1Gott sprach zu Jakob: Steh auf, zieh nach Bet-El hinauf und lass dich dort nieder! Errichte dort einen Altar dem Gott, der dir auf der Flucht vor deinem Bruder Esau erschienen ist!2Dann sagte Jakob zu seinem Haus und zu allen, die bei ihm waren: Entfernt die fremden Götter aus eurer Mitte, reinigt euch und wechselt eure Kleider!3Wir wollen uns aufmachen und nach Bet-El hinaufziehen. Dort will ich einen Altar für den Gott errichten, der mich am Tag meiner Bedrängnis erhört hat und der auf dem Weg, den ich gegangen bin, mit mir war.4Sie übergaben Jakob alle fremden Götter, die sie in ihren Händen hatten, und die Ringe an ihren Ohren. Jakob vergrub sie unter der Terebinthe bei Sichem.5Dann brachen sie auf. Da überkam ein Gottesschrecken die Städte ringsum und sie verfolgten die Söhne Jakobs nicht.6Jakob kam nach Lus, das im Land Kanaan liegt und jetzt Bet-El heißt, er und alles Volk, das bei ihm war.7Er baute dort einen Altar und nannte die Stätte Gott von Bet-El; denn auf der Flucht vor seinem Bruder hatte Gott sich ihm dort offenbart. (1Mo 28,12)8Debora, die Amme Rebekkas, starb. Man begrub sie unterhalb von Bet-El unter der Eiche. Er gab ihr den Namen Träneneiche.9Gott erschien Jakob noch einmal, als er aus Paddan-Aram kam, und segnete ihn.10Gott sprach zu ihm: Dein Name ist Jakob. Dein Name soll jedoch nicht mehr Jakob lauten, sondern Israel soll dein Name sein. Er gab ihm also den Namen Israel. (1Mo 32,29)11Und Gott sprach zu ihm: Ich bin El-Schaddai. Sei fruchtbar und vermehre dich! Ein Volk, eine Schar von Völkern soll aus dir werden, Könige sollen aus deinen Lenden hervorgehen.12Das Land, das ich Abraham und Isaak gegeben habe, will ich dir geben und auch deinen Nachkommen will ich es geben. (1Mo 13,14; 1Mo 15,17; 1Mo 26,3)13An dem Ort, an dem er mit ihm geredet hatte, fuhr Gott von ihm empor.14Jakob richtete an dem Ort, wo Gott mit ihm geredet hatte, ein Steinmal, einen Gedenkstein, auf. Darüber schüttete er ein Trankopfer und goss Öl darauf.15Jakob gab dem Ort, an dem Gott mit ihm geredet hatte, den Namen Bet-El.
Benjamins Geburt und Rahels Tod
16Sie brachen von Bet-El auf. Es war nur noch eine kurze Strecke bis Efrata, als Rahel gebar. Sie hatte eine schwere Geburt.17Da sie eine so schwere Geburt hatte, sagte ihr die Hebamme: Fürchte dich nicht, auch diesmal hast du einen Sohn.18Während die Lebenskraft sie verließ - denn sie lag im Sterben -, gab sie ihm den Namen Ben-Oni - Sohn meiner Not -; sein Vater aber nannte ihn Benjamin - Sohn der Rechten -.[1]19Als Rahel gestorben war, begrub man sie an der Straße nach Efrata, das jetzt Betlehem heißt.20Jakob errichtete ein Steinmal über ihrem Grab. Das ist bis heute das Grabmal Rahels.
Die Söhne Jakobs und Isaaks Tod
21Israel brach auf und schlug sein Zelt jenseits von Migdal-Eder auf.22Während Israel in jenem Land wohnte, ging Ruben hin und schlief mit Bilha, der Nebenfrau seines Vaters. Israel hörte davon. Jakob hatte zwölf Söhne. (1Mo 49,3)23Die Söhne Leas waren: Ruben, der Erstgeborene Jakobs, und Simeon, Levi, Juda, Issachar und Sebulon.24Die Söhne Rahels waren: Josef und Benjamin.25Die Söhne Bilhas, der Magd Rahels, waren: Dan und Naftali.26Die Söhne Silpas, der Magd Leas, waren: Gad und Ascher. Das waren die Söhne Jakobs, die ihm in Paddan-Aram geboren wurden.27Jakob kam zu seinem Vater Isaak nach Mamre, nach Kirjat-Arba, das jetzt Hebron heißt, wo sich Abraham und Isaak als Fremde aufgehalten hatten.28Isaak wurde hundertachtzig Jahre alt,29dann verschied er. Er starb und wurde mit seinen Vorfahren vereint, betagt und satt an Jahren. Seine Söhne Esau und Jakob begruben ihn.
1”Flytta nu till Betel och bosätt dig där”, sa Gud till Jakob. ”Bygg där ett altare åt den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.”2Då befallde Jakob hela sin familj och alla han hade med sig: ”Gör er av med avgudarna som ni har med er, rena er och ta på er rena kläder!3Vi ska nämligen gå till Betel, där jag ska bygga ett altare åt den Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.”4Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen[1], och han grävde ner alltsammans under terebinten[2] nära Shekem.5Sedan började de sin vandring igen. Gud satte skräck i människorna i städerna runt omkring, så att ingen förföljde Jakobs söner.6Slutligen kom Jakob och alla han hade med sig fram till Lus, det nuvarande Betel, i Kanaans land.7Där reste Jakob ett altare som han kallade El Betel[3]. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från sin bror.8Strax därefter dog Rebeckas barnsköterska Debora. Hon begravdes under eken i dalen nedanför Betel och den kom att heta Gråteken.9När Jakob återvände från Paddan Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom.10Och Gud sa till honom: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel[4].” Så gav han honom namnet Israel.11Gud talade vidare till honom: ”Jag är Gud den Väldige. Var fruktsam och föröka dig! Av dig ska det bli ett stort folk, ja, många folk. Många kungar ska finnas bland dina ättlingar,12och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Jag ska också ge det till dina ättlingar.”13Så lämnade Gud honom och steg upp igen från den plats där han talat med Jakob.14Jakob reste en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde ett dryckesoffer och olja på den.15Jakob kallade platsen Betel, eftersom Gud hade talat till honom där.
Rakel och Isak dör
16De lämnade Betel och reste mot Efrata. Medan de fortfarande hade en bit kvar till Efrata, blev det dags för Rakel att föda. Förlossningen blev mycket svår.17Under den svåra förlossningen sa barnmorskan till henne: ”Var inte rädd! Du får en son till.”18Men Rakel var döende, och i sin sista stund gav hon honom namnet Ben-Oni[5], men hans far kallade honom Benjamin[6].19Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrata som numera kallas Betlehem.20Jakob reste en minnessten vid hennes grav och den står där än i dag.21Sedan reste Israel vidare och slog läger bortom Migdal-Eder.
Jakobs söner
22Medan han bodde där i landet, låg Ruben med Bilha, sin fars bihustru, och Israel fick veta det. Jakob hade tolv söner:23Leas söner: Ruben, Jakobs förstfödde, Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.24Rakels söner: Josef och Benjamin.25Rakels slavinna Bilhas söner: Dan och Naftali.26Leas slavinna Silpas söner: Gad och Asher. Dessa var Jakobs söner, som föddes i Paddan Aram.27Slutligen kom Jakob fram till sin far Isak vid Mamre i Kirjat-Arba, som nu kallas Hebron, där Abraham och Isak hade bott.28Isak blev 180 år,29sedan dog han och förenades med sina förfäder, gammal och mätt på livet. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.