von Katholisches Bibelwerk1wie Feuer Reisig entzündet, / wie Feuer Wasser zum Sieden bringt,
um deinen Feinden deinen Namen bekannt zu machen, / sodass die Nationen vor dir erbeben.2Als du Furcht erregende Dinge tatest, die wir nicht erwarteten, / stiegst du herab; vor dir erzitterten die Berge.3Seit Urzeiten hat man nicht vernommen, / hat man nicht gehört;
kein Auge hat je einen Gott außer dir gesehen, / der an dem handelt, der auf ihn harrt. (2Sam 7,22; 1Kor 2,9)4Du kamst dem entgegen, / der freudig Gerechtigkeit übt, / denen, die auf deinen Wegen an dich denken.
Siehe, du warst zornig / und wir sündigten; / bleiben wir künftig auf ihnen, werden wir gerettet werden.5Wie ein Unreiner sind wir alle geworden, / unsere ganze Gerechtigkeit ist wie ein beflecktes Kleid.
Wie Laub sind wir alle verwelkt, / unsere Schuld trägt uns fort wie der Wind.6Niemand ruft deinen Namen an, / keiner rafft sich dazu auf, festzuhalten an dir.
Denn du hast dein Angesicht vor uns verborgen / und hast uns zergehen lassen in der Gewalt unserer Schuld.7Doch nun, HERR, du bist unser Vater. / Wir sind der Ton und du bist unser Töpfer, / wir alle sind das Werk deiner Hände.8Zürne nicht allzu sehr, HERR, / denk nicht für immer an die Schuld! / Schau doch her: Wir alle sind dein Volk.9Deine heiligen Städte sind zur Wüste geworden, / Zion ist zur Wüste geworden, Jerusalem zur Einöde.10Unser heiliges und prachtvolles Haus, / wo unsere Väter dich priesen,
ist ein Raub des Feuers geworden; / alles, was uns begehrenswert war, liegt in Trümmern.11Kannst du dich bei alldem zurückhalten, HERR, / kannst du schweigen und uns so sehr erniedrigen? (Jes 63,15)
1Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro,2som när elden antänder riset och får vattnet att koka. Så skulle ditt namn bli känt för dina fiender och folken bäva inför dig.3När du gjorde fruktansvärda gärningar som vi inte väntade oss, kom du ner, och bergen darrade.4Sedan urtiden har ingen hört, inget öra uppfattat och inget öga sett någon annan Gud än dig gripa in för dem som hoppas på honom.5Du tar dig an dem som med glädje gör det som är rättfärdigt, de som vandrar på dina vägar och tänker på dig. Men du blev vred, för vi syndade. Hur ska vi kunna bli räddade?[1]6Vi har alla blivit orena, ja likt något orent. Alla våra rättfärdiga gärningar är som nedsmutsade kläder. Vi vissnar som löv. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv.7Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller vaknar upp och håller sig till dig. Du har dolt ditt ansikte för oss och överlämnat oss åt våra synder.8Och ändå, HERRE, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi är alla ett verk av din hand.9Var inte så vred på oss, HERRE, och tänk inte för alltid på våra synder. Tänk i stället på att vi alla är ditt folk.10Dina heliga städer har blivit öken, Sion har blivit öken, och Jerusalem är ödelagt.11Vårt heliga och härliga tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och alla våra dyrbarheter ligger i ruiner.12Kan du ändå stå passiv inför allt detta, HERRE? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?