1Now when they had passed through Amphipolis and Apollonia, they came to Thessalonica, where was a synagogue of the Jews:2And Paul, as his manner was, went in unto them, and three sabbath days reasoned with them out of the scriptures,3Opening and alleging, that Christ must needs have suffered, and risen again from the dead; and that this Jesus, whom I preach unto you, is Christ.4And some of them believed, and consorted with Paul and Silas; and of the devout Greeks a great multitude, and of the chief women not a few.5But the Jews which believed not, moved with envy, took unto them certain lewd fellows of the baser sort, and gathered a company, and set all the city on an uproar, and assaulted the house of Jason, and sought to bring them out to the people.6And when they found them not, they drew Jason and certain brethren unto the rulers of the city, crying, These that have turned the world upside down are come hither also;7Whom Jason hath received: and these all do contrary to the decrees of Caesar, saying that there is another king, one Jesus.8And they troubled the people and the rulers of the city, when they heard these things.9And when they had taken security of Jason, and of the other, they let them go.10And the brethren immediately sent away Paul and Silas by night unto Berea: who coming thither went into the synagogue of the Jews.11These were more noble than those in Thessalonica, in that they received the word with all readiness of mind, and searched the scriptures daily, whether those things were so.12Therefore many of them believed; also of honourable women which were Greeks, and of men, not a few.13But when the Jews of Thessalonica had knowledge that the word of God was preached of Paul at Berea, they came thither also, and stirred up the people.14And then immediately the brethren sent away Paul to go as it were to the sea: but Silas and Timotheus abode there still.15And they that conducted Paul brought him unto Athens: and receiving a commandment unto Silas and Timotheus for to come to him with all speed, they departed.16Now while Paul waited for them at Athens, his spirit was stirred in him, when he saw the city wholly given to idolatry.17Therefore disputed he in the synagogue with the Jews, and with the devout persons, and in the market daily with them that met with him.18Then certain philosophers of the Epicureans, and of the Stoicks, encountered him. And some said, What will this babbler say? other some, He seemeth to be a setter forth of strange gods: because he preached unto them Jesus, and the resurrection.19And they took him, and brought him unto Areopagus, saying, May we know what this new doctrine, whereof thou speakest, is?20For thou bringest certain strange things to our ears: we would know therefore what these things mean.21(For all the Athenians and strangers which were there spent their time in nothing else, but either to tell, or to hear some new thing.)22Then Paul stood in the midst of Mars' hill, and said, Ye men of Athens, I perceive that in all things ye are too superstitious.23For as I passed by, and beheld your devotions, I found an altar with this inscription, TO THE UNKNOWN GOD. Whom therefore ye ignorantly worship, him declare I unto you.24God that made the world and all things therein, seeing that he is Lord of heaven and earth, dwelleth not in temples made with hands;25Neither is worshipped with men's hands, as though he needed any thing, seeing he giveth to all life, and breath, and all things;26And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;27That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us:28For in him we live, and move, and have our being; as certain also of your own poets have said, For we are also his offspring.29Forasmuch then as we are the offspring of God, we ought not to think that the Godhead is like unto gold, or silver, or stone, graven by art and man's device.30And the times of this ignorance God winked at; but now commandeth all men every where to repent:31Because he hath appointed a day, in the which he will judge the world in righteousness by that man whom he hath ordained; whereof he hath given assurance unto all men, in that he hath raised him from the dead.32And when they heard of the resurrection of the dead, some mocked: and others said, We will hear thee again of this matter.33So Paul departed from among them.34Howbeit certain men clave unto him, and believed: among the which was Dionysius the Areopagite, and a woman named Damaris, and others with them.
1Paulus och Silas tog nu vägen genom städerna Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där judarna hade en synagoga[1].2Paulus gick som vanligt dit, och under tre veckor i rad talade han till folket på vilodagen[2].3Med hjälp av Skriften[3] förklarade han att Messias, den utlovade kungen, måste lida och uppstå från de döda, och han bevisade att Jesus är denna kung.4Många av dem som lyssnade blev övertygade och höll sig sedan till Paulus och Silas, däribland en stor grupp som inte var judar men tillbad Israels Gud, liksom ett antal högt uppsatta kvinnor.5Men de judiska ledarna blev avundsjuka och samlade en massa löst folk från gatan och ställde till med upplopp och oroligheter i staden. De tågade sedan mot Jasons hus för att hämta Paulus och Silas, så att de kunde ställa dem till svars inför folkmassan.[4]6Men när de inte hittade dem, släpade de ut Jason och några andra troende och tog med sig dem till stadens styresmän och skrek: ”Paulus och Silas har vänt upp och ner på hela världen, och nu är de här och ställer till bråk,7och Jason har släppt in dem i sitt hus. Alla dessa är skyldiga till förräderi mot kejsaren, för de påstår att det är en annan som är kung, en som heter Jesus.”8Både styresmännen och folket i staden blev mycket oroade över dessa rapporter,9och Jason och de andra blev inte frisläppta förrän de hade betalat borgen.
