1Then Solomon assembled the elders of Israel, and all the heads of the tribes, the chief of the fathers of the children of Israel, unto king Solomon in Jerusalem, that they might bring up the ark of the covenant of the LORD out of the city of David, which is Zion.2And all the men of Israel assembled themselves unto king Solomon at the feast in the month Ethanim, which is the seventh month.3And all the elders of Israel came, and the priests took up the ark.4And they brought up the ark of the LORD, and the tabernacle of the congregation, and all the holy vessels that were in the tabernacle, even those did the priests and the Levites bring up.5And king Solomon, and all the congregation of Israel, that were assembled unto him, were with him before the ark, sacrificing sheep and oxen, that could not be told nor numbered for multitude.6And the priests brought in the ark of the covenant of the LORD unto his place, into the oracle of the house, to the most holy place, even under the wings of the cherubims.7For the cherubims spread forth their two wings over the place of the ark, and the cherubims covered the ark and the staves thereof above.8And they drew out the staves, that the ends of the staves were seen out in the holy place before the oracle, and they were not seen without: and there they are unto this day.9There was nothing in the ark save the two tables of stone, which Moses put there at Horeb, when the LORD made a covenant with the children of Israel, when they came out of the land of Egypt.10And it came to pass, when the priests were come out of the holy place , that the cloud filled the house of the LORD,11So that the priests could not stand to minister because of the cloud: for the glory of the LORD had filled the house of the LORD.12Then spake Solomon, The LORD said that he would dwell in the thick darkness.13I have surely built thee an house to dwell in, a settled place for thee to abide in for ever.14And the king turned his face about, and blessed all the congregation of Israel: (and all the congregation of Israel stood;)15And he said, Blessed be the LORD God of Israel, which spake with his mouth unto David my father, and hath with his hand fulfilled it , saying,16Since the day that I brought forth my people Israel out of Egypt, I chose no city out of all the tribes of Israel to build an house, that my name might be therein; but I chose David to be over my people Israel.17And it was in the heart of David my father to build an house for the name of the LORD God of Israel.18And the LORD said unto David my father, Whereas it was in thine heart to build an house unto my name, thou didst well that it was in thine heart.19Nevertheless thou shalt not build the house; but thy son that shall come forth out of thy loins, he shall build the house unto my name.20And the LORD hath performed his word that he spake, and I am risen up in the room of David my father, and sit on the throne of Israel, as the LORD promised, and have built an house for the name of the LORD God of Israel.21And I have set there a place for the ark, wherein is the covenant of the LORD, which he made with our fathers, when he brought them out of the land of Egypt.22And Solomon stood before the altar of the LORD in the presence of all the congregation of Israel, and spread forth his hands toward heaven:23And he said, LORD God of Israel, there is no God like thee, in heaven above, or on earth beneath, who keepest covenant and mercy with thy servants that walk before thee with all their heart:24Who hast kept with thy servant David my father that thou promisedst him: thou spakest also with thy mouth, and hast fulfilled it with thine hand, as it is this day.25Therefore now, LORD God of Israel, keep with thy servant David my father that thou promisedst him, saying, There shall not fail thee a man in my sight to sit on the throne of Israel; so that thy children take heed to their way, that they walk before me as thou hast walked before me.26And now, O God of Israel, let thy word, I pray thee, be verified, which thou spakest unto thy servant David my father.27But will God indeed dwell on the earth? behold, the heaven and heaven of heavens cannot contain thee; how much less this house that I have builded?28Yet have thou respect unto the prayer of thy servant, and to his supplication, O LORD my God, to hearken unto the cry and to the prayer, which thy servant prayeth before thee to day:29That thine eyes may be open toward this house night and day, even toward the place of which thou hast said, My name shall be there: that thou mayest hearken unto the prayer which thy servant shall make toward this place.30And hearken thou to the supplication of thy servant, and of thy people Israel, when they shall pray toward this place: and hear thou in heaven thy dwelling place: and when thou hearest, forgive.31If any man trespass against his neighbour, and an oath be laid upon him to cause him to swear, and the oath come before thine altar in this house:32Then hear thou in heaven, and do, and judge thy servants, condemning the wicked, to bring his way upon his head; and justifying the righteous, to give him according to his righteousness.33When thy people Israel be smitten down before the enemy, because they have sinned against thee, and shall turn again to thee, and confess thy name, and pray, and make supplication unto thee in this house:34Then hear thou in heaven, and forgive the sin of thy people Israel, and bring them again unto the land which thou gavest unto their fathers.35When heaven is shut up, and there is no rain, because they have sinned against thee; if they pray toward this place, and confess thy name, and turn from their sin, when thou afflictest