1Paulus und Timotheus, Knechte Christi Jesu, an alle Heiligen in Christus Jesus, die in Philippi sind, mit ihren Vorstehern und Helfern.[1] (2Kor 1,1)2Gnade sei mit euch und Friede von Gott, unserem Vater, und dem Herrn Jesus Christus! (Röm 1,7; 2Kor 1,2)
DER APOSTEL UND SEIN EVANGELIUM
Dank und Fürbitte
3Ich danke meinem Gott jedes Mal, sooft ich eurer gedenke;4immer, wenn ich für euch alle bete, bete ich mit Freude.5Ich danke für eure Gemeinschaft im Dienst am Evangelium vom ersten Tag an bis jetzt.6Ich vertraue darauf, dass er, der bei euch das gute Werk begonnen hat, es auch vollenden wird bis zum Tag Christi Jesu.7Es ist nur recht, dass ich so über euch alle denke, weil ich euch ins Herz geschlossen habe. Denn ihr alle habt Anteil an der Gnade, die mir durch meine Gefangenschaft und die Verteidigung und Bekräftigung des Evangeliums gewährt ist.8Denn Gott ist mein Zeuge, wie ich mich nach euch allen sehne im Erbarmen Christi Jesu. (Röm 1,9)9Und ich bete darum, dass eure Liebe immer noch reicher an Einsicht und jedem Verständnis wird,10damit ihr beurteilen könnt, worauf es ankommt. Dann werdet ihr rein und ohne Tadel sein für den Tag Christi,11erfüllt mit der Frucht der Gerechtigkeit, die durch Jesus Christus kommt, zur Ehre und zum Lob Gottes.
Paulus, Verkünder der Frohen Botschaft
12Ich will aber, dass ihr wisst, Brüder und Schwestern, dass alles, was mir zugestoßen ist, die Verbreitung des Evangeliums gefördert hat.13Denn im ganzen Prätorium und bei allen Übrigen ist offenbar geworden, dass ich meine Fesseln um Christi willen trage,[2] (Phil 4,22)14und die meisten der Brüder sind durch meine Gefangenschaft zuversichtlich geworden im Glauben an den Herrn und wagen umso kühner, das Wort furchtlos zu sagen.15Einige verkünden Christus zwar aus Neid und Streitsucht, andere aber in guter Absicht.16Die einen verkünden Christus aus Liebe, weil sie wissen, dass ich zur Verteidigung des Evangeliums bestimmt bin,17die andern aus Streitsucht, nicht in redlicher Gesinnung; womit sie meinen Fesseln weitere Bedrängnis hinzufügen möchten.18Aber was liegt daran? Auf jede Weise, ob vorgetäuscht oder in Wahrheit, wird Christus verkündet und darüber freue ich mich. Doch ich werde mich auch weiterhin freuen; (Phil 2,17)19denn ich weiß: Das wird zu meiner Rettung führen durch euer Gebet und durch die Hilfe des Geistes Jesu Christi. (Hi 13,16; 2Kor 1,11)20Denn ich erwarte und hoffe, dass ich in keiner Hinsicht beschämt werde, dass vielmehr Christus in aller Öffentlichkeit - wie immer, so auch jetzt - verherrlicht werden wird in meinem Leibe, ob ich lebe oder sterbe.21Denn für mich ist Christus das Leben und Sterben Gewinn.22Wenn ich aber weiterleben soll, bedeutet das für mich fruchtbares Wirken. Was soll ich wählen? Ich weiß es nicht.23Bedrängt werde ich von beiden Seiten: Ich habe das Verlangen, aufzubrechen und bei Christus zu sein - um wie viel besser wäre das! (2Kor 5,8)24Aber euretwegen ist es notwendiger, dass ich am Leben bleibe.25Im Vertrauen darauf weiß ich, dass ich bleiben und bei euch allen verbleiben werde, um euch im Glauben zu fördern und zu erfreuen,26damit ihr euch in Christus Jesus umso mehr meiner rühmen könnt, wenn ich wieder zu euch komme.
VERSCHIEDENE MAHNUNGEN
Aufruf zur Eintracht
27Vor allem: Lebt als Gemeinde so, wie es dem Evangelium Christi entspricht! Ob ich komme und euch sehe oder ob ich fern bin, ich möchte hören, dass ihr in dem einen Geist feststeht, einmütig für den Glauben an das Evangelium kämpft28und euch in keinem Fall von euren Gegnern einschüchtern lasst. Das wird für sie ein Zeichen dafür sein, dass sie verloren sind und ihr gerettet werdet, ein Zeichen, das von Gott kommt.29Denn euch wurde die Gnade zuteil, für Christus da zu sein, also nicht nur an ihn zu glauben, sondern auch seinetwegen zu leiden.30Denn ihr habt den gleichen Kampf zu bestehen, den ihr früher an mir gesehen habt und von dem ihr auch jetzt hört.
