Psalm 109 | Einheitsübersetzung 2016

Einheitsübersetzung 2016

Bitte um Hilfe gegen erbarmungslose Feinde

1 Für den Chormeister. Ein Psalm Davids. Gott meines Lobes, schweig doch nicht! (Ps 35,22; Ps 83,2) 2 Denn ein Mund voll Frevel, ein Lügenmaul hat sich gegen mich aufgetan. Sie reden zu mir mit falscher Zunge, / (Ps 31,19) 3 umgeben mich mit Worten des Hasses und bekämpfen mich grundlos. 4 Sie klagen mich an für meine Liebe, ich aber bete.^[1] (Ps 35,12; Spr 17,13) 5 Sie vergelten mir Gutes mit Bösem, mit Hass meine Liebe: 6 Einen Frevler bestelle gegen ihn als Zeugen, ein Ankläger trete zu seiner Rechten. 7 Als Verurteilter gehe er aus dem Gericht hervor und sein Gebet erweise sich als Sünde. 8 Nur gering noch sei die Zahl seiner Tage, sein Amt erhalte ein anderer. (Apg 1,20) 9 Zu Waisen sollen werden seine Kinder und seine Frau zur Witwe. (2Mo 22,23; Jer 18,21) 10 Unstet sollen seine Kinder umherziehen und betteln, aus den Trümmern des Hauses vertrieben.^[2] (Hi 5,4) 11 All seinen Besitz reiße an sich ein Gläubiger, Fremde sollen plündern, was er erworben hat. (Hi 20,18) 12 Niemand sei da, der ihm Huld bewahrt, keiner, der sich seiner Waisen erbarmt. (Jes 14,21) 13 Seine Nachkommen soll man vernichten, im nächsten Geschlecht schon erlösche ihr Name. (Ps 21,11) 14 Der Schuld seiner Väter werde beim HERRN gedacht, ungetilgt bleibe die Sünde seiner Mutter. (2Mo 20,5) 15 Ihre Schuld stehe dem HERRN allzeit vor Augen, ihr Andenken lösche er aus auf Erden. (Ps 34,17; Ps 90,8) 16 Denn dieser Mensch dachte nie daran, Huld zu üben; / er verfolgte den Gebeugten und den Armen und wollte den Verzagten töten. 17 Er liebte den Fluch - der komme über ihn; er verschmähte den Segen - der bleibe ihm fern. 18 Er zog den Fluch an wie ein Gewand; / der dringe in seinen Leib wie Wasser und wie Öl in seine Knochen. (4Mo 5,24) 19 Er werde für ihn wie das Kleid, in das er sich hüllt, wie der Gürtel, mit dem er sich allzeit umgürtet. 20 So treiben es die, die mich anklagen mit Berufung auf den HERRN, die Böses gegen mein Leben reden. 21 Du aber, GOTT und Herr, / handle an mir, wie es deinem Namen entspricht! Ja, gut ist deine Huld, befreie mich! 22 Denn ich bin gebeugt und arm, mein Herz ist durchbohrt in meinem Innern. 23 Wie ein flüchtiger Schatten schwinde ich dahin, wie eine Heuschrecke schüttelt man mich ab. (Ps 39,6) 24 Mir wanken die Knie vom Fasten, mein Fleisch nimmt ab und wird mager. 25 Ja, ich wurde ihnen zum Spott, sie schütteln den Kopf, wenn sie mich sehen. (Ps 41,6) 26 Hilf mir, HERR, mein Gott, in deiner Huld errette mich! 27 Sie sollen erkennen, dass dies deine Hand vollbracht hat, dass du, HERR, es getan hast. (Ps 64,10) 28 Mögen sie fluchen - du wirst segnen. / Sie haben sich erhoben, aber sie werden zuschanden, doch dein Knecht wird sich freuen. (Jes 65,13; Lk 6,27) 29 Meine Ankläger müssen sich mit Schmach bekleiden, wie in einen Mantel sich in Schande hüllen. (Jer 20,11) 30 Ich will dem HERRN danken mit lauter Stimme, inmitten der Menge will ich ihn loben. (Ps 22,23) 31 Denn er steht zur Rechten des Armen, um sein Leben vor bösen Richtern zu retten.

nuBibeln

von Biblica

Gud, var inte tyst

1 För körledaren. En psalm av David. Min lovsångs Gud, var inte tyst! 2 Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig. 3 De omger mig med hatfulla ord och attackerar mig utan orsak. 4 De bemöter min kärlek med anklagelser, men jag ber. 5 De betalar tillbaka gott med ont och min kärlek med hat. 6 Utse en gudlös anklagare^[1] mot honom och ställ honom på hans högra sida. 7 Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig. Till och med hans bön ska räknas som synd. 8 Låt hans liv bli kort, och låt en annan ta hans tjänst. 9 Låt hans barn bli faderlösa och hans hustru änka. 10 Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, fördrivna från sina hem i ruiner. 11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat. 12 Ingen ska visa nåd mot honom, och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn. 13 Låt hans efterkommande utrotas och deras namn utplånas av nästa generation. 14 HERREN ska komma ihåg hans fäders ondska och inte utplåna hans mors synd. 15 Låt dem alltid vara inför HERREN och utplåna deras minne från jorden, 16 eftersom han inte ville visa nåd utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade för att döda dem. 17 Han älskade att förbanna, och förbannelsen träffade honom själv. Han ville inte välsigna, och så förblir välsignelsen långt borta från honom. 18 Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt, den gick in i hans inre som vatten och som olja in i hans skelett. 19 Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig och som ett bälte han för alltid spänner om sig. 20 Låt detta vara mina anklagares lön från HERREN, deras, som talar ont mot mig. 21 Men HERRE, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull, och befria mig i din kärlek och godhet. 22 Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta. 23 Jag försvinner som en skugga om kvällen jag skakas av som en gräshoppa. 24 Mina knän är svaga av fasta, och jag är bara skinn och ben. 25 Jag har blivit till åtlöje för dem, och när de ser mig skakar de på huvudet. 26 Hjälp mig, HERRE, min Gud! Rädda mig i din nåd. 27 Låt dem inse att det är du som handlar, att du, HERRE, har gjort detta. 28 De kan förbanna, men du välsignar. När de anfaller ska de komma på skam, men din tjänare gläder sig. 29 Låt mina anklagare kläs i vanära och svepas i skam som i en klädnad. 30 Jag vill storligen prisa HERREN, jag vill lovprisa honom i den stora skaran. 31 Han står på den fattiges sida för att rädda honom från dem som dömer honom.