them:36Then hear thou in heaven, and forgive the sin of thy servants, and of thy people Israel, that thou teach them the good way wherein they should walk, and give rain upon thy land, which thou hast given to thy people for an inheritance.37If there be in the land famine, if there be pestilence, blasting, mildew, locust, or if there be caterpiller; if their enemy besiege them in the land of their cities; whatsoever plague, whatsoever sickness there be ;38What prayer and supplication soever be made by any man, or by all thy people Israel, which shall know every man the plague of his own heart, and spread forth his hands toward this house:39Then hear thou in heaven thy dwelling place, and forgive, and do, and give to every man according to his ways, whose heart thou knowest; (for thou, even thou only, knowest the hearts of all the children of men;)40That they may fear thee all the days that they live in the land which thou gavest unto our fathers.41Moreover concerning a stranger, that is not of thy people Israel, but cometh out of a far country for thy name' sake;42(For they shall hear of thy great name, and of thy strong hand, and of thy stretched out arm;) when he shall come and pray toward this house;43Hear thou in heaven thy dwelling place, and do according to all that the stranger calleth to thee for: that all people of the earth may know thy name, to fear thee, as do thy people Israel; and that they may know that this house, which I have builded, is called by thy name.44If thy people go out to battle against their enemy, whithersoever thou shalt send them, and shall pray unto the LORD toward the city which thou hast chosen, and toward the house that I have built for thy name:45Then hear thou in heaven their prayer and their supplication, and maintain their cause.46If they sin against thee, (for there is no man that sinneth not,) and thou be angry with them, and deliver them to the enemy, so that they carry them away captives unto the land of the enemy, far or near;47Yet if they shall bethink themselves in the land whither they were carried captives, and repent, and make supplication unto thee in the land of them that carried them captives, saying, We have sinned, and have done perversely, we have committed wickedness;48And so return unto thee with all their heart, and with all their soul, in the land of their enemies, which led them away captive, and pray unto thee toward their land, which thou gavest unto their fathers, the city which thou hast chosen, and the house which I have built for thy name:49Then hear thou their prayer and their supplication in heaven thy dwelling place, and maintain their cause,50And forgive thy people that have sinned against thee, and all their transgressions wherein they have transgressed against thee, and give them compassion before them who carried them captive, that they may have compassion on them:51For they be thy people, and thine inheritance, which thou broughtest forth out of Egypt, from the midst of the furnace of iron:52That thine eyes may be open unto the supplication of thy servant, and unto the supplication of thy people Israel, to hearken unto them in all that they call for unto thee.53For thou didst separate them from among all the people of the earth, to be thine inheritance, as thou spakest by the hand of Moses thy servant, when thou broughtest our fathers out of Egypt, O Lord GOD.54And it was so , that when Solomon had made an end of praying all this prayer and supplication unto the LORD, he arose from before the altar of the LORD, from kneeling on his knees with his hands spread up to heaven.55And he stood, and blessed all the congregation of Israel with a loud voice, saying,56Blessed be the LORD, that hath given rest unto his people Israel, according to all that he promised: there hath not failed one word of all his good promise, which he promised by the hand of Moses his servant.57The LORD our God be with us, as he was with our fathers: let him not leave us, nor forsake us:58That he may incline our hearts unto him, to walk in all his ways, and to keep his commandments, and his statutes, and his judgments, which he commanded our fathers.59And let these my words, wherewith I have made supplication before the LORD, be nigh unto the LORD our God day and night, that he maintain the cause of his servant, and the cause of his people Israel at all times, as the matter shall require:60That all the people of the earth may know that the LORD is God, and that there is none else.61Let your heart therefore be perfect with the LORD our God, to walk in his statutes, and to keep his commandments, as at this day.62And the king, and all Israel with him, offered sacrifice before the LORD.63And Solomon offered a sacrifice of peace offerings, which he offered unto the LORD, two and twenty thousand oxen, and an hundred and twenty thousand sheep. So the king and all the children of Israel dedicated the house of the LORD.64The same day did the king hallow the middle of the court that was before the house of the LORD: for there he offered burnt offerings, and meat offerings, and the fat of the peace offerings: because the brasen altar that was before the LORD was too little to receive the burnt offerings, and meat offerings, and the fat of the peace offerings.65And at that time Solomon held a feast, and all Israel with him, a great congregation, from the entering in of Hamath unto the river of Egypt, before the LORD our God, seven days and seven days, even fourteen days.66On the eighth day he sent the people away: and they blessed the king, and went unto their tents joyful and glad of heart for all the goodness that the LORD had done for David his servant, and for Israel his people.
