1Now the days of David drew nigh that he should die; and he charged Solomon his son, saying,2I go the way of all the earth: be thou strong therefore, and shew thyself a man;3And keep the charge of the LORD thy God, to walk in his ways, to keep his statutes, and his commandments, and his judgments, and his testimonies, as it is written in the law of Moses, that thou mayest prosper in all that thou doest, and whithersoever thou turnest thyself:4That the LORD may continue his word which he spake concerning me, saying, If thy children take heed to their way, to walk before me in truth with all their heart and with all their soul, there shall not fail thee (said he) a man on the throne of Israel.5Moreover thou knowest also what Joab the son of Zeruiah did to me, and what he did to the two captains of the hosts of Israel, unto Abner the son of Ner, and unto Amasa the son of Jether, whom he slew, and shed the blood of war in peace, and put the blood of war upon his girdle that was about his loins, and in his shoes that were on his feet.6Do therefore according to thy wisdom, and let not his hoar head go down to the grave in peace.7But shew kindness unto the sons of Barzillai the Gileadite, and let them be of those that eat at thy table: for so they came to me when I fled because of Absalom thy brother.8And, behold, thou hast with thee Shimei the son of Gera, a Benjamite of Bahurim, which cursed me with a grievous curse in the day when I went to Mahanaim: but he came down to meet me at Jordan, and I sware to him by the LORD, saying, I will not put thee to death with the sword.9Now therefore hold him not guiltless: for thou art a wise man, and knowest what thou oughtest to do unto him; but his hoar head bring thou down to the grave with blood.10So David slept with his fathers, and was buried in the city of David.11And the days that David reigned over Israel were forty years: seven years reigned he in Hebron, and thirty and three years reigned he in Jerusalem.12Then sat Solomon upon the throne of David his father; and his kingdom was established greatly.13And Adonijah the son of Haggith came to Bathsheba the mother of Solomon. And she said, Comest thou peaceably? And he said, Peaceably.14He said moreover, I have somewhat to say unto thee. And she said, Say on.15And he said, Thou knowest that the kingdom was mine, and that all Israel set their faces on me, that I should reign: howbeit the kingdom is turned about, and is become my brother': for it was his from the LORD.16And now I ask one petition of thee, deny me not. And she said unto him, Say on.17And he said, Speak, I pray thee, unto Solomon the king, (for he will not say thee nay,) that he give me Abishag the Shunammite to wife.18And Bathsheba said, Well; I will speak for thee unto the king.19Bathsheba therefore went unto king Solomon, to speak unto him for Adonijah. And the king rose up to meet her, and bowed himself unto her, and sat down on his throne, and caused a seat to be set for the king' mother; and she sat on his right hand.20Then she said, I desire one small petition of thee; I pray thee , say me not nay. And the king said unto her, Ask on, my mother: for I will not say thee nay.21And she said, Let Abishag the Shunammite be given to Adonijah thy brother to wife.22And king Solomon answered and said unto his mother, And why dost thou ask Abishag the Shunammite for Adonijah? ask for him the kingdom also; for he is mine elder brother; even for him, and for Abiathar the priest, and for Joab the son of Zeruiah.23Then king Solomon sware by the LORD, saying, God do so to me, and more also, if Adonijah have not spoken this word against his own life.24Now therefore, as the LORD liveth, which hath established me, and set me on the throne of David my father, and who hath made me an house, as he promised, Adonijah shall be put to death this day.25And king Solomon sent by the hand of Benaiah the son of Jehoiada; and he fell upon him that he died.26And unto Abiathar the priest said the king, Get thee to Anathoth, unto thine own fields; for thou art worthy of death: but I will not at this time put thee to death, because thou barest the ark of the Lord GOD before David my father, and because thou hast been afflicted in all wherein my father was afflicted.27So Solomon thrust out Abiathar from being priest unto the LORD; that he might fulfil the word of the LORD, which he spake concerning the house of Eli in Shiloh.28Then tidings came to Joab: for Joab had turned after Adonijah, though he turned not after Absalom. And Joab fled unto the tabernacle of the LORD, and caught hold on the horns of the altar.29And it was told king Solomon that Joab was fled unto the tabernacle