1Der junge Samuel versah den Dienst des HERRN unter der Aufsicht Elis. In jenen Tagen waren Worte des HERRN selten; Visionen waren nicht häufig. (Ps 74,9; Dan 3,38)2Eines Tages geschah es: Eli schlief auf seinem Platz; seine Augen waren schwach geworden und er konnte nicht mehr sehen. (1Mo 27,1)3Die Lampe Gottes war noch nicht erloschen und Samuel schlief im Tempel des HERRN, wo die Lade Gottes stand. (3Mo 24,2)4Da rief der HERR den Samuel und Samuel antwortete: Hier bin ich.5Dann lief er zu Eli und sagte: Hier bin ich, du hast mich gerufen. Eli erwiderte: Ich habe dich nicht gerufen. Geh wieder schlafen! Da ging er und legte sich wieder schlafen.6Der HERR rief noch einmal: Samuel! Samuel stand auf und ging zu Eli und sagte: Hier bin ich, du hast mich gerufen. Eli erwiderte: Ich habe dich nicht gerufen, mein Sohn. Geh wieder schlafen!7Samuel kannte den HERRN noch nicht und das Wort des HERRN war ihm noch nicht offenbart worden.8Da rief der HERR den Samuel wieder, zum dritten Mal. Er stand auf und ging zu Eli und sagte: Hier bin ich, du hast mich gerufen. Da merkte Eli, dass der HERR den Knaben gerufen hatte.9Eli sagte zu Samuel: Geh, leg dich schlafen! Wenn er dich ruft, dann antworte: Rede, HERR; denn dein Diener hört. Samuel ging und legte sich an seinem Platz nieder.10Da kam der HERR, trat heran und rief wie die vorigen Male: Samuel, Samuel! Und Samuel antwortete: Rede, denn dein Diener hört. (1Mo 46,2; 2Mo 3,4)11Der HERR sagte zu Samuel: Fürwahr, ich werde in Israel etwas tun, sodass jedem, der davon hört, beide Ohren gellen. (2Kön 21,12)12An jenem Tag werde ich an Eli vom Anfang bis zum Ende alles verwirklichen, was ich seinem Haus angedroht habe.13Ich habe ihm angekündigt, dass ich über sein Haus für immer das Urteil gesprochen habe wegen seiner Schuld; denn er wusste, wie seine Söhne Gott lästern, und gebot ihnen nicht Einhalt.[1]14Darum habe ich dem Haus Eli geschworen: Für die Schuld des Hauses Eli kann durch Opfer und durch Gaben in Ewigkeit keine Sühne erwirkt werden. (Jes 22,14)15Samuel blieb bis zum Morgen liegen, dann öffnete er die Türen zum Haus des HERRN. Er fürchtete sich aber, Eli von der Vision zu berichten.16Da rief Eli Samuel und sagte: Samuel, mein Sohn! Er antwortete: Hier bin ich.17Eli fragte: Was war es, das er zu dir gesagt hat? Verheimliche mir nichts! Gott möge dir dies und das antun, wenn du mir auch nur eines von all den Worten verheimlichst, die er zu dir gesprochen hat. (2Sam 3,35)18Da teilte ihm Samuel alle Worte mit und verheimlichte ihm nichts. Darauf sagte Eli: Es ist der HERR. Er tue, was ihm gefällt.19Samuel wuchs heran und der HERR war mit ihm und ließ keines von all seinen Worten zu Boden fallen.20Ganz Israel von Dan bis Beerscheba erkannte, dass Samuel als Prophet des HERRN beglaubigt war. (Sir 46,13)21Auch weiterhin erschien der HERR in Schilo: Der HERR offenbarte sich Samuel in Schilo durch sein Wort. (Jos 18,1)
1.Samuel 3
Nya Levande Bibeln
von Biblica1Den lille Samuel tjänade Herren genom att hjälpa Eli. Budskap från Herren var mycket sällsynta på den tiden.2-5Eli var svag av ålder och hade dålig syn. En natt innan ljusstaken hade brunnit ut låg han på sin vanliga plats när Herren ropade på Samuel, som också sov i tabernaklet där Guds ark fanns:"Samuel! Samuel!" sa Herren."Ja", svarade Samuel. "Vad är det?" Han steg upp ur sängen och sprang till Eli. "Här är jag, vad är det du vill?" frågade han."Jag ropade inte på dig", svarade Eli. "Gå tillbaka och lägg dig." Då lydde Samuel,6men Herren ropade igen: "Samuel!"Samuel gjorde som förut och sprang till Eli."Ja", svarade han, "vad är det du vill ha?""Jag har inte ropat på dig, min son", sa Eli. "Gå tillbaka och lägg dig."7Samuel hade aldrig tidigare fått ett budskap från Herren.8Men nu ropade Herren för tredje gången, och än en gång hoppade Samuel upp och sprang till Eli."Ja", sa han. "Vad vill du?"Då förstod Eli att det var Herren som hade talat till pojken.9Därför sa han till Samuel: "Gå och lägg dig igen, och om han ropar än en gång, så ska du svara: 'Ja, Herre, jag lyssnar.' "Samuel gick tillbaka och lade sig.10Då kom Herren och ropade som förut: "Samuel! Samuel!"Nu svarade Samuel Herren och sa: "Tala, jag lyssnar."11Då sa Herren: "Jag ska göra något som kommer att chockera alla i Israel.12Jag ska göra allt det fruktansvärda som jag har varnat Eli för.13Jag har ju hotat honom och hela hans familj med straff, därför att hans söner hädar mig utan att han ingriper.14Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig ska förlåtas varken genom slaktoffer eller några andra offer."15Samuel låg kvar i sängen ända till morgonen, då han som vanligt öppnade dörrarna till Herrens tält. Han var rädd att berätta för Eli vad Herren hade sagt till honom.16-17Men Eli ropade på honom. "Min son", sa han, "vad sa Herren till dig? Tala om det för mig! Om du inte berättar allt vad han har sagt, kommer Gud att straffa dig!"18Därför berättade Samuel allt vad Herren hade sagt."Det är Guds vilja, låt honom göra vad han tycker är bäst", löd Elis kommentar.19Samuel växte upp, Herren var med honom och folket lyssnade noga till hans råd.20Hela Israel, från Dan till Beer-Seba, förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.21Sedan började Herren ge honom budskap i tabernaklet i Silo, och Samuel förde dessa budskap vidare till Israels folk.