1 Samuel 25 | King James Version

King James Version

1 And Samuel died; and all the Israelites were gathered together, and lamented him, and buried him in his house at Ramah. And David arose, and went down to the wilderness of Paran. 2 And there was a man in Maon, whose possessions were in Carmel; and the man was very great, and he had three thousand sheep, and a thousand goats: and he was shearing his sheep in Carmel. 3 Now the name of the man was Nabal; and the name of his wife Abigail: and she was a woman of good understanding, and of a beautiful countenance: but the man was churlish and evil in his doings; and he was of the house of Caleb. 4 And David heard in the wilderness that Nabal did shear his sheep. 5 And David sent out ten young men, and David said unto the young men, Get you up to Carmel, and go to Nabal, and greet him in my name: 6 And thus shall ye say to him that liveth in prosperity , Peace be both to thee, and peace be to thine house, and peace be unto all that thou hast. 7 And now I have heard that thou hast shearers: now thy shepherds which were with us, we hurt them not, neither was there ought missing unto them, all the while they were in Carmel. 8 Ask thy young men, and they will shew thee. Wherefore let the young men find favour in thine eyes: for we come in a good day: give, I pray thee, whatsoever cometh to thine hand unto thy servants, and to thy son David. 9 And when David' young men came, they spake to Nabal according to all those words in the name of David, and ceased. 10 And Nabal answered David' servants, and said, Who is David? and who is the son of Jesse? there be many servants now a days that break away every man from his master. 11 Shall I then take my bread, and my water, and my flesh that I have killed for my shearers, and give it unto men, whom I know not whence they be ? 12 So David' young men turned their way, and went again, and came and told him all those sayings. 13 And David said unto his men, Gird ye on every man his sword. And they girded on every man his sword; and David also girded on his sword: and there went up after David about four hundred men; and two hundred abode by the stuff. 14 But one of the young men told Abigail, Nabal' wife, saying, Behold, David sent messengers out of the wilderness to salute our master; and he railed on them. 15 But the men were very good unto us, and we were not hurt, neither missed we any thing, as long as we were conversant with them, when we were in the fields: 16 They were a wall unto us both by night and day, all the while we were with them keeping the sheep. 17 Now therefore know and consider what thou wilt do; for evil is determined against our master, and against all his household: for he is such a son of Belial, that a man cannot speak to him. 18 Then Abigail made haste, and took two hundred loaves, and two bottles of wine, and five sheep ready dressed, and five measures of parched corn , and an hundred clusters of raisins, and two hundred cakes of figs, and laid them on asses. 19 And she said unto her servants, Go on before me; behold, I come after you. But she told not her husband Nabal. 20 And it was so, as she rode on the ass, that she came down by the covert of the hill, and, behold, David and his men came down against her; and she met them. 21 Now David had said, Surely in vain have I kept all that this fellow hath in the wilderness, so that nothing was missed of all that pertained unto him: and he hath requited me evil for good. 22 So and more also do God unto the enemies of David, if I leave of all that pertain to him by the morning light any that pisseth against the wall. 23 And when Abigail saw David, she hasted, and lighted off the ass, and fell before David on her face, and bowed herself to the ground, 24 And fell at his feet, and said, Upon me, my lord, upon me let this iniquity be : and let thine handmaid, I pray thee, speak in thine audience, and hear the words of thine handmaid. 25 Let not my lord, I pray thee, regard this man of Belial, even Nabal: for as his name is , so is he; Nabal is his name, and folly is with him: but I thine handmaid saw not the young men of my lord, whom thou didst send. 26 Now therefore, my lord, as the LORD liveth, and as thy soul liveth, seeing the LORD hath withholden thee from coming to shed blood, and from avenging thyself with thine own hand, now let thine enemies, and they that seek evil to my lord, be as Nabal. 27 And now this blessing which thine handmaid hath brought unto my lord, let it even be given unto the young men that follow my lord. 28 I pray thee, forgive the trespass of thine handmaid: for the LORD will certainly make my lord a sure house; because my lord fighteth the battles of the LORD, and evil hath not been found in thee all thy days. 29 Yet a man is risen to pursue thee, and to seek thy soul: but the soul of my lord shall be bound in the bundle of life with the LORD thy God; and the souls of thine enemies, them shall he sling out, as out of the middle of a sling. 30 And it shall come to pass, when the LORD shall have done to my lord according to all the good that he hath spoken concerning thee, and shall have appointed thee ruler over Israel; 31 That this shall be no grief unto thee, nor offence of heart unto my lord, either that thou hast shed blood causeless, or that my lord hath avenged himself: but when the LORD shall have dealt well with my lord, then remember thine handmaid. 32 And David said to Abigail, Blessed be the LORD God of Israel, which sent thee this day to meet me: 33 And blessed be thy advice, and blessed be thou, which hast kept me this day from coming to shed blood, and from avenging myself with mine own hand. 34 For in very deed, as the LORD God of Israel liveth, which hath kept me back from hurting thee, except thou hadst hasted and come to meet me, surely there had not been left unto Nabal by the morning light any that pisseth against the wall. 35 So David received of her hand that which she had brought him, and said unto her, Go up in peace to thine house; see, I have hearkened to thy voice, and have accepted thy person. 36 And Abigail came to Nabal; and, behold, he held a feast in his house, like the feast of a king; and Nabal' heart was merry within him, for he was very drunken: wherefore she told him nothing, less or more, until the morning light. 37 But it came to pass in the morning, when the wine was gone out of Nabal, and his wife had told him these things, that his heart died within him, and he became as a stone. 38 And it came to pass about ten days after , that the LORD smote Nabal, that he died. 39 And when David heard that Nabal was dead, he said, Blessed be the LORD, that hath pleaded the cause of my reproach from the hand of Nabal, and hath kept his servant from evil: for the LORD hath returned the wickedness of Nabal upon his own head. And David sent and communed with Abigail, to take her to him to wife. 40 And when the servants of David were come to Abigail to Carmel, they spake unto her, saying, David sent us unto thee, to take thee to him to wife. 41 And she arose, and bowed herself on her face to the earth, and said, Behold, let thine handmaid be a servant to wash the feet of the servants of my lord. 42 And Abigail hasted, and arose, and rode upon an ass, with five damsels of hers that went after her; and she went after the messengers of David, and became his wife. 43 David also took Ahinoam of Jezreel; and they were also both of them his wives. 44 But Saul had given Michal his daughter, David' wife, to Phalti the son of Laish, which was of Gallim.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Nabal förolämpar David

