Jeremia 17 | Einheitsübersetzung 2016

Einheitsübersetzung 2016

1 Judas Sünde ist aufgeschrieben mit eisernem Griffel, / mit diamantenem Stift eingegraben in die Tafel ihres Herzens / und in die Hörner ihrer Altäre. 2 Wie an ihre Kinder denken sie an ihre Altäre und an ihre Kultpfähle / bei den üppigen Bäumen und auf den hohen Hügeln. 3 Meinen Berg im offenen Land, dein Vermögen und alle deine Schätze / gebe ich zur Plünderung preis, auch deine Kulthöhen für die Sünde / in allen deinen Gebieten. (Jer 15,13) 4 Du musst durch dein Verschulden von deinem Erbteil lassen, / das ich dir gegeben habe. Ich mache dich zum Sklaven deiner Feinde / in einem Land, das du nicht kennst. Denn ihr habt das Feuer meines Zorns entzündet, / das für immer lodert. (Jer 15,14)

Vom falschen und rechten Vertrauen

5 So spricht der HERR: Verflucht der Mensch, der auf Menschen vertraut, / auf schwaches Fleisch sich stützt / und dessen Herz sich abwendet vom HERRN. 6 Er ist wie ein Strauch in der Steppe, / der nie Regen kommen sieht; er wohnt auf heißem Wüstenboden, / im Salzland, das unbewohnbar ist. 7 Gesegnet der Mensch, der auf den HERRN vertraut / und dessen Hoffnung der HERR ist. 8 Er ist wie ein Baum, der am Wasser gepflanzt ist / und zum Bach seine Wurzeln ausstreckt: Er hat nichts zu fürchten, wenn Hitze kommt; / seine Blätter bleiben grün; auch in einem trockenen Jahr ist er ohne Sorge, / er hört nicht auf, Frucht zu tragen. (Ps 1,3) 9 Arglistig ohnegleichen ist das Herz und unverbesserlich. / Wer kann es ergründen? 10 Ich, der HERR, erforsche das Herz / und prüfe die Nieren, um jedem zu geben nach seinen Wegen, / entsprechend der Frucht seiner Taten. (Ps 7,10; Röm 2,6) 11 Wie ein Rebhuhn, das ausbrütet, / was es nicht gelegt hat, so ist ein Mensch, / der Reichtum durch Unrecht erwirbt. In der Mitte seiner Tage muss er ihn verlassen / und am Ende steht er als Narr da.

Dritte Konfession des Propheten Jeremia

12 Ein Thron der Herrlichkeit, erhaben von Anbeginn, / ist die Stätte unsres Heiligtums.^[1] (Jer 3,17) 13 Du Hoffnung Israels, HERR! / Alle, die dich verlassen, werden zuschanden. Die sich von mir abwenden, / werden in den Staub geschrieben, denn sie haben den HERRN verlassen, / den Quell lebendigen Wassers. (Jer 2,13; Joh 8,6) 14 Heile mich, HERR, so bin ich geheilt, / hilf mir, so ist mir geholfen; / ja, mein Lobpreis bist du. 15 Siehe, jene sagen zu mir: / Wo bleibt denn das Wort des HERRN? / Soll es doch eintreffen! (Jes 5,19) 16 Ich aber habe mich nicht entzogen, hinter dir Hirte zu sein, / und habe den Unglückstag nicht herbeigewünscht. Du weißt es selbst; / was mir über die Lippen kam, / liegt offen vor dir. 17 Werde nicht zum Schrecken für mich! / Du bist meine Zuflucht am Tag des Unheils. 18 Meine Verfolger sollen zuschanden werden, / nicht aber ich. Sie sollen erschrecken, / nicht aber ich. Bring über sie den Tag des Unheils, / zerbrich sie mit doppeltem Schlag!

Heiligung des Sabbats

19 So sprach der HERR zu mir: Geh und stell dich in das Tor der Söhne des Volkes, durch das die Könige von Juda einziehen und durch das sie ausziehen, und in alle Tore Jerusalems, 20 und sag zu ihnen: Hört das Wort des HERRN, ihr Könige von Juda, ganz Juda und alle Einwohner Jerusalems, die ihr durch diese Tore kommt! 21 So spricht der HERR: Hütet euch um eures Lebens willen, am Tag des Sabbats eine Last zu tragen und durch die Tore Jerusalems hereinzubringen! (Neh 13,15) 22 Auch dürft ihr am Tag des Sabbats keine Last aus euren Häusern hinaustragen und keinerlei Arbeit verrichten. Vielmehr sollt ihr den Tag des Sabbats heiligen, wie ich es euren Vätern geboten habe. (2Mo 20,8; 5Mo 5,12) 23 Doch sie haben nicht gehört und ihr Ohr mir nicht zugeneigt, sondern ihren Nacken versteift, um nicht zu hören und nicht Zucht anzunehmen. 24 Und es wird sein, wenn ihr bereitwillig auf mich hört - Spruch des HERRN - und am Tag des Sabbats keine Last durch die Tore dieser Stadt bringt, sondern den Tag des Sabbats heiligt und an ihm keinerlei Arbeit verrichtet, 25 dann werden durch die Tore dieser Stadt Könige und Fürsten einziehen, die auf dem Thron Davids sitzen; mit Wagen und Rossen werden sie fahren, sie und ihre Fürsten, die Männer von Juda und die Einwohner Jerusalems, und diese Stadt wird für immer bewohnt sein. (Jer 22,4) 26 Dann wird man kommen von den Städten Judas und aus der Umgebung Jerusalems, vom Land Benjamin, von der Schefela, vom Gebirge und vom Negeb, um Brandopfer, Schlachtopfer, Speiseopfer und Weihrauch zu bringen; auch Dankopfer bringen sie zum Haus des HERRN. 27 Wenn ihr aber nicht auf mich hört, den Tag des Sabbats zu heiligen, keine Last zu tragen und am Tag des Sabbats durch die Tore Jerusalems zu kommen, dann lege ich Feuer an seine Tore, das Jerusalems Paläste verzehrt und nicht erlischt.