Paulus i Beroia
10Samma natt såg de troende till att Paulus och Silas skickades iväg till staden Beroia. Och så snart de kommit dit gick de till den judiska synagogan[5].11Men människorna i Beroia var mer öppna för nya idéer än de i Thessalonike. De lyssnade mer än gärna till budskapet, och forskade varje dag i Skriften[6] för att kontrollera att det som Paulus och Silas sa verkligen var sant.12Resultatet blev att många av dem började tro, däribland flera högt uppsatta icke-judiska kvinnor och män.13Men när judarna i Thessalonike fick reda på att Paulus spred budskapet om Jesus också i Beroia, kom de dit och ställde till med oro och bråk bland folket.14De troende handlade därför snabbt och skickade Paulus ner till kusten, men både Silas och Timotheos stannade kvar.15De som förde Paulus ner till kusten seglade sedan med honom ända till Athen. Efter det återvände de till Beroia och meddelade Silas och Timotheos att Paulus ville att de skulle skynda sig efter honom.
Paulus i Athen
16Medan Paulus väntade på Silas och Timotheos gick han omkring i Athen, och han blev fruktansvärt upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden.17Han besökte som vanligt synagogan[7] och talade till judarna och de greker som tillbad Israels Gud, men dessutom talade han varje dag på torget till alla som råkade vara där.18Han diskuterade också med en del av filosoferna, både epikureer och stoiker.[8] Men när Paulus berättade för dem om Jesus och att han hade uppstått från de döda, sa några: ”Vad är det här för underliga idéer han har snappat upp? Vad menar han?” Andra sa: ”Han försöker pracka på oss en främmande religion.”19Sedan tog de honom med sig till areopagen[9] och sa: ”Kom och berätta mer för oss om den här nya religionen,20för det är ganska märkliga saker du har att säga. Tala om för oss vad det här handlar om.”21(En sådan utfrågning var inte ovanlig, för både athenarna och de utlänningar som bodde där, använde all sin tid till att diskutera de senaste idéerna.)
Paulus tal inför areopagen
22Paulus ställde sig alltså inför[10] areopagen och sa: ”Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa,23för när jag har promenerat omkring här har jag sett många altaren. Ett av dem hade inskriften: ’Åt en okänd gud’. Och det är denna gud jag vill berätta för er om, honom som ni har tillbett utan att veta vem det är.24Den Gud som har skapat världen och allt som finns i den, han är Herre över både himlen och jorden, och han bor inte i något tempel som är byggt av människor.25Människor kan inte tillfredsställa hans behov, eftersom han inte har några! Det är ju han själv som låter oss leva och andas, och som fyller alla våra behov.26Han skapade alla folk och riken från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde hur länge rikena skulle existera och stakade ut deras gränser.27Hans syfte med allt detta var att människorna skulle söka Gud och kanske hitta vägen till honom. Men han är inte långt borta från någon av oss,28för det är i honom vi lever och rör oss och existerar, precis som några av era egna poeter säger: ’Vi kommer från honom.’29Om det alltså är sant att vi kommer från honom, då kan ju inte Gud vara ett föremål, något som människor tillverkat av silver eller guld eller huggit ut i sten.30Under lång tid har Gud haft överseende med människans okunnighet om detta, men nu kräver han att alla ska lämna avgudarna och vända om till honom.31Gud har nämligen fastställt en dag då han ska döma världen med rättvisa, genom en man som han i förväg har bestämt för den här uppgiften. Det har han bevisat inför alla människor genom att låta den mannen uppstå från de döda.”32När de hörde Paulus tala om en person som uppstått från de döda började några skratta, men andra sa: ”Vi vill höra mer om det där en annan gång.”33Sedan var diskussionen över och Paulus lämnade dem.34Några athenare förenade sig i alla fall med honom och började tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.