Psalm 44 | Einheitsübersetzung 2016

Einheitsübersetzung 2016

Anklage Gottes Angsichts der Leiden des Gottesvolkes

1 Für den Chormeister. Ein Weisheitslied der Korachiter. 2 Gott, wir hörten es mit eigenen Ohren, unsere Väter haben uns erzählt von dem Werk, das du in ihren Tagen vollbracht hast, in den Tagen der Vorzeit. (5Mo 4,9; 2Sam 7,22; Ps 78,3) 3 Mit eigener Hand hast du Völker vertrieben, sie aber pflanztest du ein. Du hast Nationen zerschlagen, sie aber sätest du aus. (Ps 78,55; Ps 80,9) 4 Denn nicht mit ihrem Schwert nahmen sie das Land in Besitz und nicht ihr Arm hat ihnen Rettung gebracht; nein, deine Rechte war es, dein Arm und das Licht deines Angesichts; denn du hattest an ihnen Gefallen. (5Mo 8,17; Jos 24,12) 5 Du bist es, mein König, Gott! Gebiete rettende Taten für Jakob! (Ps 5,3) 6 Mit dir stoßen wir unsere Bedränger nieder, in deinem Namen zertreten wir, die gegen uns aufstehn. (Ps 60,14) 7 Denn ich vertraue nicht auf meinen Bogen, noch wird mein Schwert mir Rettung bringen; 8 nein, du hast uns vor unseren Bedrängern gerettet; du hast mit Schmach bedeckt, die uns hassen. 9 Wir rühmten uns Gottes den ganzen Tag und deinem Namen werden wir ewig danken. [Sela] 10 Doch nun hast du uns verstoßen und mit Schmach bedeckt, du ziehst nicht mehr aus mit unseren Heeren. (Ps 60,12) 11 Du lässt uns vor unsern Bedrängern fliehen und die uns hassen, plünderten uns aus. (5Mo 28,25) 12 Du gibst uns preis wie Schlachtvieh und unter die Völker hast du uns zerstreut. (5Mo 28,64) 13 Du verkaufst dein Volk um ein Spottgeld und hattest an dem Erlös keinen Gewinn. (Jes 52,3) 14 Du machst uns zum Hohn unseren Nachbarn, zu Spott und Schimpf denen, die rings um uns wohnen. (Ps 79,4; Ps 80,7) 15 Du machst uns zum Sprichwort unter den Völkern, die Nationen schütteln den Kopf. 16 Den ganzen Tag steht meine Schande vor mir, Schmach hat mein Gesicht bedeckt 17 wegen der Stimme des lästernden Spötters, wegen der rachgierigen Blicke des Feindes. 18 All das ist über uns gekommen / und doch hatten wir dich nicht vergessen und deinen Bund nicht verraten. 19 Unser Herz wich nicht zurück und unser Schritt hat deinen Pfad nicht verlassen. 20 Doch du hast uns zerschlagen am Ort der Schakale und uns mit Finsternis bedeckt. 21 Hätten wir den Namen unseres Gottes vergessen und zu einem fremden Gott unsere Hände erhoben, 22 würde Gott das nicht erforschen? Denn er kennt das im Herzen Verborgene. 23 Ja, um deinetwillen wurden wir den ganzen Tag getötet, wir galten als Schafe, zum Schlachten bestimmt. (Röm 8,36) 24 Wach auf! Warum schläfst du, Herr? Erwache, verstoß nicht für immer! (Ps 74,1; Ps 83,2) 25 Warum verbirgst du dein Angesicht, vergisst unser Elend und unsre Bedrückung? (Hi 13,24; Ps 89,47) 26 Unsere Seele ist in den Staub gebeugt, unser Leib klebt am Boden. (Ps 7,6; Ps 119,25) 27 Steh auf, uns zur Hilfe! In deiner Huld erlöse uns!

nuBibeln

von Biblica

Det slagna folkets klagan

1 För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil. 2 Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan. 3 Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället. Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra. 4 De tog inte landet med sitt eget svärd, och deras egen styrka gav dem ingen räddning, utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte, för du älskade dem. 5 Du är min kung och min Gud, som ger en befallning om räddning för Jakob. 6 Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare och i ditt namn trampa ner våra fiender. 7 Jag litar inte på min båge, och mitt svärd kan inte rädda mig. 8 Men du räddar oss från våra fiender, du låter våra motståndare komma på skam. 9 Vi är alltid stolta över Gud, vi prisar ditt namn för evigt. Séla 10 Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss, och du drar inte ut med våra härar. 11 Du tvingade oss att vända för fienden, och våra motståndare tog byte. 12 Du tillät att vi åts upp som slaktfår och skingrades bland folken. 13 Du sålde ditt folk för ingenting men gjorde ingen vinst. 14 Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss. 15 Du har gjort oss till en visa bland folken, något man skakar huvudet åt. 16 Jag har ständigt min vanära framför mig, och mitt ansikte höljs i skam 17 när jag hör dem som hånar och smädar, och när jag ser fienden och hämnaren. 18 Allt detta har kommit över oss, trots att vi aldrig har glömt dig. Vi har inte heller överträtt ditt förbund. 19 Våra hjärtan har inte vänt sig från dig, och våra steg har inte vikit av från din väg. 20 Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,^[1] höljt oss i ett djupt mörker. 21 Om vi hade glömt vår Gud och i stället sträckt våra händer mot en annan gud, 22 skulle då inte Gud genast upptäcka det, han som känner hjärtats hemligheter? 23 Det är för dig som vi dagen lång dödas och räknas som slaktfår. 24 Vakna, Herre! Varför sover du? Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid! 25 Varför gömmer du ditt ansikte för oss och glömmer vårt lidande och förtryck? 26 Vi har sjunkit ner i stoftet, våra kroppar ligger nertryckta i jorden. 27 Grip in, kom till vår hjälp! Befria oss i din nåd.