1Jesus antwortete und erzählte ihnen ein anderes Gleichnis: (Lk 14,15)2Mit dem Himmelreich ist es wie mit einem König, der seinem Sohn die Hochzeit ausrichtete.3Er schickte seine Diener, um die eingeladenen Gäste zur Hochzeit rufen zu lassen. Sie aber wollten nicht kommen.4Da schickte er noch einmal Diener und trug ihnen auf: Sagt den Eingeladenen: Siehe, mein Mahl ist fertig, meine Ochsen und das Mastvieh sind geschlachtet, alles ist bereit. Kommt zur Hochzeit!5Sie aber kümmerten sich nicht darum, sondern der eine ging auf seinen Acker, der andere in seinen Laden,6wieder andere fielen über seine Diener her, misshandelten sie und brachten sie um. (Mt 21,35)7Da wurde der König zornig; er schickte sein Heer, ließ die Mörder töten und ihre Stadt in Schutt und Asche legen.8Dann sagte er zu seinen Dienern: Das Hochzeitsmahl ist vorbereitet, aber die Gäste waren nicht würdig.9Geht also an die Kreuzungen der Straßen und ladet alle, die ihr trefft, zur Hochzeit ein!10Die Diener gingen auf die Straßen hinaus und holten alle zusammen, die sie trafen, Böse und Gute, und der Festsaal füllte sich mit Gästen.11Als der König eintrat, um sich die Gäste anzusehen, bemerkte er unter ihnen einen Menschen, der kein Hochzeitsgewand anhatte.12Er sagte zu ihm: Freund, wie bist du hier ohne Hochzeitsgewand hereingekommen? Der aber blieb stumm.13Da befahl der König seinen Dienern: Bindet ihm Hände und Füße und werft ihn hinaus in die äußerste Finsternis! Dort wird Heulen und Zähneknirschen sein. (Mt 8,12; Mt 13,42; Mt 24,51; Mt 25,30; Lk 13,28)14Denn viele sind gerufen, wenige aber auserwählt.
Die Frage nach der kaiserlichen Steuer
15Damals kamen die Pharisäer zusammen und beschlossen, Jesus mit einer Frage eine Falle zu stellen. (Mk 12,13; Lk 20,20)16Sie veranlassten ihre Jünger, zusammen mit den Anhängern des Herodes zu ihm zu gehen und zu sagen: Meister, wir wissen, dass du die Wahrheit sagst und wahrhaftig den Weg Gottes lehrst und auf niemanden Rücksicht nimmst, denn du siehst nicht auf die Person.17Sag uns also: Was meinst du? Ist es erlaubt, dem Kaiser Steuer zu zahlen, oder nicht?18Jesus aber erkannte ihre böse Absicht und sagte: Ihr Heuchler, warum versucht ihr mich?19Zeigt mir die Münze, mit der ihr eure Steuern bezahlt! Da hielten sie ihm einen Denar hin.20Er fragte sie: Wessen Bild und Aufschrift ist das?21Sie antworteten ihm: Des Kaisers. Darauf sagte er zu ihnen: So gebt dem Kaiser, was dem Kaiser gehört, und Gott, was Gott gehört!22Als sie das hörten, staunten sie, ließen ihn stehen und gingen weg.
Die Frage nach der Auferstehung der Toten
23Am selben Tag kamen zu Jesus einige von den Sadduzäern, die behaupten, es gebe keine Auferstehung. Sie fragten ihn: (Mk 12,18; Lk 20,27; Apg 23,8)24Meister, Mose hat gesagt: Wenn ein Mann stirbt, ohne Kinder zu haben, dann soll sein Bruder dessen Frau heiraten und seinem Bruder Nachkommen verschaffen. (1Mo 38,8; 5Mo 25,5)25Bei uns lebten einmal sieben Brüder. Der erste heiratete und starb, und weil er keine Nachkommen hatte, hinterließ er seine Frau seinem Bruder,26ebenso der zweite und der dritte und so weiter bis zum siebten.27Als letzte von allen starb die Frau.28Wessen Frau wird sie nun bei der Auferstehung sein? Alle sieben haben sie doch zur Frau gehabt.29Jesus antwortete und sprach zu ihnen: Ihr irrt euch; ihr kennt weder die Schrift noch die Macht Gottes.30Denn nach der Auferstehung heiratet man nicht, noch wird man geheiratet, sondern die Menschen sind wie Engel im Himmel.31Habt ihr im Übrigen nicht gelesen, was Gott euch über die Auferstehung der Toten mit den Worten gesagt hat:32Ich bin der Gott Abrahams, der Gott Isaaks und der Gott Jakobs? Er ist nicht der Gott von Toten, sondern von Lebenden. (2Mo 3,6)33Als das Volk das hörte, geriet es außer sich vor Staunen über seine Lehre. (Mt 7,28)
Die Frage nach dem wichtigsten Gebot
34Als die Pharisäer hörten, dass Jesus die Sadduzäer zum Schweigen gebracht hatte, kamen sie am selben Ort zusammen. (Mk 12,28; Lk 10,25)35Einer von ihnen, ein Gesetzeslehrer, wollte ihn versuchen und fragte ihn: (Mt 16,1; Mt 19,3; Mt 22,18)36Meister, welches Gebot im Gesetz ist das wichtigste?37Er antwortete ihm: Du sollst den Herrn, deinen Gott, lieben mit ganzem Herzen, mit ganzer Seele und mit deinem ganzen Denken. (5Mo 6,5)38Das ist das wichtigste und erste Gebot.39Ebenso wichtig ist das zweite: Du sollst deinen Nächsten lieben wie dich selbst. (3Mo 19,18; Mt 5,43; Röm 13,9; Gal 5,14)40An diesen beiden Geboten hängt das ganze Gesetz und die Propheten. (Mt 7,12)
Die Frage nach dem Davidssohn
