1Now when they had passed through Amphipolis and Apollonia, they came to Thessalonica, where there was a synagogue of the Jews. (Ac 20:4; Php 4:16; 1Th 1:1)2And Paul went in, as was his custom, and on three Sabbath days he reasoned with them from the Scriptures, (Ac 8:35; Ac 13:5)3explaining and proving that it was necessary for the Christ to suffer and to rise from the dead, and saying, “This Jesus, whom I proclaim to you, is the Christ.” (Lu 24:26; Lu 24:32; Joh 20:9; Ac 3:18)4And some of them were persuaded and joined Paul and Silas, as did a great many of the devout Greeks and not a few of the leading women. (Joh 7:35; Ac 14:4; Ac 17:12; 1Th 2:1)5But the Jews[1] were jealous, and taking some wicked men of the rabble, they formed a mob, set the city in an uproar, and attacked the house of Jason, seeking to bring them out to the crowd. (Jud 9:4; Jud 11:3; 2Ch 13:7; Ac 5:17; Ac 13:50; 1Th 2:14)6And when they could not find them, they dragged Jason and some of the brothers before the city authorities, shouting, “These men who have turned the world upside down have come here also, (Ac 16:19)7and Jason has received them, and they are all acting against the decrees of Caesar, saying that there is another king, Jesus.” (Lu 2:1; Lu 23:2; Ac 16:4)8And the people and the city authorities were disturbed when they heard these things.9And when they had taken money as security from Jason and the rest, they let them go.
Paul and Silas in Berea
10The brothers[2] immediately sent Paul and Silas away by night to Berea, and when they arrived they went into the Jewish synagogue. (Joh 21:23; Ac 17:2; Ac 17:14)11Now these Jews were more noble than those in Thessalonica; they received the word with all eagerness, examining the Scriptures daily to see if these things were so. (Isa 34:16; Joh 5:39)12Many of them therefore believed, with not a few Greek women of high standing as well as men. (Ac 13:50; Ac 17:4)13But when the Jews from Thessalonica learned that the word of God was proclaimed by Paul at Berea also, they came there too, agitating and stirring up the crowds. (Ac 17:8)14Then the brothers immediately sent Paul off on his way to the sea, but Silas and Timothy remained there. (Mt 10:23; Ac 16:1; Ac 17:10)15Those who conducted Paul brought him as far as Athens, and after receiving a command for Silas and Timothy to come to him as soon as possible, they departed. (Ac 15:3; Ac 18:1; Ac 18:5; 1Th 3:1)
Paul in Athens
16Now while Paul was waiting for them at Athens, his spirit was provoked within him as he saw that the city was full of idols. (Isa 2:8; 2Pe 2:8)17So he reasoned in the synagogue with the Jews and the devout persons, and in the marketplace every day with those who happened to be there. (Ac 13:5)18Some of the Epicurean and Stoic philosophers also conversed with him. And some said, “What does this babbler wish to say?” Others said, “He seems to be a preacher of foreign divinities”—because he was preaching Jesus and the resurrection. (Ac 4:2; Ac 5:42; Ac 17:31; 1Co 4:10; 1Co 15:12)19And they took him and brought him to the Areopagus, saying, “May we know what this new teaching is that you are presenting? (Mr 1:27; Joh 7:16; Ac 17:22; Ac 17:34; Heb 13:9)20For you bring some strange things to our ears. We wish to know therefore what these things mean.” (Ho 8:12; 1Pe 4:4; 1Pe 4:12)21Now all the Athenians and the foreigners who lived there would spend their time in nothing except telling or hearing something new.
