1Wir wissen: Wenn unser irdisches Zelt abgebrochen wird, dann haben wir eine Wohnung von Gott, ein nicht von Menschenhand errichtetes ewiges Haus im Himmel. (2Petr 1,13)2Im gegenwärtigen Zustand seufzen wir und sehnen uns danach, mit dem himmlischen Haus überkleidet zu werden. (Röm 8,23)3So bekleidet, werden wir nicht nackt erscheinen.4Solange wir nämlich in diesem Zelt leben, seufzen wir unter schwerem Druck, weil wir nicht entkleidet, sondern überkleidet werden möchten, damit so das Sterbliche vom Leben verschlungen werde. (1Kor 15,53)5Gott aber, der uns gerade dazu fähig gemacht hat, er hat uns auch als ersten Anteil den Geist gegeben. (2Kor 1,22; Eph 1,13)6Wir sind also immer zuversichtlich, auch wenn wir wissen, dass wir fern vom Herrn in der Fremde leben, solange wir in diesem Leib zu Hause sind; (Hebr 13,14)7denn als Glaubende gehen wir unseren Weg, nicht als Schauende. (Röm 8,24; 1Petr 1,8)8Weil wir aber zuversichtlich sind, ziehen wir es vor, aus dem Leib auszuwandern und daheim beim Herrn zu sein. (Phil 1,23)9Deswegen suchen wir unsere Ehre darin, ihm zu gefallen, ob wir daheim oder in der Fremde sind.10Denn wir alle müssen vor dem Richterstuhl Christi offenbar werden, damit jeder seinen Lohn empfängt für das Gute oder Böse, das er im irdischen Leben getan hat. (Röm 14,10; 1Kor 4,5)
Der Dienst der Versöhnung
11So versuchen wir, erfüllt von der Furcht des Herrn, Menschen zu gewinnen; vor Gott stehen wir offen da. Ich hoffe, dass wir auch vor eurem Gewissen offen dastehen.12Damit wollen wir uns euch nicht wieder empfehlen, sondern wir geben euch Gelegenheit, rühmend auf uns hinzuweisen, damit ihr denen entgegentreten könnt, die sich äußerlich, nicht im Herzen rühmen. (2Kor 3,1; 2Kor 10,12)13Wenn wir nämlich von Sinnen waren, so geschah es für Gott; wenn wir besonnen sind, geschieht es für euch.14Denn die Liebe Christi drängt uns, da wir erkannt haben: Einer ist für alle gestorben, also sind alle gestorben. (Röm 6,3; Röm 7,4; Röm 8,31; Röm 14,7)15Er ist aber für alle gestorben, damit die Lebenden nicht mehr für sich leben, sondern für den, der für sie starb und auferweckt wurde. (Gal 2,20)16Also kennen wir von jetzt an niemanden mehr dem Fleische nach; auch wenn wir früher Christus dem Fleische nach gekannt haben, jetzt kennen wir ihn nicht mehr so.17Wenn also jemand in Christus ist, dann ist er eine neue Schöpfung: Das Alte ist vergangen, siehe, Neues ist geworden. (Röm 6,4; Gal 6,15; Offb 21,5)18Aber das alles kommt von Gott, der uns durch Christus mit sich versöhnt und uns den Dienst der Versöhnung aufgetragen hat. (Röm 5,10)19Ja, Gott war es, der in Christus die Welt mit sich versöhnt hat, indem er ihnen ihre Verfehlungen nicht anrechnete und unter uns das Wort von der Versöhnung aufgerichtet hat. (Röm 3,24; Kol 1,19)20Wir sind also Gesandte an Christi statt und Gott ist es, der durch uns mahnt. Wir bitten an Christi statt: Lasst euch mit Gott versöhnen! (Mt 10,40; Lk 10,16)21Er hat den, der keine Sünde kannte, für uns zur Sünde gemacht, damit wir in ihm Gerechtigkeit Gottes würden. (Röm 8,3; 2Kor 8,9; Gal 3,13; 1Petr 2,24)
1Vi vet att när vi dör och lämnar kroppen, blir det som att lämna ett gammalt trasigt tält. Men Gud har berett en evig kropp åt oss i himlen, ett nytt och vackert hus, som inte är gjort av människohänder.2Så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, suckar vi och längtar efter att få klä på oss vår himmelska kropp.3För när vi väl har klätt på oss vår himmelska kropp, är vi inte längre andar som saknar kropp.4Medan vi lever här nere, suckar vi och har det svårt. Vi vill ju inte dö och bli av med vår jordiska kropp. Nej, vi vill genast bli påklädda den nya kroppen, så att vår dödliga kropp blir uppslukad av det eviga livet.5Det är ju det livet Gud har skapat oss för. Och som en garanti för att han ska uppfylla vårt hopp har han gett oss sin Ande.6Därför är vi fulla av hopp, även om vi vet att vi, så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, inte bor tillsammans med Herren Jesus.7Vår tro gör oss övertygade om det eviga livet, även om vi inte kan se det än.8Ja, vi ser fram emot det eviga livet och skulle hellre vilja lämna kroppen och få bo hos Herren Jesus.9Men det viktiga är att vi alltid gläder Herren, vare sig vi lever eller dör.10Vi ska ju alla stå inför hans domstol en dag och belönas eller straffas för det vi har gjort här nere på jorden.
Gud erbjuder alla att få bli hans vänner
11Jag vet alltså att jag en dag ska få ansvara inför Herren för allt det jag har gjort. Därför gör jag allt för att få så många som möjligt att tro på honom. Gud vet redan allt om mig, men jag hoppas att också ni bedömer mig rättvist.12Är det här ett nytt försök från min sida att tala om hur duktig jag är? Nej, jag vill bara få er att förstå att ni kan vara stolta över mig. Då har ni något att svara andra så kallade sändebud, som skryter med sin egen förmåga och höga ställning, istället för att visa upp att de har rena motiv för det de gör.13När jag talar som om jag saknade förstånd, är det i min iver att tjäna Gud. Och när jag talar förnuftigt är det för att hjälpa er.14Men vad jag än gör, är det kärleken från Jesus Kristus som driver mig. Jag vet ju att Kristus har dött för alla människor, och att alla som tror på honom har dött tillsammans med honom.15Ja, Kristus har dött för alla, för att de som lever i gemenskap med honom inte längre ska leva för sig själva, utan för honom som har dött och uppstått för dem.16Därför bedömer jag inte längre den som tillhör Kristus på ett vanligt mänskligt sätt. Nej, sedan jag förstod vem Kristus är bedömer jag varken honom eller någon annan på det viset.17Den som lever i gemenskap med Kristus är ju förvandlad till en ny människa. Det gamla livet är borta, och något nytt har börjat.18Detta nya liv kommer från Gud, som försonade oss med sig själv och gjorde oss till sina vänner genom det som Kristus gjorde. Och han gav mig uppdraget att berätta om denna försoning.19Ja, genom det som Kristus gjorde, förlät Gud människorna deras synder och försonade hela mänskligheten med sig själv. Och detta budskap om försoning har han gett mig i uppdrag att sprida till andra.20Jag är alltså en representant för Kristus, och Gud vädjar till människorna genom mig. Som Kristus språkrör ber jag dem: ”Acceptera Guds erbjudande och bli hans vänner.”21Gud la ju skulden för människornas synder på Kristus, han som aldrig har gjort något ont. Och genom att Kristus dog för att ta vårt straff, kan vi bli skuldfria inför Gud.