1Dann sah ich ein anderes Zeichen am Himmel, groß und wunderbar. Ich sah sieben Engel mit sieben Plagen, den sieben letzten; denn in ihnen erreicht der Zorn Gottes sein Ende. (3Mo 26,21)2Dann sah ich etwas, das einem gläsernen Meer glich und mit Feuer durchsetzt war. Und die Sieger über das Tier, über sein Standbild und über die Zahl seines Namens standen auf dem gläsernen Meer und trugen die Harfen Gottes.3Sie sangen das Lied des Mose, des Knechtes Gottes, und das Lied des Lammes und sprachen:
Groß und wunderbar sind deine Taten, / Herr und Gott, du Herrscher über die ganze Schöpfung.
Gerecht und zuverlässig sind deine Wege, / du König der Völker.[1] (2Mo 14,31; 2Mo 15,1; 5Mo 32,4; Ps 92,5; Ps 111,2; Ps 139,14)4Wer wird dich nicht fürchten, Herr, / wer wird deinen Namen nicht preisen?
Denn du allein bist heilig: / Alle Völker kommen und beten dich an; / denn offenbar geworden sind deine gerechten Taten. (Ps 86,9; Ps 99,3; Ps 145,1; Jes 2,2; Jer 16,19)5Danach sah ich: Es öffnete sich der Tempel, das Zelt des Zeugnisses im Himmel. (2Mo 40,34)6Und die sieben Engel mit den sieben Plagen traten heraus; sie waren in reines, glänzendes Leinen gekleidet und trugen um ihre Brust einen Gürtel aus Gold. (3Mo 26,21; Hes 9,2; Dan 10,5)7Und eines der vier Lebewesen reichte den sieben Engeln sieben goldene Schalen; sie waren gefüllt mit dem Zorn des Gottes, der in alle Ewigkeit lebt.8Und der Tempel füllte sich mit dem Rauch der Herrlichkeit und Macht Gottes. Niemand konnte den Tempel betreten, bis die sieben Plagen aus der Hand der sieben Engel zu ihrem Ende gekommen waren. (2Mo 40,34; 3Mo 26,21; 1Kön 8,10; Jes 6,4)
1Nu fick jag se ett annat symboliskt och fantastiskt skådespel i himlen. Jag såg sju änglar, som var utsedda att sända de sju sista plågorna till jorden. Dessa plågor är de sista, för när de är över kommer Guds vrede att vara slut.2Sedan såg jag något som liknade ett hav av glas blandat med eld, och på det stod alla de som hade lyckats bli fria från odjuret[1] och dess bild och talet som representerar dess namn. Alla höll de Guds harpor i sina händer,3och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:[2]”Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, du som har all makt. Du är rättvis och sann i allt vad du gör, du härskare över alla länder.4Vem skulle inte bäva för dig, Herre, och hylla dig? Du ensam är helig. Alla folk ska komma och tillbe dig, för dina rättvisa domar har blivit synliga.”
Sju änglar med sju plågor
5-6Sedan såg jag i min syn hur templet i himlen, det verkliga förbundstecknets tält[3], öppnades. Och därifrån, inifrån det allra heligaste, kom de sju änglar som var utsedda att sända de sju plågorna. De var klädda i skinande vitt linne och hade guldbälten över bröstet.7En av de fyra levande varelserna räckte de sju änglarna varsin skål av guld. Och varje skål var fylld av Guds vrede, vreden från honom som lever i all evighet.8Det allra heligaste fylldes då av rök från hans härlighet och makt, och ingen kunde gå in där förrän de sju plågorna från de sju änglarna var över.