1Für den Chormeister. Ein Psalm Davids.2Ich hoffte, ja ich hoffte auf den HERRN.
Da neigte er sich mir zu und hörte mein Schreien.3Er zog mich herauf aus der Grube des Grauens,
aus Schlamm und Morast.
Er stellte meine Füße auf Fels,
machte fest meine Schritte. (Ps 69,15)4Er gab mir ein neues Lied in den Mund,
einen Lobgesang auf unseren Gott.
Viele sollen es sehen, sich in Ehrfurcht neigen
und auf den HERRN vertrauen. (Ps 33,3)5Selig der Mann, der auf den HERRN sein Vertrauen setzt,
der sich nicht zu Aufdringlichen wandte und zu in Lüge Verstrickten. (Ps 1,1; Jer 17,7)6Vieles hast du getan, HERR, du mein Gott:/
deine Wunder und deine Pläne für uns.
Nichts kommt dir gleich.
Wollte ich von ihnen künden und reden,
es wären mehr, als man zählen kann. (Ps 139,17)7An Schlacht- und Speiseopfern hattest du kein Gefallen, /
doch Ohren hast du mir gegraben,
Brand- und Sündopfer hast du nicht gefordert. (1Sam 15,22; Ps 50,7; Ps 51,18; Ps 69,31; Jes 1,11; Jer 6,20; Am 5,22; Hebr 10,5)8Da habe ich gesagt: Siehe, ich komme.
In der Buchrolle steht es über mich geschrieben.9Deinen Willen zu tun, mein Gott, war mein Gefallen
und deine Weisung ist in meinem Innern. (Ps 37,31; Joh 4,34)10Gerechtigkeit habe ich in großer Versammlung verkündet,
meine Lippen verschließe ich nicht; HERR, du weißt es. (Ps 22,23)11Deine Gerechtigkeit habe ich nicht in meinem Herzen verborgen. /
Ich habe gesprochen von deinem Heil und deiner Treue,
nicht verschwiegen deine Huld und deine Treue vor großer Versammlung.12Du, HERR, wirst dein Erbarmen nicht vor mir verschließen.
Deine Huld und deine Treue werden mich immer behüten.13Denn Leiden ohne Zahl haben mich umfangen, /
meine Sünden haben mich eingeholt
und ich vermag nicht mehr aufzusehn.
Zahlreicher sind sie als die Haare auf meinem Kopf
und der Mut hat mich verlassen. (Ps 38,5)14Es gefalle dir, HERR, mir zu helfen!
HERR, eile mir zu helfen! (Ps 22,12; Ps 40,18)15In Schmach und Schande sollen alle fallen,
die mir nach dem Leben trachten.
Zurückweichen sollen und vor Scham erröten,
die sich über mein Unglück freun. (Ps 35,4)16Wegen ihrer Schmach sollen erschaudern,
die zu mir sagen: Ha, dir geschieht recht. (Ps 35,21)17Frohlocken sollen und deiner sich freuen
alle, die dich suchen.
Die dein Heil lieben, sollen immer sagen:
Groß ist der HERR. (Ps 35,27)18Ich aber bin elend und arm.
Der Herr wird an mich denken.
Meine Hilfe und mein Retter bist du.
Mein Gott, säume doch nicht!
1För körledaren. Av David. En psalm.2Uthålligt väntade jag på HERREN, tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.3Han drog upp mig ur fördärvets grop, upp ur träsket och dyn, han satte mina fötter på en klippa och ställde mig på fast mark.4Han gav mig en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud, Många ska se det och frukta och sätta sin lit till HERREN.5Lycklig är den som förtröstar på HERREN och som inte vänder sig till de stolta, till dem som viker av till falska gudar.6HERRE, min Gud, du har gjort många under och planer för oss. Ingen är som du. Om jag ville tala och berätta om dem, är de så många att jag inte kan räkna dem.7Offer och gåvor önskade du inte. – Du har gett mig öron[1] som hör.– Brännoffer och syndoffer frågade du inte efter.8Då sa jag: ”Se, här är jag. I bokrullen står det skrivet om mig.9Jag vill göra din vilja, min Gud, för din lag är i mitt hjärta.”10Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen, jag tillsluter inte min mun, det vet du, HERRE.11Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig, jag talar om din trofasthet och räddning. Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.12HERRE, ta inte din barmhärtighet ifrån mig, låt din nåd och sanning bevara mig.13Olyckor utan tal omger mig, mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem. De är fler än hårstråna på mitt huvud, och hela mitt livsmod sviktar.14HERRE, jag ber, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!15Låt skam och vanära komma över alla dem som är ute efter mitt liv och vill utplåna det. Låt dem som vill min olycka vända tillbaka i förnedring.16Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig häpna och skämmas.17Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig, låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”HERREN är stor!”18Jag är betryckt och fattig, men ändå tänker Herren på mig. Du är min hjälp och befriare, min Gud, dröj inte!