1Now I Paul myself beseech you by the meekness and gentleness of Christ, who in presence am base among you, but being absent am bold toward you:2But I beseech you, that I may not be bold when I am present with that confidence, wherewith I think to be bold against some, which think of us as if we walked according to the flesh.3For though we walk in the flesh, we do not war after the flesh:4(For the weapons of our warfare are not carnal, but mighty through God to the pulling down of strong holds;)5Casting down imaginations, and every high thing that exalteth itself against the knowledge of God, and bringing into captivity every thought to the obedience of Christ;6And having in a readiness to revenge all disobedience, when your obedience is fulfilled.7Do ye look on things after the outward appearance? If any man trust to himself that he is Christ's, let him of himself think this again, that, as he is Christ's, even so are we Christ's.8For though I should boast somewhat more of our authority, which the Lord hath given us for edification, and not for your destruction, I should not be ashamed:9That I may not seem as if I would terrify you by letters.10For his letters, say they, are weighty and powerful; but his bodily presence is weak, and his speech contemptible.11Let such an one think this, that, such as we are in word by letters when we are absent, such will we be also in deed when we are present.12For we dare not make ourselves of the number, or compare ourselves with some that commend themselves: but they measuring themselves by themselves, and comparing themselves among themselves, are not wise.13But we will not boast of things without our measure, but according to the measure of the rule which God hath distributed to us, a measure to reach even unto you.14For we stretch not ourselves beyond our measure, as though we reached not unto you: for we are come as far as to you also in preaching the gospel of Christ:15Not boasting of things without our measure, that is, of other men's labours; but having hope, when your faith is increased, that we shall be enlarged by you according to our rule abundantly,16To preach the gospel in the regions beyond you, and not to boast in another man's line of things made ready to our hand.17But he that glorieth, let him glory in the Lord.18For not he that commendeth himself is approved, but whom the Lord commendeth.
1Några av er beskyller mig för att uppträda som en ynkrygg när jag är hos er, och modigt bara när jag är långt borta. Men jag har nu i mitt brev vädjat till er med samma mildhet och godhet som finns hos Kristus själv.2Och jag hoppas verkligen att jag ska slippa använda mitt mod och min myndighet när jag kommer till er, vilket jag är beredd att göra om jag måste gå emot dem som påstår att jag styrs av själviska motiv.3Visserligen lever jag här i världen, men jag kämpar inte med världsliga metoder.4Nej, de vapen jag använder i min andliga kamp är Guds mäktiga kraft, som kan bryta ner alla starka fästen som vi i våra tankar bygger upp.5Jag bryter ner alla stolta argument, och allt som går emot det vi vet om Gud. Varje tanke tar jag till fånga och tvingar den att lyda Kristus.6Och jag är beredd att straffa alla dem av er som fortfarande vägrar att lyda Kristus, sedan resten av er har börjat lyda honom.7Problemet med er är att ni bedömer människor på ett ytligt sätt. Ni måste förstå att jag och mina medarbetare tillhör Jesus Kristus lika mycket som dessa människor som stolt säger: ”Vi tillhör Kristus”.[1]8Ja, som sändebud åt Herren Jesus skulle jag kunna skryta ännu mer med den myndighet jag har fått av honom ‑ en myndighet som är till för att stärka er tro, inte för att straffa er ‑ och jag skulle ändå inte kunna anklagas för någon överdrift.9Men jag vill inte att det ska verka som om det bara är i breven jag kan tala med myndighet.10En del av er säger ju: ”Hans brev är fulla av myndighet och kraft, men när han själv kommer hit, då är han ynklig och svag och inte mycket att lyssna på.”11Men de som talar på det viset måste förstå att jag tänker handla med samma myndighet när jag kommer till er, som jag använder i mina brev när jag är långt borta.12Jag kan inte tänka mig att jämföra eller likställa mig med de människor hos er som bara framhäver sig själva. De saknar all självkritik och låter ingen annan bedöma vad de uträttat. Så oförståndigt!13Nej, jag vill bara berömma mig över att ha utfört det uppdrag som Gud har gett mig. Han har gjort mig till sitt sändebud, och i det uppdraget ingick att nå fram ända till er.14Om jag därför använder min myndighet till att förmana er, så går jag inte utanför mitt uppdrag. Jag och mina medarbetare var ju de första som kom till Korinth med det glada budskapet om Kristus.15Jag vill inte ta åt mig äran för det arbete som andra troende har uträttat bland er. Men när er tro växer sig starkare, hoppas jag att kunna arbeta ännu mera bland er.16Sedan kan jag gå vidare och sprida budskapet om Kristus till nya platser, som ligger ännu längre bort än Korinth. Då behöver jag inte riskera att skryta över sådant som andra har utfört på Guds uppdrag.17Det står ju i Skriften[2]: ”Den som vill skryta, ska skryta över det som Herren har gjort.”18Det hjälper alltså inte att framhäva sig själv. Man måste få sitt erkännande från Herren.