1Saul redete vor seinem Sohn Jonatan und vor allen seinen Dienern davon, dass er David töten wolle. Sauls Sohn Jonatan aber hatte David sehr gern; (1Sam 18,3)2deshalb berichtete er David davon und sagte: Mein Vater Saul will dich töten. Nimm dich also morgen früh in Acht, verbirg dich in einem Versteck!3Ich aber will hinausgehen und auf dem Feld gerade dort zu meinem Vater hintreten, wo du bist. Dann werde ich mit meinem Vater über dich reden, und wenn ich etwas erfahre, werde ich dir Bescheid geben. (1Sam 20,9)4Jonatan redete also zugunsten Davids mit seinem Vater und sagte zu ihm: Der König möge sich doch nicht an seinem Knecht David versündigen; denn er hat sich ja auch nicht an dir versündigt und seine Taten sind für dich sehr nützlich gewesen. (1Mo 42,22)5Er hat sein Leben aufs Spiel gesetzt und den Philister erschlagen. Der HERR hat ganz Israel eine große Rettung geschenkt. Du hast es selbst gesehen und dich darüber gefreut. Warum willst du dich nun versündigen und unschuldiges Blut vergießen, indem du David ohne jeden Grund tötest? (1Sam 17,50)6Saul hörte auf Jonatan und schwor: So wahr der HERR lebt: David soll nicht umgebracht werden. (1Sam 11,13)7Jonatan rief David und berichtete ihm alles. Dann führte Jonatan David zu Saul und David war wieder in Sauls Dienst wie vorher.
Davids Flucht
8Der Krieg ging weiter und David zog wieder gegen die Philister in den Kampf. Er brachte ihnen eine schwere Niederlage bei und sie ergriffen die Flucht. (2Sam 5,20)9Doch wieder kam vom HERRN ein böser Geist über Saul, während er in seinem Haus saß und den Speer in der Hand hielt. David schlug mit der Hand die Saiten. (1Sam 16,14; 1Sam 18,10)10Da versuchte Saul, David mit dem Speer an die Wand zu spießen; aber er wich Saul aus, sodass der Speer in die Wand fuhr. David floh und brachte sich noch in derselben Nacht in Sicherheit.11Saul schickte Boten zum Haus Davids, die ihm auflauern und ihn am nächsten Morgen töten sollten. Doch Michal, Davids Frau, warnte ihn und sagte: Wenn du dich nicht noch in dieser Nacht in Sicherheit bringst, wirst du morgen früh umgebracht.12Michal ließ David durch das Fenster hinab, sodass er fliehen und sich in Sicherheit bringen konnte. (Jos 2,15; Apg 9,25)13Dann nahm Michal das Götterbild, legte es in Davids Bett, umgab seinen Kopf mit einem Geflecht von Ziegenhaaren und deckte es mit einem Kleidungsstück zu. (1Mo 31,19; Ri 18,14)14Als nun Saul Boten schickte, die David holen sollten, sagte sie: Er ist krank.15Da schickte Saul die Boten wiederum, um nach David zu sehen, und befahl: Bringt ihn im Bett zu mir her; er soll umgebracht werden.16Als die Boten kamen, entdeckten sie im Bett ein Götterbild mit einem Geflecht von Ziegenhaaren um den Kopf.17Da sagte Saul zu Michal: Warum hast du mich so betrogen und meinen Feind entkommen lassen, sodass er sich in Sicherheit bringen konnte? Michal antwortete Saul: Er hat zu mir gesagt: Lass mich weggehen, sonst bringe ich dich um!18David floh also und brachte sich in Sicherheit. Er kam zu Samuel nach Rama und erzählte ihm alles, was Saul ihm angetan hatte. Dann ging er zusammen mit Samuel ins Prophetenhaus und beide blieben dort. (1Sam 15,34)19Als man nun Saul berichtete: David ist in Rama, und zwar im Prophetenhaus!,20da schickte Saul Boten, um David holen zu lassen. Sobald sie die Schar der Propheten mit Samuel an ihrer Spitze in prophetischer Verzückung sahen, kam der Geist Gottes auch über die Boten Sauls und auch sie gerieten in Verzückung. (1Sam 10,5)21Als man Saul das meldete, schickte er andere Boten; aber auch sie gerieten in Verzückung. Da schickte er zum dritten Mal Boten; doch auch sie gerieten in Verzückung. (2Kön 1,9)22Darauf ging er selbst nach Rama. Als er zu der großen Zisterne in Sechu kam, fragte er: Wo sind Samuel und David? Man antwortete ihm: Sie sind gerade im Prophetenhaus in Rama. (1Sam 15,35)23Als er von dort zum Prophetenhaus in Rama weiterging, kam auch über ihn der Geist Gottes und er ging in prophetischer Verzückung weiter, bis er zum Prophetenhaus in Rama kam. (4Mo 11,25; 1Sam 10,10)24Er zog sogar seine Kleider aus und blieb auch in Samuels Gegenwart in Verzückung. Den ganzen Tag und die ganze Nacht über lag er nackt da. Deshalb sagt man: Ist denn auch Saul unter den Propheten? (1Sam 10,12; Jes 20,2; Mi 1,8)
