dig klar att i morgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget. 3 Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era hjordar gå och beta i närheten av berget." 4 Mose högg ut två stentavlor, lika de första han haft, och steg tidigt på morgonen upp på berget Sinai, som Herren hade sagt till honom, och han hade tavlorna med sig. 5 Då steg Herren ner i molnpelaren och ställde sig bredvid honom och gick förbi honom och ropade ut sitt namn. 6 "Jag är Herren, den nådefulle och barmhärtige Guden", ropade han, "som inte lätt blir vred men är stor i kärlek och sanning. 7 Jag, Herren, bevisar min trofasta kärlek till tusentals människor genom att förlåta deras synder, men jag låter inte den skyldige slippa straffet utan utkräver det av syndarens barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generation." 8 Mose föll då ner inför Herrens ansikte och tillbad 9 och sa: "Om det är sant att jag funnit nåd inför dina ögon, Herre, gå då med oss till löfteslandet. Ja, det är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss våra synder och missgärningar och ta emot oss som dina egna." 10 Herren svarade: "Ja, jag ska ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under som aldrig tidigare gjorts någonstans på hela jorden, och hela Israels folk ska få se Herrens makt, den väldiga makt som jag ska uppenbara på er. 11 Er del av förbundet blir att hålla alla mina bud. Då ska jag fördriva amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna för er. 12 Men var mycket noga med att inte kompromissa med folket i det land ni kommer till, för om ni gör det kommer ni snart att vandra på deras ogudaktiga vägar. 13 I stället ska ni riva ner deras avgudaaltaren, krossa deras stenstoder och hugga ner deras heliga träpålar. 14 Ni ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en Gud som kräver absolut trohet och fullkomlig överlåtelse. 15 Ni ska inte sluta fredsfördrag av något slag med de folk som bor i landet, för de är andligt sett prostituerade och otrogna mot mig genom att de offrar till andra gudar. Om ni blir vänner med dem och någon av dem inbjuder er att vara med och tillbe hans avgud, ligger det nära till hands att ni gör det. 16 Och ni kommer att acceptera att deras döttrar blir hustrur åt era söner. Då kommer era söner att bli otrogna mot mig genom att tillbe sina hustrurs gudar. 17 Se till att ni inte gjuter några fler avgudar åt er! 18 Var noga med att hålla det osyrade brödets högtid under sju dagar, precis som jag har sagt åt er att göra under den bestämda tiden i april månad. Det var ju i den månaden som ni lämnade Egypten. 19 Allt förstfött av hankön ska tillhöra mig, även boskap, får och getter. 20 En förstfödd åsnefåle kan lösas med ett lamm, men om någon inte vill lösa in den, ska han krossa dess nacke. Men era förstfödda söner måste allesammans lösas in. Ingen får komma inför mig tomhänt. 21 Även under sådd och skörd ska ni bara arbeta sex dagar och vila på den sjunde. 22 Ni ska fira veckohögtiden i början av veteskörden och bärgningshögtiden vid årets slut. 23 Vid dessa högtider, liksom vid påsk, alltså tre gånger om året, ska hela den manliga befolkningen i Israel träda fram inför Herren. 24 Ingen ska anfalla eller erövra ert land när ni går fram inför Herren dessa tre gånger om året. Jag ska fördriva nationerna åt er och utvidga era gränser. 25 Ni får inte använda jäst bröd vid era offer till mig och ingenting av påsklammets kött får lämnas kvar till följande morgon. 26 Det bästa av den första skörden varje år ska ni ta med er till Herrens, er Guds, tabernakel. En killing får ni inte koka i dess moders mjölk." 27 Och Herren sa till Mose: "Skriv ner dessa lagar som jag har gett dig, för de är villkoren för mitt avtal med dig och med Israel." 28 Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Medan han var där skrev Gud ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. 29 När Mose kom tillbaka ner från berget med stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han varit tillsammans med Gud. 30 Hans ansikte sken så att Aron och folket i Israel var rädda för att närma sig honom. 31 Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. 32 Senare kom allt folket till honom, och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på berget. 33 När Mose hade slutat tala med dem hängde han en slöja över sitt ansikte, 34 men varje gång han gick in för att tala med Herren, tog han av slöjan. När han kom ut igen talade han om för folket vilka instruktioner Gud hade gett honom, 35 och folket kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen till nästa gång han skulle tala med Gud.