1And David said in his heart, I shall now perish one day by the hand of Saul: there is nothing better for me than that I should speedily escape into the land of the Philistines; and Saul shall despair of me, to seek me any more in any coast of Israel: so shall I escape out of his hand.2And David arose, and he passed over with the six hundred men that were with him unto Achish, the son of Maoch, king of Gath.3And David dwelt with Achish at Gath, he and his men, every man with his household, even David with his two wives, Ahinoam the Jezreelitess, and Abigail the Carmelitess, Nabal' wife.4And it was told Saul that David was fled to Gath: and he sought no more again for him.5And David said unto Achish, If I have now found grace in thine eyes, let them give me a place in some town in the country, that I may dwell there: for why should thy servant dwell in the royal city with thee?6Then Achish gave him Ziklag that day: wherefore Ziklag pertaineth unto the kings of Judah unto this day.7And the time that David dwelt in the country of the Philistines was a full year and four months.8And David and his men went up, and invaded the Geshurites, and the Gezrites, and the Amalekites: for those nations were of old the inhabitants of the land, as thou goest to Shur, even unto the land of Egypt.9And David smote the land, and left neither man nor woman alive, and took away the sheep, and the oxen, and the asses, and the camels, and the apparel, and returned, and came to Achish.10And Achish said, Whither have ye made a road to day? And David said, Against the south of Judah, and against the south of the Jerahmeelites, and against the south of the Kenites.11And David saved neither man nor woman alive, to bring tidings to Gath, saying, Lest they should tell on us, saying, So did David, and so will be his manner all the while he dwelleth in the country of the Philistines.12And Achish believed David, saying, He hath made his people Israel utterly to abhor him; therefore he shall be my servant for ever.
1Men David tänkte för sig själv: "Endera dagen får Saul tag i mig. Jag ska pröva min lycka bland filisteerna, tills Saul ger upp och slutar jaga mig. Då först kan jag känna mig trygg."2-3David tog därför med sig sina 600 trogna män och deras familjer och bosatte sig i Gat under kung Akis beskydd. Han hade båda sina hustrur med sig, Ahinoam från Jisreel och Nabals änka Abigail från Karmel.4Snart fick Saul reda på att David hade flytt till Gat, och då slutade han att jaga honom.5En dag sa David till Akis: "Om du inte har något emot det, så bosätter vi oss gärna i någon av städerna ute på landsbygden, i stället för att bo här hos dig i din stad."6Akis gav honom då Siklag, som än i dag tillhör judakungarna,7och David bodde där bland filisteerna i ett år och fyra månader.8David och hans män använde tiden till att anfalla och plundra gesuriterna, girsiterna och amalekiterna, folk som levde nära Sur längs vägen till Egypten sedan lång tid tillbaka.9De lät inte en enda människa komma undan med livet i behåll i de byar de plundrade, och de tog med sig hem alla får, oxar, åsnor och kameler och alla kläder de kom över.10"Vart gick ert plundringståg i dag?" brukade Akis fråga. David svarade: "Mot den sydliga delen av Judeen och mot folket i Jerameel och mot kaineerna."11Det fanns ingen överlevande som kunde komma till Gat och verkligen berätta var David egentligen hade varit eller vad han hade gjort. David använde samma taktik gång på gång medan han bodde bland filisteerna.12Men Akis trodde på David och förmodade att Israels folk vid det här laget måste hata honom ganska bittert, och han tänkte: "Nu måste David stanna här och tjäna mig för alltid!"