1Paulus, durch Gottes Willen Apostel Christi Jesu, und der Bruder Timotheus an die Kirche Gottes, die in Korinth ist, und an alle Heiligen in ganz Achaia. (1Kor 1,1)2Gnade sei mit euch und Friede von Gott, unserem Vater, und dem Herrn Jesus Christus!
VON LEIDEN UND TROST DES APOSTELS
3Gepriesen sei der Gott und Vater unseres Herrn Jesus Christus, der Vater des Erbarmens und Gott allen Trostes. (Eph 1,3; 1Petr 1,3)4Er tröstet uns in all unserer Not, damit auch wir die Kraft haben, alle zu trösten, die in Not sind, durch den Trost, mit dem auch wir von Gott getröstet werden. (2Kor 7,6)5Wie uns nämlich die Leiden Christi überreich zuteilgeworden sind, so wird uns durch Christus auch überreicher Trost zuteil. (Phil 3,10)6Sind wir aber in Not, so ist es zu eurem Trost und Heil. Werden wir getröstet, so ist es zu eurem Trost; er wird wirksam durch Geduld in den gleichen Leiden, die auch wir erleiden. (2Kor 4,12; Phil 1,29)7Unsere Hoffnung für euch ist unerschütterlich, denn wir wissen, dass ihr nicht nur an den Leiden teilhabt, sondern auch am Trost.8Denn wir wollen euch über die Not nicht in Unkenntnis lassen, Brüder und Schwestern, die in der Provinz Asien über uns kam und uns über alles Maß bedrückte; unsere Kraft war so sehr erschöpft, dass wir am Leben verzweifelten. (Apg 19,23; 1Kor 15,32)9Aber was uns betrifft, hatten wir schon das Todesurteil erhalten, damit wir unser Vertrauen nicht auf uns selbst setzen, sondern auf Gott, der die Toten auferweckt. (Röm 4,17)10Er hat uns aus dieser großen Todesnot errettet und wird uns retten; auf ihm ruht unsere Hoffnung, dass er uns auch in Zukunft retten wird.11Helft aber auch ihr, indem ihr für uns betet, damit viele Menschen unsertwegen Dank sagen für die Gnade, die uns geschenkt wurde! (Röm 15,30; 2Kor 4,15)
THEMA UND ANLIEGEN DES BRIEFS
12Denn das ist unser Ruhm - und dafür zeugt auch unser Gewissen -, dass wir in der Welt, vor allem euch gegenüber, in der Aufrichtigkeit und Lauterkeit, wie Gott sie schenkt, unser Leben führten, nicht aufgrund menschlicher Weisheit, sondern aufgrund göttlicher Gnade. (Röm 9,1; 2Kor 2,17; 2Kor 10,2)13Denn wir schreiben euch nichts anderes, als was ihr lest und kennt; ich hoffe, ihr werdet noch ganz erkennen, (2Kor 10,10)14wie ihr uns zum Teil schon erkannt habt, nämlich dass wir euer Ruhm sind, so wie ihr unser Ruhm seid, am Tag unseres Herrn Jesus. (2Kor 5,12; Phil 2,16)
ERSTER RÜCKBLICK SPANNUNGEN ZWISCHEN APOSTEL UND GEMEINDE
Gott ist nicht ja und nein zugleich
15In dieser Zuversicht wollte ich zunächst zu euch kommen, damit ihr ein zweites Mal Gnade erfahren hättet.16Von euch wollte ich dann nach Mazedonien weiterreisen und von Mazedonien zu euch zurückkommen, um von euch für die Reise nach Judäa ausgestattet zu werden. (1Kor 16,5)17Dies also wollte ich. War ich dabei etwa leichtsinnig? Oder will ich das, was ich will, dem Fleische nach, sodass bei mir zugleich Ja, ja und Nein, nein gilt? (Mt 5,37; 2Kor 10,2; Jak 5,12)18Gott ist treu, er bürgt dafür, dass unser Wort euch gegenüber nicht Ja und Nein zugleich ist. (1Kor 1,9)19Denn Gottes Sohn Jesus Christus, der euch durch uns verkündet wurde - durch mich, Silvanus und Timotheus -, ist nicht als Ja und Nein zugleich gekommen; in ihm ist das Ja verwirklicht.20Denn er ist das Ja zu allem, was Gott verheißen hat. Darum ergeht auch durch ihn das Amen zu Gottes Lobpreis, vermittelt durch uns. (1Kor 14,16; Offb 3,14)21Gott aber ist es, der uns mit euch auf Christus hin stärkt und der uns gesalbt hat. (2Kor 5,5; Eph 1,13; 1Joh 2,27)22Er hat uns auch sein Siegel aufgedrückt und als ersten Anteil den Geist in unsere Herzen gegeben.23Ich rufe aber Gott zum Zeugen an bei meinem Leben, dass ich nur, um euch zu schonen, nicht mehr nach Korinth gekommen bin. (Röm 1,9)24Wir sind nicht Herren über euren Glauben, sondern wir sind Mitarbeiter eurer Freude; denn im Glauben steht ihr fest. (2Kor 4,5; 1Petr 5,3)
1Från Paulus, som genom Guds vilja är sändebud[1] åt Jesus Kristus. Min medarbetare Timotheos är med och sänder sina hälsningar. Till Guds församling i Korinth, och till alla de troende runt om i provinsen Achaia.2Jag ber att Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus ska visa er godhet och fylla er med frid.