1Därefter sammankallade Salomo alla Israels ledare till Jerusalem, huvudmännen för stammarna och släkterna, för att de skulle få vara med när förbundets ark flyttades från tabernaklet i Sion, Davids stad, till templet.2Denna högtid ägde rum under nymånadsfesten i den sjunde månaden.3-4Prästerna bar då arken till templet tillsammans med alla de heliga kärl som förut hade funnits i tabernaklet,5och kung Salomo och folket samlades framför arken och offrade ett oräkneligt antal får och småboskap.6Sedan förde prästerna in förbundsarken till husets inre rum, det allraheligaste, och ställde den under kerubernas vingar.7Kerubernas vingar överskuggade arken och dess bärstänger.8Stängerna var så långa att de syntes från det angränsande rummet, men inte från yttre förgården, och de finns fortfarande på plats.9I arken fanns då bara de båda stentavlor som Mose lade där när Herren ingick förbund med Israels folk på Sinai efter uttåget ur Egypten.10När prästerna gick ut från det inre av helgedomen, fylldes hela templet av ett stort moln.11Prästerna kunde inte fullgöra sin tjänst, därför att Herrens härlighet uppfyllde hela huset!12-13Då sa Salomo:"Herren har sagt att han bor i ett tätt moln. Men nu Herre, har jag byggt ett hus åt dig på jorden, en plats där du alltid kan bo."14Sedan vände han sig mot folket och välsignade dem och sa:15"Välsignad vare Herren, Israels Gud, som i dag har gjort vad han lovade min far David16när han sa: 'Sedan den dag då jag förde mitt folk ut ur Egypten har jag inte utsett någon plats för templet, men jag har valt en man att vara folkets ledare.'17Den mannen var min far, kung David. Han ville bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud,18men Herren lät honom inte göra det. 'Jag är glad att du vill det', sa han.19'Men det är din son som ska bygga mitt tempel.'20Och nu har Herren gjort vad han lovat, för jag har efterträtt min far som kung i Israel, och nu har detta tempel blivit byggt åt Herren, Israels Gud.21Jag har gjort i ordning en plats i templet för arken, som innehåller det förbund som Herren ingick med våra förfäder när han förde dem ut ur Egyptens land."
Salomo inviger templet
22-23Och inför hela folket stod sedan Salomo framför Herrens altare med sina händer upplyfta mot himlen och sa: "Herre, Israels Gud, det finns inte en sådan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden, för du är kärleksfull och barmhärtig, och du håller dina löften till ditt folk när de helhjärtat gör din vilja.24I dag har du uppfyllt ditt löfte till min far kung David, din tjänare.25Och nu, Herre, Israels Gud, uppfyll ditt andra löfte till honom, det löftet att om hans ättlingar följer dina vägar och gör din vilja, som David gjorde, så ska någon av hans ättlingar alltid sitta på Israels tron!26Ja, Israels Gud, uppfyll också detta löfte!27Men är det då möjligt, att Gud skulle kunna bo på jorden? Inte ens himlen och himlarnas himmel kan rymma dig, så mycket mindre då templet som jag har byggt!28Herre, min Gud, lyssna ändå till mig och svara på min bön:29Vaka över ditt tempel dag och natt, över den plats där ditt namn ska vara och där du ska bo, så att du hör mitt rop när jag vänder mig mot templet för att be, vare sig det är dag eller natt!30Lyssna till alla de böner Israels folk sänder upp, när de står vända mot den här platsen. Ja, hör oss från din plats i himlen. Hör oss och förlåt oss!31Om en man är anklagad för att ha gjort något ont och av det skälet står här inför ditt altare och intygar att han inte gjort det som han anklagas för,32lyssna då till honom i himlen och gör det som är rätt. Avgör om han är skyldig eller inte.33-34När ditt folk syndar och deras fiender besegrar dem, lyssna då på ditt folk och förlåt dem, om de på nytt vänder sig till dig och bekänner att du är deras Gud. Led dem tillbaka till det land