1 Strax därefter dog Samuel. Hela Israel sörjde och man begravde honom i hans familjegrav i Rama. David begav sig sedan till Parans öken. 2 I Maon fanns då en rik man som ägde en fårfarm i byn Karmel. Han hade tre tusen får och tusen getter. Eftersom det var dags att klippa fåren, var han hemma på gården. 3 Han hette Nabal, och hans hustru, en vacker och intelligent kvinna, hette Abigail. Men mannen, en ättling till Kaleb, var rå och elak. 4 När David hörde att Nabal höll på att klippa sina får, 5 skickade han tio av sina män till Karmel för att säga: 6 "Måtte Gud ge dig och din familj framgång och föröka allt du äger. 7 Jag har fått höra att du klipper dina får. Under den tid dina herdar har bott ibland oss, har vi aldrig skadat dem eller stulit något från dem medan de har varit vid Karmel. 8 Fråga dem, så får du reda på att jag talar sanning. Jag hoppas att du kan belöna dem på något sätt nu när de kommer till dig." 9 Davids meddelande överlämnades till Nabal, och man väntade på hans svar. 10 "Vem är den där David?" frågade han. "Vem tror han att han är egentligen, den där Isais son? Det finns massor av tjänare nu för tiden, som rymmer från sina herrar. 11 Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och köttet från mina slaktade djur, som jag har gjort i ordning åt mina fårklippare, och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?" 12 Davids budbärare gick då tillbaka och berättade vad Nabal hade sagt. 13 "Ta på er svärden!" sa David och spände på sig sitt eget. David gav sig sedan av 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret. 14 Under tiden gick en av Nabals män och berättade för Abigail vad som hade hänt: "David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade och hånade dem. 15-16 Men Davids män var mycket vänliga mot oss, och de har aldrig gjort oss något illa. Faktum är att de dag och natt skyddade både oss och fåren, och ingen stal något från oss under hela tiden de var tillsammans med oss. 17 Det är bäst att du så fort som möjligt tänker ut något, för annars kommer det att gå illa för vår husbonde och för hela hans familj. Han är tyvärr så envis att han inte lyssnar på någon." 18 Då skyndade sig Abigail att samla ihop tvåhundra brödkakor, två tunnor vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade dem på åsnor. 19 "Skynda er i förväg, så ska jag följa efter", sa hon, men hon berättade inte för sin make vad hon tänkte göra. 20 När hon kom ridande på sin åsna utför en brant stig, fick hon se David och hans män komma emot henne från andra sidan av en ravin. 21 David hade sagt till sig själv: "Vi har absolut inget för att vi hjälpt den här mannen. Vi skyddade hans hjordar i öknen, så att inget djur skulle gå förlorat eller bli stulet, men han har lönat mig med ont för gott. Det enda jag har fått för mina besvär är förolämpningar. 22 Jag kommer inte att låta en enda av hans män få överleva till i morgon."

