1And Saul approved of his execution. And there arose on that day a great persecution against the church in Jerusalem, and they were all scattered throughout the regions of Judea and Samaria, except the apostles. (Mt 10:23; Ac 7:58; Ac 11:19; Ac 22:20; Ro 1:32)2Devout men buried Stephen and made great lamentation over him.3But Saul was ravaging the church, and entering house after house, he dragged off men and women and committed them to prison. (Ac 9:1; Ac 9:13; Ac 9:21; Ac 22:4; Ac 22:19; Ac 26:10; 1Co 15:9; Ga 1:13; Php 3:6; 1Ti 1:13; Jas 2:6)
Philip Proclaims Christ in Samaria
4Now those who were scattered went about preaching the word. (Ac 8:1)5Philip went down to the city[1] of Samaria and proclaimed to them the Christ. (Ac 6:5)6And the crowds with one accord paid attention to what was being said by Philip, when they heard him and saw the signs that he did. (Joh 2:23; Joh 4:39)7For unclean spirits, crying out with a loud voice, came out of many who had them, and many who were paralyzed or lame were healed. (Mr 16:17)8So there was much joy in that city. (Joh 16:22; Ac 8:39)
Simon the Magician Believes
9But there was a man named Simon, who had previously practiced magic in the city and amazed the people of Samaria, saying that he himself was somebody great. (Ac 5:36; Ac 8:11; Ac 13:6)10They all paid attention to him, from the least to the greatest, saying, “This man is the power of God that is called Great.” (Ac 14:11; Ac 19:27; Ac 28:6)11And they paid attention to him because for a long time he had amazed them with his magic. (Ac 8:9; Ac 8:13; Ga 3:1)12But when they believed Philip as he preached good news about the kingdom of God and the name of Jesus Christ, they were baptized, both men and women. (Mr 16:16; Ac 1:3; Ac 16:33; Ac 18:8)13Even Simon himself believed, and after being baptized he continued with Philip. And seeing signs and great miracles[2] performed, he was amazed. (Ac 8:6; Ac 8:9; Ac 19:11)14Now when the apostles at Jerusalem heard that Samaria had received the word of God, they sent to them Peter and John, (Ac 1:8; Ac 8:1)15who came down and prayed for them that they might receive the Holy Spirit, (Ac 2:38)16for he had not yet fallen on any of them, but they had only been baptized in the name of the Lord Jesus. (Mt 28:19; Ac 2:38; Ac 10:44; Ac 10:47; Ac 11:15; Ac 19:2; Ac 19:5; 1Co 1:13; 1Co 1:15; Ga 3:27)17Then they laid their hands on them and they received the Holy Spirit. (Ac 2:4; Ac 6:6; Ac 9:17; Ac 19:6; Heb 6:2)18Now when Simon saw that the Spirit was given through the laying on of the apostles’ hands, he offered them money,19saying, “Give me this power also, so that anyone on whom I lay my hands may receive the Holy Spirit.”20But Peter said to him, “May your silver perish with you, because you thought you could obtain the gift of God with money! (2Ki 5:16; Isa 55:1; Da 5:17)21You have neither part nor lot in this matter, for your heart is not right before God. (2Ki 10:15; Ps 78:37)22Repent, therefore, of this wickedness of yours, and pray to the Lord that, if possible, the intent of your heart may be forgiven you. (Da 4:27; 2Ti 2:25)23For I see that you are in the gall[3] of bitterness and in the bond of iniquity.” (De 29:18; De 32:32; Isa 58:6; Eph 4:3; Col 3:14; Heb 12:15)24And Simon answered, “Pray for me to the Lord, that nothing of what you have said may come upon me.” (Ex 8:8; Ex 9:28; Ex 10:17)25Now when they had testified and spoken the word of the Lord, they returned to Jerusalem, preaching the gospel to many villages of the Samaritans. (Joh 4:39; Ac 8:6)
Philip and the Ethiopian Eunuch
26Now an angel of the Lord said to Philip, “Rise and go toward the south[4] to the road that goes down from Jerusalem to Gaza.” This is a desert place. (Jud 6:12; Jud 13:3; Ac 5:19; Ac 10:3; Ac 11:13; Ac 12:7; Ac 12:23; Ac 27:23)27And he rose and went. And there was an Ethiopian, a eunuch, a court official of Candace, queen of the Ethiopians, who was in charge of all her treasure. He had come to Jerusalem to worship (1Ki 8:41; Ezr 7:21; Ps 68:31; Ps 87:4; Jer 38:7; Zep 3:10; Joh 12:20)28and was returning, seated in his chariot, and he was reading the prophet Isaiah.29And the Spirit said to Philip, “Go over and join this chariot.”30So Philip ran to him and heard him reading Isaiah the prophet and asked, “Do you understand what you are reading?”31And he said, “How can I, unless someone guides me?” And he invited Philip to come up and sit with him. (1Ki 20:33; 2Ki 10:15; Joh 16:13; Ro 10:14)32Now the passage of the Scripture that he was reading was this: “Like a sheep he was led to the slaughter and like a lamb before its shearer is silent, so he opens not his mouth. (Isa 53:7)33In his humiliation justice was denied him. Who can describe his generation? For his life is taken away from the earth.” (Php 2:8)34And the eunuch said to Philip, “About whom, I ask you, does the prophet say this, about himself or about someone else?”35Then Philip opened his mouth, and beginning with this Scripture he told him the good news about Jesus. (Lu 24:27; Ac 5:42; Ac 17:2; Ac 18:28)36And as they were going along the road they came to some water, and the eunuch said, “See, here is water! What prevents me from being baptized?”[5] (Ac 10:47)38And he commanded the chariot to stop, and they both went down into the water, Philip and the eunuch, and he baptized him.39And when they came up out of the water, the Spirit of the Lord carried Philip away, and the eunuch saw him no more, and went on his way rejoicing. (1Ki 18:12; 2Ki 2:16; Eze 3:12; Eze 3:14; Eze 8:3; Eze 11:1; Eze 11:24; Eze 43:5; 2Co 12:2)40But Philip found himself at Azotus, and as he passed through he preached the gospel to all the towns until he came to Caesarea.