du gav deras förfäder!35-36Och om himlen är tillsluten och det inte regnar på grund av deras synd, lyssna då till dem i himlen och förlåt dem, när de ber på den här platsen och bekänner ditt namn. Hjälp dem, när du har straffat dem, att vandra de goda vägar som de bör vandra, och låt det regna över det land som du en gång gav åt ditt folk!37Om svält eller epidemier drabbar landet, om det är missväxt eller mögel, eller om gräshoppor eller gräsmaskar har förstört växtligheten, eller om fienden anfaller landet,38så lyssna till var och en som ber till dig med ett ärligt hjärta, medveten om sin synd.39Förlåt dem då och handla efter ditt beslut med var och en!40På så sätt kommer de att lära sig att alltid frukta dig i det land som du en gång gav åt deras förfäder.41-42När utlänningar hör om ditt mäktiga namn och kommer hit från avlägsna länder för att tillbe dig, för de ska få höra om ditt stora namn och om dina väldiga under, och står vända mot detta tempel,43hör dem då i din himmel och svara på deras böner! Ja, alla folk på jorden ska lära känna dig, och de ska hålla ditt namn högt, på samma sätt som ditt eget folk Israel gör. Och hela jorden ska få veta att detta är ditt tempel.44När du sänder ut ditt folk för att strida mot fienden, och de ber till dig medan de ser mot din utvalda stad Jerusalem och mot detta tempel som jag har byggt åt dig,45hör då deras bön och hjälp dem!46Om de syndar mot dig och gör dig förargad, för vem gör inte det, låt då deras fiender föra bort dem som fångar till främmande land,47men hör också deras bön om de kommer på bättre tankar och vänder sig till dig och bekänner att de har syndat och handlat fel!48Om de uppriktigt vänder sig till dig och ber, vända mot det här landet som du gav deras förfäder, och mot staden Jerusalem som du har utvalt, och mot templet som jag har byggt åt dig,49hör då deras rop, du som bor i himlen, och hjälp dem!50Förlåt ditt folk alla deras onda gärningar, och låt deras besegrare vara barmhärtiga mot dem,51för de är ditt folk, ditt arv, som du förde ut ur Egypten, den heta smältugnen.52Låt dina ögon vara öppna, och dina öron höra deras vädjan! Herre, lyssna till dem och svara dem, när de än ber till dig,53för när du förde våra förfäder ut ur Egyptens land, så talade du om för din tjänare Mose att du hade utvalt Israel bland alla folk på jorden till ditt eget folk."54-55Salomo hade bett och ropat till Herren på knä med händerna sträckta mot himlen. När han avslutat sin bön reste han sig upp framför Herrens altare och välsignade med hög röst hela Israels folk:56"Välsignad vare Herren, som har infriat sitt löfte och låtit Israels folk få ro. Allt har skett, som han lovade sin tjänare Mose.57Herren, vår Gud, ska vara med oss som han var med våra förfäder! Han ska aldrig överge oss!58Han ska ge oss en längtan att i allt göra hans vilja och att följa och hålla alla de bud som han gett våra förfäder.59Orden i min bön ska alltid vara inför honom, både dag och natt, så att han hjälper mig och hela Israel och dagligen ger oss allt vi behöver.60Folk över hela jorden ska få veta att Herren är Gud och att det inte finns någon annan.61Se till att ni alltid lever rätt inför Herren, vår Gud, och alltid följer hans lagar och befallningar, precis som ni gör i dag!"62-63Sedan invigde kungen och folket templet genom att offra slaktoffer till Herren, sammanlagt 22.000 tjurar och 120.000 får och getter!64Kungen helgade mellersta delen av förgården framför templet och offrade där brännoffer, spisoffer och fett av tackoffer, eftersom kopparaltaret var för litet för den stora mängden av offer.65Högtiden varade i fjorton dagar, och mycket folk kom från hela landet.66Sedan sände Salomo hem dem, och alla var glada och tacksamma över att Herren hade visat en sådan godhet mot sin tjänare David och mot Israels folk.