Paul Addresses the Areopagus
22So Paul, standing in the midst of the Areopagus, said: “Men of Athens, I perceive that in every way you are very religious.23For as I passed along and observed the objects of your worship, I found also an altar with this inscription: ‘To the unknown god.’ What therefore you worship as unknown, this I proclaim to you. (Joh 4:22; Ac 17:30; 1Co 15:34)24The God who made the world and everything in it, being Lord of heaven and earth, does not live in temples made by man,[3] (De 10:14; Ps 115:16; Isa 42:5; Mt 11:25; Ac 7:48; Ac 14:15)25nor is he served by human hands, as though he needed anything, since he himself gives to all mankind life and breath and everything. (Ge 2:7; Ge 7:22; 1Ch 29:14; 1Ch 29:16; Job 22:2; Job 27:3; Job 33:4; Ps 50:8; Ec 12:7; Zec 12:1; Ac 17:28; 1Ti 6:17; Jas 1:5; Jas 1:17)26And he made from one man every nation of mankind to live on all the face of the earth, having determined allotted periods and the boundaries of their dwelling place, (Ge 3:20; Ge 11:8; De 32:8; Job 12:23; Job 14:5; Ps 74:17; Mal 2:10; Lu 21:35)27that they should seek God, and perhaps feel their way toward him and find him. Yet he is actually not far from each one of us, (De 4:7; Job 23:3; Job 23:8; Ps 145:18; Jer 23:23; Ac 14:17; Ac 15:17)28for “‘In him we live and move and have our being’;[4] as even some of your own poets have said, “‘For we are indeed his offspring.’[5] (Job 12:10; Da 5:23; Tit 1:12; Heb 2:11)29Being then God’s offspring, we ought not to think that the divine being is like gold or silver or stone, an image formed by the art and imagination of man. (Isa 40:18; Isa 40:25; Isa 46:5; Lu 3:38; Ro 1:23; Heb 12:9)30The times of ignorance God overlooked, but now he commands all people everywhere to repent, (Mr 1:15; Mr 6:12; Ac 14:16; Ac 17:23; Ro 3:25; Eph 4:18; Tit 2:11; 1Pe 1:14; 1Pe 4:3)31because he has fixed a day on which he will judge the world in righteousness by a man whom he has appointed; and of this he has given assurance to all by raising him from the dead.” (Ps 9:8; Ps 96:13; Ps 98:9; Isa 2:12; Mt 12:36; Joh 16:10; Ac 2:24; Ac 10:42; Ro 1:4; Ro 2:16; Ro 3:6; 1Co 3:13; 2Ti 4:8; 1Pe 2:23; 2Pe 2:9; 1Jo 4:17)32Now when they heard of the resurrection of the dead, some mocked. But others said, “We will hear you again about this.” (Ac 2:13; Ac 17:18; Ac 24:25; Ac 26:8; Heb 6:2)33So Paul went out from their midst.34But some men joined him and believed, among whom also were Dionysius the Areopagite and a woman named Damaris and others with them. (Ac 17:19; Ac 17:22)
1Paulus och Silas tog nu vägen genom städerna Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där judarna hade en synagoga[1].2Paulus gick som vanligt dit, och under tre veckor i rad talade han till folket på vilodagen[2].3Med hjälp av Skriften[3] förklarade han att Messias, den utlovade kungen, måste lida och uppstå från de döda, och han bevisade att Jesus är denna kung.4Många av dem som lyssnade blev övertygade och höll sig sedan till Paulus och Silas, däribland en stor grupp som inte var judar men tillbad Israels Gud, liksom ett antal högt uppsatta kvinnor.5Men de judiska ledarna blev avundsjuka och samlade en massa löst folk från gatan och ställde till med upplopp och oroligheter i staden. De tågade sedan mot Jasons hus för att hämta Paulus och Silas, så att de kunde ställa dem till svars inför folkmassan.[4]6Men när de inte hittade dem, släpade de ut Jason och några andra troende och tog med sig dem till stadens styresmän och skrek: ”Paulus och Silas har vänt upp och ner på hela världen, och nu är de här och ställer till bråk,7och Jason har släppt in dem i sitt hus. Alla dessa är skyldiga till förräderi mot kejsaren, för de påstår att det är en annan som är kung, en som heter Jesus.”8Både styresmännen och folket i staden blev mycket oroade över dessa rapporter,9och Jason och de andra blev inte frisläppta förrän de hade betalat borgen.
