1And David numbered the people that were with him, and set captains of thousands and captains of hundreds over them.2And David sent forth a third part of the people under the hand of Joab, and a third part under the hand of Abishai the son of Zeruiah, Joab' brother, and a third part under the hand of Ittai the Gittite. And the king said unto the people, I will surely go forth with you myself also.3But the people answered, Thou shalt not go forth: for if we flee away, they will not care for us; neither if half of us die, will they care for us: but now thou art worth ten thousand of us: therefore now it is better that thou succour us out of the city.4And the king said unto them, What seemeth you best I will do. And the king stood by the gate side, and all the people came out by hundreds and by thousands.5And the king commanded Joab and Abishai and Ittai, saying, Deal gently for my sake with the young man, even with Absalom. And all the people heard when the king gave all the captains charge concerning Absalom.6So the people went out into the field against Israel: and the battle was in the wood of Ephraim;7Where the people of Israel were slain before the servants of David, and there was there a great slaughter that day of twenty thousand men .8For the battle was there scattered over the face of all the country: and the wood devoured more people that day than the sword devoured.9And Absalom met the servants of David. And Absalom rode upon a mule, and the mule went under the thick boughs of a great oak, and his head caught hold of the oak, and he was taken up between the heaven and the earth; and the mule that was under him went away.10And a certain man saw it , and told Joab, and said, Behold, I saw Absalom hanged in an oak.11And Joab said unto the man that told him, And, behold, thou sawest him , and why didst thou not smite him there to the ground? and I would have given thee ten shekels of silver, and a girdle.12And the man said unto Joab, Though I should receive a thousand shekels of silver in mine hand, yet would I not put forth mine hand against the king' son: for in our hearing the king charged thee and Abishai and Ittai, saying, Beware that none touch the young man Absalom.13Otherwise I should have wrought falsehood against mine own life: for there is no matter hid from the king, and thou thyself wouldest have set thyself against me .14Then said Joab, I may not tarry thus with thee. And he took three darts in his hand, and thrust them through the heart of Absalom, while he was yet alive in the midst of the oak.15And ten young men that bare Joab' armour compassed about and smote Absalom, and slew him.16And Joab blew the trumpet, and the people returned from pursuing after Israel: for Joab held back the people.17And they took Absalom, and cast him into a great pit in the wood, and laid a very great heap of stones upon him: and all Israel fled every one to his tent.18Now Absalom in his lifetime had taken and reared up for himself a pillar, which is in the king' dale: for he said, I have no son to keep my name in remembrance: and he called the pillar after his own name: and it is called unto this day, Absalom' place.19Then said Ahimaaz the son of Zadok, Let me now run, and bear the king tidings, how that the LORD hath avenged him of his enemies.20And Joab said unto him, Thou shalt not bear tidings this day, but thou shalt bear tidings another day: but this day thou shalt bear no tidings, because the king' son is dead.21Then said Joab to Cushi, Go tell the king what thou hast seen. And Cushi bowed himself unto Joab, and ran.22Then said Ahimaaz the son of Zadok yet again to Joab, But howsoever, let me, I pray thee, also run after Cushi. And Joab said, Wherefore wilt thou run, my son, seeing that thou hast no tidings ready?23But howsoever, said he , let me run. And he said unto him, Run. Then Ahimaaz ran by the way of the plain, and overran Cushi.24And David sat between the two gates: and the watchman went up to the roof over the gate unto the wall, and lifted up his eyes, and looked, and behold a man running alone.25And the watchman cried, and told the king. And the king said, If he be alone, there is tidings in his mouth. And he came apace, and drew near.26And the watchman saw another man running: and the watchman called unto the porter, and said, Behold another man running alone. And the king said, He also bringeth tidings.27And the watchman said, Me thinketh the running of the foremost is like the running of Ahimaaz the son of Zadok. And the king said, He is a good man, and cometh with good tidings.28And Ahimaaz called, and said unto the king, All is well. And he fell down to the earth upon his face before the king, and said, Blessed be the LORD thy God, which hath delivered up the men that lifted up their hand against my lord the king.29And the king said, Is the young man Absalom safe? And Ahimaaz answered, When Joab sent the king' servant, and me thy servant, I saw a great tumult, but I knew not what it was .30And the king said unto him , Turn aside, and stand here. And he turned aside, and stood still.31And, behold, Cushi came; and Cushi said, Tidings, my lord the king: for the LORD hath avenged thee this day of all them that rose up against thee.32And the king said unto Cushi, Is the young man Absalom safe? And Cushi answered, The enemies of my lord the king, and all that rise against thee to do thee hurt, be as that young man is .33And the king was much moved, and went up to the chamber over the gate, and wept: and as he went, thus he said, O my son Absalom, my son, my son Absalom! would God I had died for thee, O Absalom, my son, my son!
