Jeremia 9 | Einheitsübersetzung 2016

Einheitsübersetzung 2016

Bosheit des Volkes

1 Hätte ich doch eine Herberge in der Wüste! / Dann könnte ich mein Volk verlassen und von ihm weggehen. Denn sie sind alle Ehebrecher, / eine Rotte von Treulosen. 2 Sie machen ihre Zunge zu einem gespannten Bogen; / Lüge, nicht Wahrhaftigkeit herrscht im Land. Ja, sie schreiten von Verbrechen zu Verbrechen; / mich aber kennen sie nicht - Spruch des HERRN. 3 Nehmt euch in Acht vor eurem Nächsten, / keiner traue seinem Bruder! Denn jeder Bruder betrügt / und jeder Nächste verleumdet. (Ps 41,10; Jer 12,6; Mi 7,5) 4 Ein jeder täuscht seinen Nächsten, / die Wahrheit reden sie nicht. Sie haben ihre Zunge gelehrt, Lügen zu reden, / sie handeln verkehrt, zur Umkehr sind sie zu träge.^[1] 5 Überall Unterdrückung, nichts als Betrug! / Sie weigern sich, mich zu kennen - / Spruch des HERRN.^[2] 6 Darum - so spricht der HERR der Heerscharen: / Siehe, ich werde sie schmelzen und prüfen; denn wie sollte ich sonst verfahren / mit der Tochter, meinem Volk? 7 Ein tödlicher Pfeil ist ihre Zunge, / Betrug redet sie. Mit seinem Mund sagt man Friede zum Nächsten, / doch mit seinem Inneren legt man ihm den Hinterhalt. 8 Sollte ich sie dafür nicht heimsuchen - Spruch des HERRN - / und an einem solchen Volk nicht Vergeltung üben? (Jer 5,9) 9 Über die Berge hin will ich Weinen und Klagen erheben, / über die Weideplätze der Steppe ein Totenlied! Denn sie sind verwüstet, niemand zieht hindurch / und sie hören die Stimme der Herden nicht mehr. Von den Vögeln des Himmels bis zum Vieh / ist alles geflohen, auf und davon. 10 Jerusalem mache ich zum Trümmerhaufen, / zur Behausung für Schakale. Judas Städte mache ich zum Ödland, / das niemand bewohnt. (Jer 26,18) 11 Wer ist so weise, dass er dies einsieht? Zu wem hat der Mund des HERRN geredet, dass er verkünden kann, warum das Land zugrunde geht, warum es verwüstet ist gleich der Wüste, die niemand durchzieht?^[3] 12 Der HERR erwiderte: Weil sie meine Weisung aufgaben, die ich ihnen vorgelegt habe, nicht auf meine Stimme hörten und nicht meine Weisung befolgten, 13 sondern der Verstocktheit ihres Herzens folgten und den Baalen nachliefen, an die ihre Väter sie gewöhnt hatten. 14 Darum - so spricht der HERR der Heerscharen, der Gott Israels: Siehe, ich gebe ihnen, diesem Volk, Wermut zu essen und Giftwasser zu trinken. (Jer 8,14; Jer 23,15) 15 Ich zerstreue sie unter die Völker, von denen weder sie noch ihre Väter wussten, und schicke das Schwert hinter ihnen her, bis ich sie vernichtet habe. (Jer 49,37) 16 So spricht der HERR der Heerscharen: Begreift es! Ruft die Klagefrauen und sie sollen kommen! / Schickt nach den weisen Frauen und sie sollen kommen! 17 Schnell sollen sie kommen / und Klage über uns anstimmen, sodass unsre Augen von Tränen fließen / und unsre Wimpern von Wasser triefen. 18 Da, horch, ein Klagelied ist aus Zion zu hören: / Ach, wie sind wir misshandelt, / in große Schande gestürzt! Wir mussten die Heimat verlassen, / unsre Wohnungen hat man zerstört. 19 Ja, hört, ihr Frauen, das Wort des HERRN, / euer Ohr vernehme das Wort seines Mundes. Lehrt eure Töchter die Klage, / eine lehre die andere das Totenlied: 20 Der Tod ist durch unsre Fenster gestiegen, / eingedrungen in unsre Paläste. Er rafft das Kind von der Straße weg, / von den Plätzen die jungen Männer. 21 Rede! So lautet der Spruch des HERRN: Die Leichen der Leute / liegen wie Dünger auf dem Feld, wie Garben hinter dem Schnitter; / keiner ist da, der sie sammelt. (Jer 16,4; Jer 25,33) 22 So spricht der HERR: Der Weise rühme sich nicht seiner Weisheit, / der Starke rühme sich nicht seiner Stärke, / der Reiche rühme sich nicht seines Reichtums. 23 Nein, wer sich rühmen will, rühme sich dessen, / dass er Einsicht hat und mich erkennt, nämlich dass er weiß: Ich, der HERR, bin es, / der auf der Erde Gnade, Recht und Gerechtigkeit wirkt. Denn an solchen Menschen habe ich Gefallen - / Spruch des HERRN. (1Kor 1,31; 2Kor 10,17) 24 Fürwahr, es werden Tage kommen - Spruch des HERRN -, da suche ich alle heim, die an der Vorhaut beschnitten sind: 25 Ägypten und Juda und Edom und die Ammoniter und Moab und alle mit gestutztem Haar, die in der Wüste wohnen, denn alle Nationen sind unbeschnitten - und das ganze Haus Israel ist unbeschnitten am Herzen.

