Jesaja 59 | Einheitsübersetzung 2016

Einheitsübersetzung 2016

Mahnung Gottes und kollektive Klage

1 Seht her, die Hand des HERRN ist nicht zu kurz, / um zu helfen, sein Ohr ist nicht schwerhörig, / sodass er nicht hört. (Jes 50,2) 2 Aber eure Vergehen stehen trennend / zwischen euch und eurem Gott; eure Sünden haben sein Gesicht vor euch verdeckt, / sodass er nicht hört. (Jes 1,15) 3 Denn eure Hände sind mit Blut befleckt, / eure Finger mit Unrecht. Eure Lippen reden Lüge, / eure Zunge flüstert Bosheit. 4 Keiner bringt gerechte Klagen vor, / keiner hält ehrlich Gericht. Man stützt sich auf Nichtiges / und redet Haltloses; man geht schwanger mit Unheil / und gebiert Verderben. (Hi 15,35; Ps 7,15) 5 Schlangeneier brüten sie aus / und weben Spinnengewebe. Wer von ihren Eiern isst, stirbt; / zerdrückt man eines, fährt eine Natter heraus. 6 Ihre Fäden taugen nicht zu Gewändern, / man kann sich nicht bedecken mit dem, was sie erzeugen. Ihre Taten sind Taten des Unheils, / Gewalttat ist in ihren Händen. 7 Ihre Füße laufen dem Bösen nach, / schnell sind sie dabei, / unschuldiges Blut zu vergießen. Ihre Gedanken sind Gedanken des Unheils, / Scherben und Verderben sind auf ihren Straßen. (Spr 1,16; Röm 3,15) 8 Den Weg des Friedens kennen sie nicht, / auf ihren Spuren gibt es kein Recht. Sie machen selbst ihre Pfade krumm; / niemand, der darauf geht, lernt Frieden kennen. 9 Darum bleibt das Recht von uns fern, / die Gerechtigkeit erreicht uns nicht. Wir hoffen auf Licht, / doch siehe, Finsternis; auf Helligkeit, / doch wir gehen im Dunkeln. 10 Wir tasten uns wie Blinde an der Wand entlang, / ja, tasten wie jemand, der keine Augen hat. Wir stolpern am Mittag wie in der Dämmerung, / bei blühender Gesundheit sind wir Toten gleich. (5Mo 28,29) 11 Wir brummen alle wie Bären / und gurren wie Tauben. Wir hoffen auf das Recht, doch nichts, / auf das Heil, doch es ist fern von uns. 12 Denn zahlreich sind unsere Vergehen vor dir, / unsere Sünden klagen uns an. Denn unsere Vergehen haften an uns, / unser Verschulden kennen wir: (Jer 14,7) 13 Abtrünnigkeit und Verleugnung des HERRN, / Abkehr von unserem Gott. Von Gewalttat reden und Aufruhr, / mit Worten der Lüge schwanger gehen und sie aus dem Herzen von sich geben. 14 So wird Recht zurückgedrängt, / Gerechtigkeit steht in der Ferne. Redlichkeit kommt auf dem Marktplatz zu Fall, / Rechtschaffenheit findet nirgendwo Einlass.

Theophanie gegen die Frevler

15 Redlichkeit wird vermisst, / wer das Böse meidet, wird ausgeraubt. Das hat der HERR gesehen / und es war böse in seinen Augen, denn es gibt kein Recht. 16 Er sah, dass niemand da war, / und war entsetzt, dass niemand einschritt. Da half ihm sein eigener Arm, / seine eigene Gerechtigkeit war seine Stütze. (Jes 63,5; Weis 5,16) 17 Er legte die Gerechtigkeit an wie einen Panzer / und setzte den Helm des Heils auf. Er legte die Kleider der Vergeltung an / und umhüllte sich mit leidenschaftlichem Eifer wie mit einem Mantel. 18 Gemäß den Taten zahlt er heim; / Zorn seinen Gegnern, Vergeltung seinen Feinden, / bis zu den Inseln vergilt er und zahlt heim. (Jes 66,6) 19 Dann fürchtet man im Westen den Namen des HERRN / und im Osten seine Herrlichkeit. Denn er kommt wie ein reißender Strom, / den der Sturm des HERRN treibt. (Ps 102,16; Jes 45,6) 20 Doch für Zion kommt der Erlöser / und für alle in Jakob, die umkehren von ihrem Vergehen - / Spruch des HERRN. (Röm 11,26)