1Saul uppmanade nu sin son Jonatan och sina adjutanter att försöka döda David. Men Jonatan berättade för honom om sammansvärjningen eftersom de var mycket nära vänner.2"I morgon bitti", varnade han honom, "ska du gömma dig någonstans ute på fälten.3Jag ska be att min far går dit tillsammans med mig, och jag ska tala med honom om dig. Sedan ska jag berätta allt som jag kan få reda på för dig."4När Jonatan och hans far möttes nästa dag, talade Jonatan väl om David och tiggde och bad att han inte skulle behandlas illa."Han har inte gjort något för att skada dig", sa Jonatan. "Han har alltid försökt hjälpa dig på alla sätt.5Du har väl inte glömt när han riskerade sitt liv för att döda Goljat och hur Herren sedan vann en stor seger åt Israel? Du var verkligen glad och tacksam den gången. Varför ska du nu mörda en oskyldig man? Det finns absolut ingen anledning till det!"6Slutligen gav Saul efter och lovade: "Så sant Herren lever, David ska inte dödas."7Sedan kallade Jonatan på David och berättade för honom vad som hade hänt. Han följde med David till Saul, och allt blev som det hade varit förut.8Strax därefter bröt kriget ut igen. David ledde trupperna mot filisteerna och fick hela deras armé på flykten.9-10Men en dag, när Saul satt hemma och lyssnade på Davids spel på harpan, kom plötsligt den onde anden över honom igen. Han hade sitt spjut i handen och kastade det mot David för att försöka döda honom, men David kastade sig åt sidan och spjutet fastnade i väggen. Den natten flydde David för gott.11Saul sände ut soldater för att bevaka Davids hus, för att sedan på morgonen döda honom. Men Mikal, Davids hustru, varnade honom och sa: "Om du inte ger dig av i kväll så kommer du att bli dödad i morgon."12Därefter hjälpte hon honom ner till marken genom ett fönster, och på så sätt lyckades han komma undan.13Sedan lade hon en avgud i hans säng, täckte över den med ett lakan och lade lite gethår vid huvudändan.14När soldaterna kom för att arrestera David och ta honom till Saul, berättade hon för dem att han var sjuk.15Saul sa då att man skulle bära ut honom med säng och allt så att han kunde döda honom.16Men när de kom för att bära ut honom, upptäckte de att det bara låg en avgud i sängen.17"Varför har du lurat mig och låtit min fiende fly?"röt Saul åt Mikal. "Jag var tvungen till det", svarade Mikal. "Han hotade att döda mig om jag inte hjälpte honom."18På så sätt kom David undan och gick till Rama för att träffa Samuel. Han berättade om allt som Saul hade gjort. Samuel tog då med sig David till Najot.19När Saul fick besked att David var i Najot vid Rama,20skickade han dit soldater för att hämta honom. Men när de kom fram och fick se hur Samuel och de andra profeterna profeterade, kom Guds Ande över soldaterna så att de också började profetera.21När Saul fick höra vad som hänt, skickade han iväg andra soldater, men de började också profetera. Samma sak hände en tredje gång!22Då gick Saul själv till Rama, och när han kom till den stora brunnen i Seku frågade han:"Var är Samuel och David?"Man talade då om för honom att de var i Najot.23Saul begav sig dit, men under vägen kom Guds Ande över Saul, och han profeterade hela tiden ända fram till Najot.24Han slet av sig kläderna och låg naken hela dagen och hela natten och profeterade i Samuels närvaro. Därför säger man:"Är Saul också en profet?"