1David tillsatte nu befälhavare över sina trupper, somliga över tusen, andra över hundra man.2Joab sattes över en tredjedel av styrkan, hans bror Abisai över en tredjedel och gatiten Ittai över en tredjedel. Kungen planerade att personligen leda armén, men hans män protesterade kraftigt.3"Du får inte göra det", sa de. "För om vi flyr för dem eller hälften av oss faller, så spelar det mindre roll för dem. De är bara ute efter dig. Du är värd mer än tio tusen av oss andra, och det är bättre att du stannar här i staden och leder oss härifrån."4"Vi gör väl vad ni tycker blir bäst", svarade kungen och gav med sig. När trupperna drog ut i enheter om hundra och tusen man, stod han vid stadens port.5Kungen vädjade till Joab, Abisai och Ittai: "Handskas varsamt med den unge Absalom för min skull!" Och alla trupperna uppfattade tydligt kungens uppmaning.6Striden började i Efraims skog,7-8och de israelitiska trupperna slogs tillbaka av Davids män. Den hårda striden spreds över ett stort område och den dagen miste tjugo tusen man livet. Det var fler som gick vilse i skogen än de som dog på slagfältet.9Under striden kom Absalom i vägen för några av Davids män, och när han flydde på sin mula sprang den under de tjocka grenarna på en stor ek, så att hans hår och huvud fastnade i grenarna. Men mulan fortsatte, och Absalom blev hängande kvar.10En av Davids män fick se det och berättade det för Joab.11"Vad menar du? Du såg honom hänga där och ändå dödade honom inte?" sa Joab förvånad. "Om du dödat honom skulle jag ha gett dig tio siklar silver och ett bälte", fortsatte han.12"Jag skulle inte göra det ens för tusen siklar", svarade mannen. "Vi hörde alla kungen säga till dig och Abisai och Ittai: 'Låt den unge Absalom leva för min skull!'13Och om jag hade svikit kungen genom att döda hans son skulle du inte ställa upp till mitt försvar när kungen så småningom fick reda på det."14"Nu räcker det! Jag har inte tid med ditt struntprat", sa Joab. Sedan tog han tre spjut, gick till eken och stötte dem i Absaloms bröst medan han fortfarande levde.15Tio av hans vapendragare drog sedan sina svärd och dödade Absalom slutgiltigt.16Joabs män lät nu trumpeterna ljuda, och man slutade att förfölja Israels armé.17Absaloms kropp slängdes i en djup grop i skogen och man kastade upp ett stort stenröse över den. Samtidigt flydde männen i Israels armé och återvände till sina hem.18Absalom hade byggt ett monument åt sig själv i Kungens dal. Han tänkte nämligen: "Jag har inga söner som kan föra mitt namn vidare." Han kallade det Absaloms monument, och det heter så än i dag.
David sörjer sin son Absalom
19Sedan sa Ahimaas, Sadoks son: "Jag vill genast meddela kung David de goda nyheterna att Herren har räddat oss från vår fiende."20"Nej", sa Joab till honom. "Det är inga goda nyheter för kungen att få höra att hans son är död. Du kan få bli min budbärare en annan gång."21Sedan sa Joab till en man från Etiopien: "Gå och berätta för kungen vad du har sett!" Mannen bugade sig då för Joab och skyndade iväg.22 Men Ahimaas sa till Joab: "Jag vill också gå!""Nej, det behöver du inte, min vän", svarade Joab. "Vi har inga fler nyheter att förmedla, och särskilt inga som budbäraren kommer att belönas för."23"Ja, men låt mig få gå ändå", tiggde han. Slutligen sa Joab: "Ge dig iväg då!" Då tog Ahimaas en genväg över fälten och kom fram före etiopiern.24David satt just då vid stadsporten. När vaktposten gick upp till sin utkiksplats uppe på murens krön, fick han se en ensam man komma springande.25Han ropade då ner till David, och kungen konstaterade: "Om han är ensam, har han goda nyheter med sig."Efter en stund26såg vakten en annan man som sprang emot dem, och han ropade ner till de andra: "Här kommer ytterligare en." Och kungen svarade: "Han har säkert också goda nyheter."27"Den förste springer som Sadoks son Ahimaas", ropade vakten."Han är en god man, och han kommer med goda nyheter", svarade kungen.28Då ropade Ahimaas till kungen: "Allt är väl!" Och han bugade sig och föll med ansiktet mot marken och sa: "Välsignad vare Herren, din Gud, som har förgjort dina fiender som vågade stå emot dig."29"Vad hände med den unge Absalom?" frågade kungen. "Är allt väl med honom?""När Joab bad mig springa hit hördes en massa rop och skrik, men jag vet inte vad som hände", svarade Ahimaas.30"Vänta här", sa kungen till honom, och Ahimaas steg då åt sidan.31Sedan kom etiopiern fram och sa: "Jag har goda nyheter åt Ers Majestät. I dag har Herren räddat dig från alla dem som gjorde uppror mot dig."32"Vad har hänt med den unge Absalom? Är allt väl med honom?" frågade kungen. Budbäraren svarade: "Jag hoppas det går för alla dina fiender som det har gått för honom!"33Då blev kungen bedrövad och gick upp till rummet ovanför porten för att gråta ut sin sorg. Medan han gick ropade han förtvivlat: "O min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig! O Absalom, min son, min son!"