nuBibeln

von Biblica

Judas synd, förbannelse och välsignelse

1 ”Judas synd är inristad med järnstift, upptecknad med diamantspets på deras hjärtas tavla och på deras altarens horn. 2 Så som man tänker på sina barn, så tänker de på sina altaren^[1] och sina asherapålar vid grönskande träd och på höga kullar. 3 Mitt berg på fältet, din rikedom och dina skatter ska jag låta plundras, likaså dina offerplatser, på grund av all synd du begått i hela ditt land. 4 Det är ditt eget fel att du går miste om det arv jag gett dig. Jag ska sätta dig till att tjäna dina fiender i ett land du inte känner. Ni har upptänt min vredes eld, och den ska brinna i evighet.” 5 Så säger HERREN: ”Förbannad är den man som sätter sin lit till människor, som stöder sig på mänsklig kraft och vänder sig bort från HERREN. 6 Han är som en torr buske i ödemarken och får inte se det goda komma. Han lever i ett förbränt ökenland, på saltslätter där ingen kan bo. 7 Men välsignad är den man som litar på HERREN, som sätter hela sin tillit till HERREN. 8 Han är som ett träd planterat vid vatten. Det sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte för hettan och dess löv är alltid gröna. Det skräms inte av ett års torka, det kan alltid bära frukt.” 9 Hjärtat är det mest bedrägliga av allt, och oförbätterligt – vem kan förstå det? 10 ”Jag, HERREN, genomskådar hjärtan och granskar människans inre, för att ge var och en lön utifrån vad hans gärningar förtjänar.” 11 Som en rapphöna, som ruvar på ägg som den inte lagt, är den som blir rik genom oärliga metoder. Mitt i livet måste han lämna det, och står där till slut som ett fån. 12 En härlighetens tron, upphöjd alltifrån begynnelsen, är vår helgedoms plats. 13 HERRE, Israels hopp, alla som överger dig ska stå där med skam. De som vänder sig bort från dig ska bli som det som är skrivet i sanden, för de har övergett HERREN, källan med det levande vattnet. 14 Hela mig, HERRE, så blir jag helad, rädda mig, så blir jag räddad. Det är dig jag vill prisa. 15 De säger till mig: ”Vad blir det av HERRENS ord? Ska det inte slå in?” 16 Jag har inte smitit ifrån min tjänst som herde i din efterföljd, inte heller har jag bett dig sända olycka. Du vet om allt som uttalats av mina läppar, allt vad jag sagt har du hört. 17 Bli inte till förskräckelse för mig! Du är min tillflykt i en ond tid. 18 Låt dem som förföljer mig stå där med skam, men låt mig få slippa skämmas. Låt dem bli förskräckta, men låt mig få slippa skrämmas. Låt den onda tiden drabba dem, krossa dem med dubbel förödelse!

Sabbatsvilan

19 Då sa HERREN till mig: ”Gå och ställ dig vid folkets port^[2], där Judas kungar går in och ut, och sedan vid var och en av Jerusalems portar 20 och säg till dem: ’Hör HERRENS ord, ni Judas kungar, hela Juda och alla Jerusalems invånare, ni som går genom dessa portar. 21 Så säger HERREN: Var noga med att inte bära någon börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar. 22 Bär inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen, och utför inget arbete, utan håll sabbatsdagen helig, så som jag befallde era förfäder. 23 De lyssnade inte och ville inte lyda. De var motspänstiga och tog inte emot tillrättavisning från mig. 24 Men om ni lyder mig, säger HERREN, så att ni inte bär in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen, utan håller sabbatsdagen helig och inte utför något arbete då, 25 då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron komma in genom denna stads portar på hästar och vagnar, de och deras furstar, Judas män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för evigt. 26 De ska komma från Judas städer, från trakterna kring Jerusalem, från Benjamins område, från Låglandet, från bergsbygden och från Negev. De ska bära fram sina brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse och offra tackoffer i HERRENS hus. 27 Men om ni inte vill höra på min befallning att hålla sabbaten helig genom att inte bära in bördor genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag sätta eld på dess portar. Elden ska sluka Jerusalems fästningar, och ingen ska kunna släcka den.’ ”