Paulus i Beroia
10Samma natt såg de troende till att Paulus och Silas skickades iväg till staden Beroia. Och så snart de kommit dit gick de till den judiska synagogan[5].11Men människorna i Beroia var mer öppna för nya idéer än de i Thessalonike. De lyssnade mer än gärna till budskapet, och forskade varje dag i Skriften[6] för att kontrollera att det som Paulus och Silas sa verkligen var sant.12Resultatet blev att många av dem började tro, däribland flera högt uppsatta icke-judiska kvinnor och män.13Men när judarna i Thessalonike fick reda på att Paulus spred budskapet om Jesus också i Beroia, kom de dit och ställde till med oro och bråk bland folket.14De troende handlade därför snabbt och skickade Paulus ner till kusten, men både Silas och Timotheos stannade kvar.15De som förde Paulus ner till kusten seglade sedan med honom ända till Athen. Efter det återvände de till Beroia och meddelade Silas och Timotheos att Paulus ville att de skulle skynda sig efter honom.
Paulus i Athen
16Medan Paulus väntade på Silas och Timotheos gick han omkring i Athen, och han blev fruktansvärt upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden.17Han besökte som vanligt synagogan[7] och talade till judarna och de greker som tillbad Israels Gud, men dessutom talade han varje dag på torget till alla som råkade vara där.18Han diskuterade också med en del av filosoferna, både epikureer och stoiker.[8] Men när Paulus berättade för dem om Jesus och att han hade uppstått från de döda, sa några: ”Vad är det här för underliga idéer han har snappat upp? Vad menar han?” Andra sa: ”Han försöker pracka på oss en främmande religion.”19Sedan tog de honom med sig till areopagen[9] och sa: ”Kom och berätta mer för oss om den här nya religionen,20för det är ganska märkliga saker du har att säga. Tala om för oss vad det här handlar om.”21(En sådan utfrågning var inte ovanlig, för både athenarna och de utlänningar som bodde där, använde all sin tid till att diskutera de senaste idéerna.)
Paulus tal inför areopagen
22Paulus ställde sig alltså inför[10] areopagen och sa: ”Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa,23för när jag har promenerat omkring här har jag sett många altaren. Ett av dem hade inskriften: ’Åt en okänd gud’. Och det är denna gud jag vill berätta för er om, honom som ni har tillbett utan att veta vem det är.24Den Gud som har skapat världen och allt som finns i den, han är Herre över både himlen och jorden, och han bor inte i något tempel som är byggt av människor.25Människor kan inte tillfredsställa hans behov, eftersom han inte har några! Det är ju han själv som låter oss leva och andas, och som fyller alla våra behov.26Han skapade alla folk och riken från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde hur länge rikena skulle existera och stakade ut deras gränser.27Hans syfte med allt detta var att människorna skulle söka Gud och kanske hitta vägen till honom. Men han är inte långt borta från någon av oss,28för det är i honom vi lever och rör oss och existerar, precis som några av era egna poeter säger: ’Vi kommer från honom.’29Om det alltså är sant att vi kommer från honom, då kan ju inte Gud vara ett föremål, något som människor tillverkat av silver eller guld eller huggit ut i sten.30Under lång tid har Gud haft överseende med människans okunnighet om detta, men nu kräver han att alla ska lämna avgudarna och vända om till honom.31Gud har nämligen fastställt en dag då han ska döma världen med rättvisa, genom en man som han i förväg har bestämt för den här uppgiften. Det har han bevisat inför alla människor genom att låta den mannen uppstå från de döda.”32När de hörde Paulus tala om en person som uppstått från de döda började några skratta, men andra sa: ”Vi vill höra mer om det där en annan gång.”33Sedan var diskussionen över och Paulus lämnade dem.34Några athenare förenade sig i alla fall med honom och började tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.