nuBibeln

von Biblica

1 O, om mitt huvud vore en vattenbrunn och mitt öga en källa av tårar, då skulle jag gråta dag och natt över de fallna bland mitt folk. 2 Om jag ändå hade en rastplats i öknen, om jag kunde lämna mitt folk och gå bort från dem, för de är äktenskapsbrytare allesammans, en samling trolösa. 3 ”De spänner sin tunga som en pilbåge. Lögn, inte sanning, triumferar i landet. De går från den ena ondskan till den andra, och mig vill de inte veta av, säger HERREN. 4 Var och en bör vara på sin vakt mot sin vän och inte ens lita på sin bror. För varje bror bedrar och varje vän skvallrar. 5 Var och en lurar sin nästa, de talar inte sanning. De har lärt sina tungor att ljuga, de tröttar ut sig med att handla fel.^[1] 6 Du bor mitt ibland svek. I sitt svek vill de inte veta av mig, säger HERREN.” 7 Därför säger härskarornas HERRE: ”Jag ska rena dem och pröva dem. Vad skulle jag annars kunna göra med dottern mitt folk? 8 Deras tunga är en dödande pil. Deras mun talar svek. Var och en talar fredligt med sin nästa men lägger i sitt hjärta ut fällor mot honom. 9 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?”

Klagan över Jerusalem och Juda

10 Jag vill gråta och klaga över bergen, sjunga en klagosång över öknens betesmarker. De ligger förbrända, och ingen går där. Boskapens råmande hörs inte mer, och himlens fåglar och de vilda djuren har flytt och är borta. 11 ”Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög och ett tillhåll för schakaler, och ödelägga Juda städer så att ingen kan bo där.” 12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Till vem har HERREN talat så att han kan förklara det? Varför har landet fördärvats så, förbränts som en öken där ingen går? 13 HERREN svarade: ”Därför att de har övergett min lag som jag ålagt dem. De har inte lyssnat till mig och inte följt min lag 14 utan följt sina egna hårda hjärtan och gått efter baalsgudarna, precis som deras förfäder lärt dem.” 15 Därför säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ”Se, jag ska ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Jag ska förskingra dem bland folk som varken de eller deras förfäder kände, och jag ska förfölja dem med svärd tills jag har utplånat dem.” 17 Så säger härskarornas HERRE: ”Beakta och kalla på gråterskor, så att de kommer! Skicka efter duktiga kvinnor, så att de kommer! 18 Låt dem komma fort och stämma upp en klagosång över oss, så att våra ögon fylls av tårar och vatten strömmar från våra ögonlock. 19 En klagosång hörs från Sion: ’Allt är förött, vi står här med skam! Vi måste lämna vårt land för de har raserat våra hem.’ ” 20 Hör HERRENS ord, ni kvinnor, lyssna till orden ur hans mun! Lär era döttrar en klagovisa, lär varandra en sorgesång. 21 Döden har stigit in genom våra fönster, trätt in i våra fästningar, för att rycka bort barnen från gatorna och de unga från torgen. 22 Säg: ”Så säger HERREN:^[2] ’Döda människokroppar ligger som gödsel på fälten, som kärvar efter en som skördar, och ingen vill samla upp dem.’ ” 23 Så säger HERREN: ”Den vise ska inte skryta över sin vishet och inte heller den starke över sin styrka eller den rike över sin rikedom. 24 Nej, den som vill skryta ska skryta över att han har insikt och känner mig, att jag är HERREN, som verkar i nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Däri har jag min glädje, säger HERREN. 25 En tid kommer, säger HERREN, när jag ska straffa alla dem som är omskurna bara till kroppen: 26 Egypten, Edom, ammoniterna, Moab och ökenfolk som har håret klippt vid tinningarna. För de andra folken är oomskurna, och alla israeliter har oomskurna hjärtan.”