Apostelgeschichte 1

Einheitsübersetzung 2016

von Katholisches Bibelwerk
1 Im ersten Buch, lieber Theophilus, habe ich über alles berichtet, was Jesus von Anfang an getan und gelehrt hat,[1] (Lk 1,1)2 bis zu dem Tag, an dem er in den Himmel aufgenommen wurde. Vorher hat er den Aposteln, die er sich durch den Heiligen Geist erwählt hatte, Weisung gegeben. (Lk 6,12; Lk 24,44; Joh 20,22; 1Tim 3,16)3 Ihnen hat er nach seinem Leiden durch viele Beweise gezeigt, dass er lebt; vierzig Tage hindurch ist er ihnen erschienen und hat vom Reich Gottes gesprochen. (Apg 10,41; Apg 13,31)4 Beim gemeinsamen Mahl gebot er ihnen: Geht nicht weg von Jerusalem, sondern wartet auf die Verheißung des Vaters, die ihr von mir vernommen habt! (Lk 24,49)5 Denn Johannes hat mit Wasser getauft, ihr aber werdet schon in wenigen Tagen mit dem Heiligen Geist getauft werden. (Mt 3,11; Apg 11,16)6 Als sie nun beisammen waren, fragten sie ihn: Herr, stellst du in dieser Zeit das Reich für Israel wieder her?7 Er sagte zu ihnen: Euch steht es nicht zu, Zeiten und Fristen zu erfahren, die der Vater in seiner Macht festgesetzt hat.8 Aber ihr werdet Kraft empfangen, wenn der Heilige Geist auf euch herabkommen wird; und ihr werdet meine Zeugen sein in Jerusalem und in ganz Judäa und Samarien und bis an die Grenzen der Erde. (Mt 28,19; Mk 16,15; Lk 24,47; Apg 2,1; Apg 10,39)9 Als er das gesagt hatte, wurde er vor ihren Augen emporgehoben und eine Wolke nahm ihn auf und entzog ihn ihren Blicken. (Mk 16,19; Lk 24,51; 1Tim 3,16; 1Petr 3,11)10 Während sie unverwandt ihm nach zum Himmel emporschauten, siehe, da standen zwei Männer in weißen Gewändern bei ihnen11 und sagten: Ihr Männer von Galiläa, was steht ihr da und schaut zum Himmel empor? Dieser Jesus, der von euch fort in den Himmel aufgenommen wurde, wird ebenso wiederkommen, wie ihr ihn habt zum Himmel hingehen sehen. (Offb 11,7)12 Dann kehrten sie von dem Berg, der Ölberg genannt wird und nur einen Sabbatweg von Jerusalem entfernt ist, nach Jerusalem zurück.[2]13 Als sie in die Stadt kamen, gingen sie in das Obergemach hinauf, wo sie nun ständig blieben: Petrus und Johannes, Jakobus und Andreas, Philippus und Thomas, Bartholomäus und Matthäus, Jakobus, der Sohn des Alphäus, und Simon, der Zelot, sowie Judas, der Sohn des Jakobus. (Lk 6,14)14 Sie alle verharrten dort einmütig im Gebet, zusammen mit den Frauen und Maria, der Mutter Jesu, und seinen Brüdern.[3] (Lk 23,49)15 In diesen Tagen erhob sich Petrus im Kreis der Brüder - etwa hundertzwanzig waren zusammengekommen - und sagte:16 Brüder! Es musste sich das Schriftwort erfüllen, das der Heilige Geist durch den Mund Davids im Voraus über Judas gesprochen hat. Judas wurde zum Anführer derer, die Jesus gefangen nahmen. (Ps 41,10; Lk 22,47)17 Er wurde zu uns gezählt und hatte Anteil am gleichen Dienst.18 Mit dem Lohn für seine Untat kaufte er sich ein Grundstück. Dann aber stürzte er vornüber zu Boden, sein Leib barst auseinander und alle seine Eingeweide quollen hervor. (Mt 27,3)19 Das wurde allen Einwohnern von Jerusalem bekannt; deshalb nannten sie jenes Grundstück in ihrer Sprache Hakeldamach, das heißt Blutacker.20 Denn es steht im Buch der Psalmen: Sein Gehöft soll veröden, niemand soll darin wohnen! und: Sein Amt soll ein anderer erhalten! (Ps 69,26; Ps 109,8)21 Es ist also nötig, dass einer von den Männern, die mit uns die ganze Zeit zusammen waren, als Jesus, der Herr, bei uns ein und aus ging, (Joh 15,27)22 angefangen von der Taufe durch Johannes bis zu dem Tag, an dem er von uns ging und in den Himmel aufgenommen wurde - einer von diesen muss nun zusammen mit uns Zeuge seiner Auferstehung sein.23 Und sie stellten zwei Männer auf: Josef, genannt Barsabbas, mit dem Beinamen Justus, und Matthias.24 Dann beteten sie: Du, Herr, kennst die Herzen aller; zeige, wen von diesen beiden du erwählt hast, (Apg 15,8)25 diesen Dienst und dieses Apostelamt zu übernehmen! Denn Judas hat es verlassen und ist an den Ort gegangen, der ihm bestimmt war.26 Sie warfen das Los über sie; das Los fiel auf Matthias und er wurde den elf Aposteln zugezählt. (1Sam 14,41; Spr 16,33)