Gud tröstar och uppmuntrar
3Låt oss hylla Gud, han som är Far till vår Herre Jesus Kristus. Allt medlidande och all uppmuntran har ju sitt ursprung i Gud.4Han tröstar och uppmuntrar oss i alla våra svårigheter, så att vi själva kan ge vidare av hans tröst och uppmuntran till andra som har det svårt.5Ja, ju mer vi får lida för Kristus skull, desto mer tröst och uppmuntran får vi genom vår gemenskap med Kristus.6När jag och mina medarbetare möter svårigheter är det alltså för ert bästa, så att ni ska bli räddade för evigt. Genom den tröst och uppmuntran vi själva får när vi har det svårt, kan vi ju stödja och uppmuntra er, så att ni inte överger er tro när ni får gå igenom samma lidanden.7Och vi är säkra på att ni verkligen ska hålla fast vid er tro, eftersom Gud tröstar och uppmuntrar er när ni får lida, precis som han gör med oss.8Jag vill att ni ska veta, kära syskon[2], vilka enorma svårigheter jag fick gå igenom i provinsen Asien. Jag var så illa ute att jag inte hade några krafter kvar och faktiskt trodde att min sista stund var kommen.9Ja, det kändes som om jag redan hade fått min dödsdom. Men genom detta skulle jag lära mig att inte lita på min egen kraft, utan bara på Gud, han som kan uppväcka döda.10Och Gud räddade mig verkligen ur denna dödsfara, och han ska göra det igen eftersom jag litar på honom.11Men kom ihåg att hjälpa mig genom att be för mig, så att vi alla sedan kan tacka Gud för att han svarade på våra böner och räddade mig.
Paulus ändrade resplaner
12Jag är stolt över att ärligt kunna säga att jag alltid har handlat rätt mot er, precis som jag med Guds hjälp försöker handla rätt mot alla människor. Jag har inte styrts av mänsklig vishet och har inte dolt något, utan har alltid varit uppriktig och följt Guds vilja.13-14Mina brev har varit öppna och rakt på sak. Det finns inga dolda budskap, utan allt är skrivet så att ni enkelt ska kunna förstå. Jag hoppas också att ni snart helt och fullt ska förstå det som ni redan delvis har förstått, att när vår Herre Jesus kommer tillbaka, då kan ni vara lika stolta över mig som jag är över er.15-16Och eftersom jag var säker på att ni verkligen har förtroende för mig, hade jag tänkt glädja er, med inte bara ett, utan två besök. Jag hade tänkt besöka er först på min väg till Makedonien, och sedan på vägen hem igen. Då skulle ni ha fått hjälpa mig med det jag behöver för min resa till Judeen.17Men nu blev det alltså inte så, och ni tycker kanske att jag ändrade mina planer lite väl lättvindigt. Jag kanske säger en sak och menar en annan? Ett ja från mig kanske betyder ett nej?18Absolut inte! Gud, som själv håller sina löften, kan intyga att jag alltid står för vad jag säger.19Jesus Kristus, Guds Son, som jag och Silvanus och Timotheos har undervisat er om, sa ju heller aldrig ja till något utan att sedan stå för sitt ord. Genom Jesus har också Gud sagt sitt ja till människorna,20för allt det som Gud har lovat blir uppfyllt genom Jesus. Därför har också vi som nu tillhör Gud sagt vårt ja till honom och lever för att ära honom.21Det är ju han som har utrustat oss med sin Ande, och som hjälper både er och mig att hålla fast vid vår tro på Kristus.22Anden som bor i vårt inre är ett tecken på att vi tillhör Gud, och garantin för att han en dag ska infria sitt löfte och rädda oss för evigt.