Acts 8
Nya Levande Bibeln
Saul förföljer de troende
1Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot de troende. Den drabbade hela församlingen i Jerusalem, och alla utom Jesus sändebud skingrades över hela Judeen och Samarien.2Men några troende män kom och begravde Stefanos under djup sorg.3Saul var mycket grym i sin förföljelse av de troende. Han trängde sig in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.4Men de troende som hade skingrats vandrade omkring och berättade de glada nyheterna om Jesus överallt dit de kom.5Filippos[1], till exempel, gick till huvudstaden i Samarien och talade till människorna där om att Jesus är Kristus, den utlovade kungen.6Folket lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de märkliga under han gjorde.7Många onda andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop, och många som hade varit förlamade, eller handikappade på annat sätt, blev botade.8Därför blev människorna i staden mycket glada.
Filippos och trollkarlen Simon
9Men i staden fanns också en man som hette Simon. Han hade sysslat med trolldom i många år och hade stort inflytande över folket i Samarien. Han påstod sig själv vara något stort10och alla, både rika och fattiga, sa om honom: ’Han är en gud, det är Den stora kraften som visar sig.’11På grund av hans trollkonster var de alla anhängare till honom.12Men nu började folket istället tro på Filippos budskap om Jesus Kristus och om att Gud ville göra människor till sitt eget folk, och många män och kvinnor lät döpa sig.13Simon själv kom också till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick, och han häpnade över de tecken och under som Filippos gjorde.14Ryktet om att folket i Samarien hade börjat tro på budskapet om Jesus nådde också Jerusalem. Jesus sändebud skickade därför dit Petrus och Johannes,15som genast började be för alla de nya troende att de skulle få Guds heliga Ande.16För Guds Ande hade ännu inte kommit och fyllt någon av dem, utan de var bara döpta in i gemenskapen med Herren Jesus.17Men Petrus och Johannes la sina händer på dem, och då fick de Guds heliga Ande.18När Simon såg att människorna fick Guds Ande genom att sändebuden la sina händer på deras huvuden, erbjöd han sändebuden pengar och sa:19”Låt mig också få den här makten, så att människor får Guds heliga Ande när jag lägger händerna på dem.”20Men Petrus svarade: ”Både du och dina pengar ska gå förlorade för alltid, om du tror att man kan köpa Guds gåva!21Du har inget med det här att göra, för din inställning till Gud är helt fel.22Vänd om från din ondska och be till Herren Jesus, så kanske han förlåter dig dina lömska planer.23Jag ser att du fortfarande sitter fast i avgudadyrkan och inte har lämnat ditt onda tänkande.”24Då ropade Simon: ”Be för mig till Herren, så att jag inte drabbas av detta fruktansvärda!”25Och sedan Petrus och Johannes hade spridit budskapet om Herren Jesus i Samariens huvudstad och intygat för folket att de själva hade sett och hört allt de berättade, återvände de till Jerusalem. På vägen hem stannade de också i flera samariska byar för att berätta de glada nyheterna om Jesus där.
Filippos och den etiopiska tjänstemannen
26En ängel från Herren visade sig nu för Filippos och sa till honom: ”Gå söderut[2], på ökenvägen som går mellan Jerusalem och Gaza”,27och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman, som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela Etiopiens finanser. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe i templet28och var på väg tillbaka i sin vagn, där han satt och läste högt ur profeten Jesajas bok.29Då sa Guds Ande till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den!”30Filippos skyndade fram och när han hörde mannen läsa vad Gud förutsagt genom profeten Jesaja, frågade han: ”Förstår du vad du läser?”31”Nej”, svarade mannen. ”Hur skulle jag kunna det, om ingen förklarar för mig?” Sedan bad han Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom.32Det ställe i Skriften[3] han just hade läst var detta:”Precis som ett får som förs bort för att slaktas, eller som ett lamm som står tyst när man klipper det, öppnade han inte sin mun.33Han blev förnedrad och dömdes orättvist. Vem kan räkna hans efterkommande, nu när hans liv ryckts bort från jorden?”[4]34Mannen frågade Filippos: ”Framförde profeten Jesaja ett budskap om sig själv, eller om någon annan?”35Då började Filippos att med hjälp av detta ställe i Skriften förklara de glada nyheterna om Jesus.36-37Och när de åkte där längs vägen kom de fram till ett ställe med vatten. Då sa den etiopiska mannen: ”Titta, där finns vatten! Kan jag inte få bli döpt här?”[5]38Sedan gav han order om att stanna vagnen, och de steg ner i vattnet tillsammans, och Filippos döpte honom.39Men när de kom upp ur vattnet ryckte Guds Ande plötsligt bort Filippos, och mannen såg honom inte mer, men han fortsatte sin resa glad och lycklig.40Filippos hade under tiden förflyttats till staden Ashdod, och han gick sedan från stad till stad och berättade de glada nyheterna om Jesus tills han kom till Caesarea.