Abigail ber för Nabals liv

23 När Abigail såg David, steg hon snabbt av åsnan och bugade sig djupt inför honom. 24 "Herre, jag tar på mig hela skulden i det här fallet", sa hon. "Var snäll och hör på mig! 25 Nabal är en dåre, precis som hans namn säger, så bry er inte om vad han har sagt! Jag såg aldrig budbärarna du skickade. 26 Men eftersom Herren ännu inte har låtit dig få hämnd, så ber jag vid hans namn att Guds förbannelse ska drabba Nabal liksom alla dina fiender. 27 Här är en gåva, som jag har fört med mig till dig och dina män. 28 Förlåt mig att jag tog mig friheten att komma ut på det här sättet. Herren kommer helt säkert att belöna dig med ett rike som aldrig ska vackla, eftersom du kämpar för honom. Låt ingen få anledning att anklaga dig för något under din livstid. 29 Du kommer alltid att vara trygg under Herrens beskydd, även när man är ute för att döda dig. Ja, du är lika säker som om du låg i hans hand, och dina fiender kommer han att kasta undan som stenar ur en slunga! 30-31 Och när Herren har utfört allt det goda som han har lovat dig, och har gjort dig till kung i Israel, så ska du inte behöva bära på en mördares dåliga samvete eller vara som en som tagit lagen i egna händer! Och glöm inte mig, när Herren har gjort dessa stora ting för dig!" 32 David svarade Abigail: "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har skickat hit dig för att möta mig i dag! 33 Och tacka Gud för att du är så klok och förståndig! Du är välsignad, eftersom du hindrade mig från att mörda din man och hämnas på honom. 34 Herren, Israels Gud, har hindrat mig från att skada dig. Om du inte hade kommit hit ut för att möta mig, så skulle inte någon av Nabals män varit vid liv i morgon bitti." 35 Sedan tog David emot hennes gåvor och sa till henne att återvända hem utan fruktan, för han tänkte inte hämnas på hennes make. 36 När hon kom hem, såg hon att Nabal hade ordnat till en stor fest. Han var mycket berusad, och därför berättade hon inte för honom om mötet med David förrän följande morgon. 37-38 Då hade han nyktrat till, men när han fick veta vad som hade hänt, drabbades han av hjärnblödning och blev helt förlamad. Tio dagar senare slog Herren honom igen, och då dog han. 39 När David hörde att Nabal var död, sa han: "Prisad vare Herren! Gud har själv straffat Nabal och skonat mig från att bli inblandad. Nabal har fått sitt straff."David sände genast budbärare till Abigail för att be henne bli hans hustru. 40 När de kom fram till Karmel och framförde sitt ärende, 41 svarade hon genast ja. 42 Hon gjorde sig i ordning, tog fem tjänsteflickor med sig och satte sig på sin åsna. De följde sedan med männen tillbaka till David, och hon blev så hans hustru. 43 David gifte sig även med Ahinoam från Jisreel. 44 Men under tiden hade kung Saul tvingat sin dotter Mikal att gifta sig med en annan man från Gallim som hette Palti och var son till Lais.