41Danach fragte Jesus die Pharisäer, die versammelt waren: (Mk 12,35; Lk 20,41)42Was denkt ihr über den Christus? Wessen Sohn ist er? Sie antworteten ihm: Der Sohn Davids.43Er sagte zu ihnen: Wie kann ihn dann David im Geist Herr nennen? Denn er sagt:44Der Herr sprach zu meinem Herrn: Setze dich mir zur Rechten, bis ich dir deine Feinde unter die Füße lege. (Ps 110,1)45Wenn ihn also David Herr nennt, wie kann er dann sein Sohn sein?46Niemand konnte ihm darauf etwas erwidern und von diesem Tag an wagte keiner mehr, ihm eine Frage zu stellen. (Mk 12,34; Lk 20,40)
1Jesus berättade ännu en bild för dem. Han sa:2”Där Gud regerar blir det som i den här berättelsen:[1] En kung förberedde en stor bröllopsfest för sin son.3Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej.4Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’5Men gästerna som han hade bjudit var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer.6Några grep till och med kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem.7Då sände den uppretade kungen ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad.8Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värda att få vara med på festen.9Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’10Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.11Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna la han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig.12’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara.[2]13Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.’ ”14Och Jesus avslutade med orden: ”Många är de som är inbjudna av Gud, men få tackar ja och får tillhöra honom.”
Ska man betala skatt till kejsaren?
15Då gick fariseerna[3] iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.16Och till slut skickade de några av sina män, tillsammans med kung Herodes anhängare[4],och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du alltid är uppriktig. Du säger oss rakt ut vad som är Guds vilja och låter dig inte påverkas av någon.17Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att betala skatt till den romerska kejsaren. Vad anser du?”18Men Jesus visste vad de var ute efter. ”Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud!” ropade han. ”Varför försöker ni lura mig?19Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom ett romerskt mynt,20och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems namn står under bilden?”21”Kejsarens”, svarade de.”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud.”22Detta svar förvånade dem så mycket att de gick sin väg och lämnade honom ifred.
Ska de döda uppstå igen?
23Samma dag kom några av saddukeerna[5] till Jesus. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de honom:24”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.’[6]25Nu hade vi faktiskt bland oss en familj med sju bröder. Den äldste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan.26Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju.27Sedan dog också kvinnan.28Vems fru blir hon när de döda uppstår igen? Alla sju har ju varit gifta med henne!”29Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften[7] eller Guds kraft.30När de döda har uppstått igen, ska det inte finnas någon som gifter sig. Alla kommer att vara som änglarna i himlen.31Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Skriften vad Gud har sagt till er:32’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’.[8] Gud är inte en gud för döda, utan för levande.”33När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.
Vilket bud är viktigast?
34Men när fariseerna[9] fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de,35och en av dem, en laglärd[10], försökte sätta dit Jesus genom att fråga:36”Mästare, vilket är det viktigaste budet i Moses lag[11]?”37Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’[12]38Detta är det första budet, och också det viktigaste.39Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[13]40De här två buden sammanfattar allt som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.[14]”
Är Messias ättling till kung David?
41Medan fariseerna[15] var samlade runt Jesus, passade han på att fråga dem:42”Vad anser ni om Messias, den utlovade kungen? Vem är han ättling till?”De svarade: ”Han är ättling till kung David[16].”43”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar under Guds Andes inflytande?” frågade Jesus. ”David sa ju:44’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[17]45Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?”46Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till Jesus.