of the LORD; and, behold, he is by the altar. Then Solomon sent Benaiah the son of Jehoiada, saying, Go, fall upon him.30And Benaiah came to the tabernacle of the LORD, and said unto him, Thus saith the king, Come forth. And he said, Nay; but I will die here. And Benaiah brought the king word again, saying, Thus said Joab, and thus he answered me.31And the king said unto him, Do as he hath said, and fall upon him, and bury him; that thou mayest take away the innocent blood, which Joab shed, from me, and from the house of my father.32And the LORD shall return his blood upon his own head, who fell upon two men more righteous and better than he, and slew them with the sword, my father David not knowing thereof, to wit , Abner the son of Ner, captain of the host of Israel, and Amasa the son of Jether, captain of the host of Judah.33Their blood shall therefore return upon the head of Joab, and upon the head of his seed for ever: but upon David, and upon his seed, and upon his house, and upon his throne, shall there be peace for ever from the LORD.34So Benaiah the son of Jehoiada went up, and fell upon him, and slew him: and he was buried in his own house in the wilderness.35And the king put Benaiah the son of Jehoiada in his room over the host: and Zadok the priest did the king put in the room of Abiathar.36And the king sent and called for Shimei, and said unto him, Build thee an house in Jerusalem, and dwell there, and go not forth thence any whither.37For it shall be, that on the day thou goest out, and passest over the brook Kidron, thou shalt know for certain that thou shalt surely die: thy blood shall be upon thine own head.38And Shimei said unto the king, The saying is good: as my lord the king hath said, so will thy servant do. And Shimei dwelt in Jerusalem many days.39And it came to pass at the end of three years, that two of the servants of Shimei ran away unto Achish son of Maachah king of Gath. And they told Shimei, saying, Behold, thy servants be in Gath.40And Shimei arose, and saddled his ass, and went to Gath to Achish to seek his servants: and Shimei went, and brought his servants from Gath.41And it was told Solomon that Shimei had gone from Jerusalem to Gath, and was come again.42And the king sent and called for Shimei, and said unto him, Did I not make thee to swear by the LORD, and protested unto thee, saying, Know for a certain, on the day thou goest out, and walkest abroad any whither, that thou shalt surely die? and thou saidst unto me, The word that I have heard is good.43Why then hast thou not kept the oath of the LORD, and the commandment that I have charged thee with?44The king said moreover to Shimei, Thou knowest all the wickedness which thine heart is privy to, that thou didst to David my father: therefore the LORD shall return thy wickedness upon thine own head;45And king Solomon shall be blessed, and the throne of David shall be established before the LORD for ever.46So the king commanded Benaiah the son of Jehoiada; which went out, and fell upon him, that he died. And the kingdom was established in the hand of Solomon.
1När kung David kände att slutet för hans del var nära, förmanade han sin son Salomo:2"Nu går jag snart dit varje människa på jorden måste gå en dag. Jag räknar med att du ska bli en värdig efterföljare.3Lyd Guds lagar och vandra på hans vägar! Håll alla bud som är nedskrivna i Moses lag, så att du får framgång i allt vad du gör och vart du än vänder dig!4Om du gör det, så ska Herren infria alla de löften han gav mig. Han sa att om mina barn och deras ättlingar ger akt på hur de vandrar och är trogna mot honom, så kommer alltid någon av dem att vara kung över Israel, och min kungaätt ska aldrig ta slut.5Hör nu på vad jag säger! Du vet att Joab dödade mina två generaler Abner och Amasa. Han lät deras blod flyta som om de hade legat i krig med varandra.6Du är en vis man och vet vad du bör göra, så låt honom inte dö i frid av hög ålder.7Men var barmhärtig mot gileaditen Barsillais söner. Låt dem få vara ständiga gäster vid ditt bord, för de tog hand om mig när jag flydde från din bror Absalom.8Och du kommer väl ihåg Simei, Geras son, benjaminiten från Bahurim? Han uttalade en fruktansvärd förbannelse över mig när jag var på väg till Mahanaim. När han sedan kom ner till mig vid Jordanfloden, lovade jag att inte döda honom.9Men du är inte bunden vid det löftet! Du är en vis man och vet hur du ska göra. Visst är han gammal redan, men avsluta hans liv i förtid."10Sedan dog David, och han begravdes i Jerusalem.11Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem.12Salomo blev kung efter sin far David och satte sig på hans tron och hans makt ifrågasattes inte.
