1Ein Weisheitslied Davids. Als er in der Höhle war. Ein Bittgebet. (Ps 63,1)2Mit lauter Stimme schrei ich zum HERRN,
laut flehe ich zum HERRN um Gnade.3Ich schütte vor ihm meine Klage aus,
tue vor ihm kund meine Drangsal.4Wenn auch in mir mein Lebensgeist schwindet:
Meinen Pfad, du kennst ihn.
Auf dem Weg, den ich gehe,
stellten sie mir eine Falle. (Ps 140,6; Ps 143,4)5Blicke zur Rechten und schaue:
Niemand ist da, der mich beachtet.
Mir ist jede Zuflucht genommen,
niemand fragt nach meinem Leben.6Zu dir, HERR, habe ich geschrien, /
ich sagte: Du bist meine Zuflucht,
mein Anteil im Land der Lebenden. (Ps 27,13; Ps 73,26; Ps 91,2)7Vernimm doch meinen Notschrei,
denn ich bin tief erniedrigt.
Errette mich vor meinen Verfolgern,
denn sie sind mir zu mächtig!8Führe doch mein Leben heraus aus dem Kerker,
damit ich deinen Namen preise!
Um mich werden sich Gerechte scharen,
denn du tust mir Gutes. (Ps 88,9)
1Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.2Jag ropar med hög röst till HERREN, jag ropar med hög röst till HERREN och ber om nåd.3Jag utgjuter min klagan inför honom, jag berättar om min nöd för honom.4När jag är färdig att ge upp, vet du hur jag har det. På den väg jag går har de lagt ut snaror för mig.5Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig. Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.6Jag ropar till dig, HERRE, jag säger: ”Du är min tillflykt, min del i de levandes land.”7Lyssna till mitt rop, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare, för de är starkare än jag.8För mig ut ur mitt fängelse, så att jag kan prisa ditt namn. Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig, för du har varit god mot mig.