Bundeszusage für die Gemeinde auf dem Zion

21 Das ist der Bund, den ich mit ihnen schließe, spricht der HERR: Mein Geist, der auf dir ruht, und meine Worte, die ich in deinen Mund gelegt habe, sollen nicht weichen aus deinem Mund, aus dem Mund deiner Nachkommen und aus dem Mund der Nachkommen deiner Nachkommen, spricht der HERR, von jetzt an und auf ewig. (Jes 51,16; Jer 1,9)

nuBibeln

von Biblica

Folkets synder, bekännelse och frälsning

1 HERRENS arm är inte för kort för att rädda, hans öra är inte heller dövt så att han inte hör. 2 Det är era synder som skiljer er från er Gud. För era synders skull har han vänt sitt ansikte bort ifrån er och lyssnar inte längre. 3 Era händer är fläckade av blod och era fingrar av synd. Ni ljuger med era läppar, och på era tungor finns ondska. 4 Ingen frågar efter rättfärdighet och ingen dömer sanningsenligt. De förtröstar på tomhet och talar lögn. De går havande med ofärd och föder olycka. 5 De kläcker ormägg och väver spindelväv. Den som äter deras ägg dör, om de krossas kommer det ut en orm.^[1] 6 Deras väv duger inte till kläder, det de åstadkommer räcker inte för att skyla dem själva. Det de gör är orätt, våld är vad de utför. 7 Deras fötter skyndar till allt som är ont och är snara till att utgjuta oskyldigt blod. De tänker ut onda planer, och deras väg kantas av våld och förödelse. 8 Fridens väg känner de inte till, och där de går fram finns ingen rätt. De har slagit in på krokiga vägar, ingen som går där kan få någon frid. 9 Därför är rätten långt ifrån oss, och rättfärdigheten når oss inte. Vi hoppas på ljus, men det är mörkt, solsken, men vi vandrar i dunkel. 10 Vi famlar som blinda längs vägen, vi famlar som om vi saknade ögon, snavar mitt på dagen, som om det vore skymning. Bland de livskraftiga är vi som döda. 11 Vi brummar alla som björnar och kuttrar som sorgsna duvor. Vi väntar på rättvisa, men det finns ingen, på räddning, men den är långt ifrån oss. 12 Våra överträdelser hopar sig inför dig, våra synder vittnar mot oss. Vi bär våra synder med oss, vi vet om våra missgärningar. 13 Vi har varit upproriska och förnekat HERREN, vi har vänt oss bort från vår Gud. Vi har talat våld och falskhet och viskat lögner som vi själva tänkt ut. 14 Rättvisan blir undanträngd, rättfärdigheten stannar på avstånd, sanningen vacklar på torget, och ingen ärlighet får komma fram. 15 Sanningen finns inte, och den som skyr det onda blir plundrad. HERREN såg detta och blev bedrövad över att ingen rätt fanns. 16 Han såg att ingen trädde fram, och han förundrades över att ingen grep in. Då blev hans egen arm till räddning, hans rättfärdighet var hans stöd. 17 Han klädde sig i rättfärdighet som ett pansar och satte räddningen som hjälm på sitt huvud. Han tog på sig hämndens dräkt och svepte in sig i harmens mantel. 18 Med vrede ska han betala sina fiender för vad de gjort, han bestraffar sina motståndare och vedergäller fjärran länder. 19 Då ska man frukta HERRENS namn och hans härlighet från öster till väster, när han väller fram som en flodvåg som HERRENS Ande^[2] driver fram. 20 ”Som befriare ska han komma till Sion, till dem i Jakob som vänder om från sin synd, säger HERREN. 21 Och detta är det förbund jag ingår med dem, säger HERREN: Min Ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska bli kvar hos dig och dina barn och barnbarn och ska aldrig någonsin lämna er,” säger HERREN.