Salomo undanröjer oppositionen
13En dag kom Haggits son Adonia på besök till Salomos mor Bat-Seba. "Har du kommit för att ge mig bekymmer?" frågade hon honom. "Nej", svarade han.14"Jag kommer faktiskt bara för att be om en tjänst.""Säg vad du har på hjärtat!" sa hon.15"Allting gick så bra för mig, och kungariket var mitt", sa Adonia. "Alla väntade att jag skulle bli den nye kungen. Men så ändrades plötsligt allting, och min bror blev kung, för det var så Herren ville ha det.16Nu har jag en bön till dig, och avvisa mig inte!""Vad vill du?" frågade hon.17"Be kung Salomo att han ger mig Abisag från Sunem till hustru, för dig visar han ju inte bort", svarade han.18"Det ska jag göra", lovade Bat-Seba.19Kungen reste sig när hon kom in för att tala med honom om Adonias önskan. Han bugade sig för henne och gav order om att man skulle hämta en tron åt henne och placera den vid hans högra sida.20"Jag hoppas du inte visar bort mig, när jag nu kommer med en begäran till dig", sa hon."Vad gäller saken?" frågade han. "Du vet ju att jag inte kan vägra dig något."21"Låt då din bror Adonia få Abisag till hustru", svarade hon.22"Men vad menar du?" frågade han bestört och fortsatte: "Om jag skulle ge honom Abisag, som tillhörde min far, så vill han väl som min äldre bror ha riket nästa gång! Han och prästen Ebjatar och Joab skulle gärna ta över alltsammans!"23-24Kung Salomo lovade då under ed att låta Adonia få betala med livet för sin fräckhet: "Jag svär vid den levande Guden, som har gett mig min far Davids tron och detta rike, att Adonia ska dö i dag."25Sedan beordrade han Benaja att avrätta Adonia, och denne högg ner honom med sitt svärd.26Till prästen Ebjatar sa kungen: "Gå tillbaka till ditt hem i Anatot. Du förtjänar att dö, men jag vill inte avrätta dig nu. Du bar ju Herrens ark under min fars regering, och du fick lida med honom under alla hans svårigheter."27Men Salomo tvingade Ebjatar att lämna sin ställning som Herrens präst, och på så sätt gick Herrens ord vid Silo beträffande Elis ättlingar i uppfyllelse.28När Joab, som hade varit med i Adonias kupp men inte hade slutit sig till Absalom, fick höra att Adonia var död, skyndade han sig till tabernaklet och grep tag om altarets horn.29Salomo skickade Benaja för att avrätta honom också.30Benaja gick in i tabernaklet och sa till Joab: "Kungen befaller dig att komma ut!""Nej, jag vill dö här", svarade han. Benaja återvände då till kungen för att få vidare instruktioner.31"Gör som han vill", svarade kungen. "Döda honom vid altaret och begrav honom. Det kommer att befria mig och min fars hus från skuld på grund av hans meningslösa mord.32Herren kommer att hålla honom personligen ansvarig för att utan min fars vetskap ha dödat två oskyldiga män, som dessutom var mer rakryggade än han själv. Min far hade ingen del i morden på Abner, överbefälhavaren för Israels armé, och på Amasa, överbefälhavaren för Juda armé.33Skulden för detta ska för alltid vila över Joab och hans efterkommande, men sin frid ska Herren ge till David och hans efterkommande, hans tron och hans hus!"34Benaja återvände till tabernaklet. Han dödade Joab, som sedan begravdes på sin egen mark i öknen.35Sedan utsåg kungen Benaja till överbefälhavare och Sadok till präst i stället för Ebjatar.36-37Kungen skickade därefter bud till Simei och lät säga: "Bygg dig ett hus här i Jerusalem och stanna här. Om du lämnar staden så är du dödsdömd. Ja, i det ögonblick som du går över bäcken Kidron kommer du att dö. Valet är ditt!"38"Jag ska göra som du säger", svarade Simei. Simei bodde sedan ganska länge i Jerusalem.39Men tre år senare rymde två av hans slavar till kung Akis i Gat. När Simei fick reda på var de befann sig,40sadlade han sin åsna för att fara till Gat och besöka kungen. När han hade fått tag i sina slavar, tog han dem med sig tillbaka till Jerusalem.41När Salomo fick höra att Simei hade återvänt till Jerusalem efter ett besök i Gat,42skickade han bud efter honom och sa: "Befallde jag dig inte i Herrens namn att du skulle stanna i Jerusalem, och att du kunde lämna staden bara med livet som insats? Och vad svarade du? Jo, att du skulle göra som jag befallde.43Varför har du då inte hållit vår överenskommelse?44Tänk på allt ont som du gjorde mot min far, kung David! Herren ska hämnas på dig,45men jag själv ska bli välsignad, och Davids ättlingar ska sitta på denna tron i all framtid!"46På kungens befallning ledde sedan Benaja ut Simei och dödade honom. Salomos grepp om kungariket blev allt fastare.