Apostelgeschichte 1

nuBibeln

von Biblica
1 I min första bok[1] berättade jag, ärade Theofilos, om allt som Jesus började göra och undervisa om2 ända fram till den dag då han togs upp till himlen, efter att han genom den heliga Anden gett sina befallningar till apostlarna[2] som han hade utvalt.3 Han visade sig för dem efter sitt lidande och bevisade på många sätt för dem att han levde. Under fyrtio dagar visade han sig för dem och talade om Guds rike.4 Vid ett av dessa tillfällen då han åt med dem, sa han till dem: ”Lämna inte Jerusalem, utan vänta på vad Fadern har utlovat och som ni har hört mig tala om!5 Johannes döpte er i vatten men om några få dagar ska ni bli döpta i den heliga Anden.”6 När de var samlade frågade de Jesus: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?”7 Han svarade då: ”Det är inte er sak att veta tider och stunder som Fadern i sin makt har bestämt.8 Men när den heliga Anden kommer över er ska ni få kraft och ni ska vittna om mig, både i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och över hela jorden.”9 Strax efter att han sagt detta, såg de honom lyftas upp och ett moln tog honom ur deras åsyn.10 De försökte titta upp mot himlen när han uppsteg, då plötsligt två vitklädda män stod bland dem11 och sa: ”Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar upp mot himlen? Denne Jesus som har tagits upp från er till himlen ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom fara upp på.”12 De återvände då till Jerusalem från det berg som kallas Olivberget och som ligger en sabbatsväg[3] från staden.13 När de kom fram, gick de upp till det rum på andra våningen där de brukade hålla till. Det var Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, son till Alfaios, Simon seloten[4], och Judas, son till Jakob.14 Alla dessa höll ihop och bad ständigt tillsammans, så också flera kvinnor, Maria, Jesus mor och Jesus bröder.15 En gång under dessa dagar när omkring 120 troende var samlade, reste sig Petrus upp bland dem och sa:16 ”Mina syskon, det som var förutsagt i Skriften skulle gå i uppfyllelse,[5] som den heliga Anden meddelade genom David om Judas, han som vägledde dem som grep Jesus.17 Han var en av oss med samma uppdrag som vi.18 (Men för de pengar han fick för sitt brott köpte han en åker och där föll han framstupa så att hans kropp sprack och inälvorna rann ut.19 Hela Jerusalems invånare fick kännedom om det, och platsen kallades på deras eget språk Akeldamak som betyder ’Blodsåkern’.)20 Det står nämligen i Psaltaren: ’Låt hans hem stå öde låt ingen mer bo där’, och: ’Låt en annan ta hans tjänst.’[6]21 Därför måste nu någon annan som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus kom och gick mitt ibland oss,22 från det att han döptes av Johannes till den dag då han togs upp till himlen, någon av dem måste tillsammans med oss vittna om hans uppståndelse.”23 Man föreslog då två män: Josef Barsabbas som också kallades Justus och Mattias.24 Sedan bad de: ”Herre, du känner allas hjärtan. Visa oss vilken av de här två som du har utvalt25 till denna tjänst som apostel istället för Judas som svek sitt uppdrag och har gått till den plats där han hör hemma.”26 Sedan kastade de lott som föll på Mattias och han blev vald till apostel tillsammans med de elva.