1Though I speak with the tongues of men and of angels, and have not charity, I am become as sounding brass, or a tinkling cymbal.2And though I have the gift of prophecy, and understand all mysteries, and all knowledge; and though I have all faith, so that I could remove mountains, and have not charity, I am nothing.3And though I bestow all my goods to feed the poor, and though I give my body to be burned, and have not charity, it profiteth me nothing.4Charity suffereth long, and is kind; charity envieth not; charity vaunteth not itself, is not puffed up,5Doth not behave itself unseemly, seeketh not her own, is not easily provoked, thinketh no evil;6Rejoiceth not in iniquity, but rejoiceth in the truth;7Beareth all things, believeth all things, hopeth all things, endureth all things.8Charity never faileth: but whether there be prophecies, they shall fail; whether there be tongues, they shall cease; whether there be knowledge, it shall vanish away.9For we know in part, and we prophesy in part.10But when that which is perfect is come, then that which is in part shall be done away.11When I was a child, I spake as a child, I understood as a child, I thought as a child: but when I became a man, I put away childish things.12For now we see through a glass, darkly; but then face to face: now I know in part; but then shall I know even as also I am known.13And now abideth faith, hope, charity, these three; but the greatest of these is charity.
1Om jag har fått förmågan att tala okända språk, både jordiska och himmelska, men inte visar kärlek, då liknar jag en gonggong eller en cymbal som bara avger meningslösa ljud.2Om jag har fått förmågan att framföra budskap från Gud, känner till alla Guds hemligheter och har kunskap från Gud, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte visar kärlek, då är min förmåga värdelös.3Om jag ger allt jag äger till de fattiga, och till och med är villig att dö för min tro, men inte visar kärlek, då har jag ändå inte gjort något av värde.4Den som älskar andra visar tålamod och omsorg. Han är inte avundsjuk eller skrytsam eller mallig.5Han är inte oförskämd eller självisk. Han blir inte arg för minsta småsak, och är inte långsint.6Den som älskar andra blir inte glad när de gör något ont, utan blir glad när de håller sig till det sanna budskapet.7Den som älskar ger inte upp. Han tror på andra, hoppas in i det längsta och är beredd att uthärda allt.8Kärleken kommer alltid att finnas kvar. Men att kunna framföra budskap från Gud, att kunna tala okända språk eller att kunna meddela kunskap från Gud, är förmågor som inte alltid kommer att behövas.9Den kunskap vi får från Gud, och de budskap han ger oss att framföra, ger oss bara en skymt av Gud.10Men när Jesus kommer tillbaka, då behövs inte längre dessa begränsade förmågor.11Låt mig förklara med en bild: När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen tänker jag inte längre som ett barn.12Exakt så är det med vår kunskap om Gud. Vi är fortfarande som barn, vi ser bara en suddig spegelbild av honom. Men när Jesus kommer tillbaka ska vi möta Gud ansikte mot ansikte, och då ska vi lära känna Gud lika bra som han känner oss.13Tre saker kommer alltså alltid att vara viktiga: att tro på Jesus, att hålla fast vid hoppet om vår slutliga räddning och att visa kärlek mot våra medmänniskor. Men det allra viktigaste är att vi visar kärlek.