1Från Paulus och Timotheos, som tillsammans tjänar Jesus Kristus[1].Till alla i Filippi som tillhör Gud genom sin gemenskap med Jesus Kristus, och till ledarna och medhjälparna i er församling.2Jag ber att Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus ska visa er godhet och fylla er med frid.
Paulus ber för församlingen
3Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er,4och jag är alltid lika glad när jag ber för er alla,5eftersom ni, ända sedan jag först kom till er, har stöttat mig i mitt arbete med att sprida det glada budskapet om Jesus.6Och jag är säker på att Gud också ska slutföra det goda verk han har börjat i er, så att ni fortfarande håller fast vid er tro när Jesus Kristus kommer tillbaka.7Men att jag tackar Gud för er, och är glad för er, är bara naturligt, för ni har en stor plats i mitt hjärta. Ni har ju alla hjälpt mig i mitt uppdrag, både nu när jag sitter i fängelse och när jag tidigare reste omkring för att sprida och bevisa sanningen i det glada budskapet om Jesus.8Gud själv vet att jag längtar efter er med en sådan ömhet som bara Jesus Kristus kan ge.9Och jag ber att er kärlek till både Gud och människor ska växa, och att ni ska lära känna Gud och klart förstå10hur han vill att ni ska handla. Då kan ni stå inför Gud utan synd och skuld den dag Kristus kommer tillbaka.11Ja, jag ber att era liv ska vara fyllda av de goda gärningar som blir resultatet av att man lever i gemenskap med Jesus Kristus, så att människor för er skull ärar och hyllar Gud.
Beredd att dö för Kristus
12Kära syskon[2], jag vill att ni ska veta att min fångenskap faktiskt hjälper till att sprida det glada budskapet.13Alla här ‑ inklusive soldaterna från det kejserliga gardet – vet att jag sitter fängslad för att ha spridit budskapet om Jesus Kristus.[3]14De flesta av de troende har också genom min fångenskap fått en ännu starkare tro på Herren Jesus, och sprider nu budskapet från Gud utan minsta rädsla.15En del av dem berättar visserligen om Kristus därför att de är avundsjuka på mig och vill konkurrera med mig. Men andra har rena motiv,16och de vill i sin kärlek hjälpa mig, eftersom de vet att jag har fått i uppdrag att bevisa sanningen i det glada budskapet.17Den första gruppen berättar om Kristus av orena motiv, och vill framhäva sig själva. De tror att deras framgång ska plåga mig här i fängelset.18Men vad spelar det för roll? Vilka motiv de nu än har ‑ rena eller orena ‑ så sprids i alla fall budskapet om Kristus, och det gör mig glad. Ja, jag tänker fortsätta att glädja mig,19för jag vet att jag med hjälp av era böner och Jesus Kristus Ande snart ska bli fri.20Men jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig ska behöva skämmas inför Gud. Jag vill vara lika orädd som jag alltid har varit, och genom mina handlingar ära Kristus, vare sig jag får leva eller blir dömd till döden.21Att leva är ju för mig att tjäna Kristus, och min död skulle hjälpa till att sprida budskapet om honom.22Men om ett fortsatt liv här på jorden ger mig fler möjligheter att arbeta och se ett gott resultat, då vet jag inte vad jag föredrar.23-24Jag dras åt båda hållen: Ena stunden längtar jag efter att få lämna det här livet och vara hos Kristus, vilket vore bättre för mig.25Andra stunden inser jag att det är bättre för er om jag lever kvar här på jorden. Därför vet jag också att jag ska få leva och stanna kvar hos er, så att er tro kan växa och ge er ännu mer glädje.26När jag sedan kommer tillbaka till er, har ni ännu större skäl att vara stolta över Jesus Kristus, på grund av det han har gjort för mig.
Lev så som Kristus gjorde
27Men nu måste ni se till att leva på ett sätt som är värdigt det glada budskapet om Kristus. Antingen jag är på besök hos er, eller är på en annan plats, vill jag höra att ni står fasta och är fullständigt eniga, så att ni sida vid sida kämpar för att sprida tron på det glada budskapet om Kristus.28Var aldrig någonsin rädda för era motståndare, för ert mod ska visa dem att de är på väg att gå evigt förlorade, medan ni ska bli räddade av Gud.29Ni har ju fått förmånen att inte bara tro på Kristus, utan också att lida för honom.30Ni och jag kämpar samma kamp. Ni såg hur jag fick lida för Kristus då jag först kom till er,[4] och som ni vet sitter jag nu i fängelse igen.