1 Bylo před velikonočními svátky. Ježíš věděl, že přišla jeho hodina, aby z tohoto světa šel k Otci; miloval své, kteří jsou ve světě, a prokázal svou lásku k nim až do konce.2 Když byli u večeře a ďábel již vložil do srdce Jidáše Iškariotského, syna Šimonova, aby ho zradil,3 Ježíš vstal od stolu a vědom si toho, že mu Otec dal všecko do rukou a že od Boha vyšel a k Bohu odchází,4 odložil svrchní šat, vzal lněné plátno a přepásal se;5 pak nalil vodu do umyvadla a začal učedníkům umývat nohy a utírat je plátnem, jímž byl přepásán.6 Přišel k Šimonu Petrovi a ten mu řekl: „Pane, ty mi chceš mýt nohy?“7 Ježíš mu odpověděl: „Co já činím, nyní nechápeš, potom však to pochopíš.“8 Petr mu řekl: „Nikdy mi nebudeš mýt nohy!“ Ježíš odpověděl: „Jestliže tě neumyji, nebudeš mít se mnou podíl.“9 Řekl mu Šimon Petr: „Pane, pak tedy nejenom nohy, ale i ruce a hlavu!“10 Ježíš mu řekl: „Kdo je vykoupán, nepotřebuje než nohy umýt, neboť je celý čistý. I vy jste čisti, ale ne všichni.“11 Věděl, kdo ho zradí, a proto řekl: Ne všichni jste čisti. 12 Když jim umyl nohy a oblékl si svůj šat, opět se posadil a řekl jim: „Chápete, co jsem vám učinil?13 Nazýváte mě Mistrem a Pánem, a máte pravdu: Skutečně jsem.14 Jestliže tedy já, Pán a Mistr, jsem vám umyl nohy, i vy máte jeden druhému nohy umývat.15 Dal jsem vám příklad, abyste i vy jednali, jako jsem jednal já.16 Amen, amen, pravím vám, sluha není větší než jeho pán a posel není větší než ten, kdo ho poslal.17 Když to víte, blaze vám, jestliže to také činíte.18 Nemluvím o vás všech. Já vím, které jsem vyvolil. Ale má se naplnit slovo Písma: ‚Ten, který se mnou jí chléb, zvedl proti mně patu.‘19 Říkám vám to již nyní předem, abyste potom, až se to stane, uvěřili, že já jsem to.20 Amen, amen, pravím vám, kdo přijímá toho, koho pošlu, mne přijímá. A kdo přijímá mne, přijímá toho, který mě poslal.“
— Označení zrádce
21 Když to Ježíš řekl, v hlubokém zármutku dosvědčil: „Amen, amen, pravím vám, jeden z vás mě zradí.“22 Učedníci se dívali jeden na druhého v nejistotě, o kom to mluví.23 Jeden z učedníků, kterého Ježíš miloval, byl u stolu po jeho boku.24 Na toho se Šimon obrátil a řekl: „Zeptej se, o kom to mluví!“25 Ten učedník se naklonil těsně k Ježíšovi a zeptal se: „Pane, kdo to je?“26 Ježíš odpověděl: „Je to ten, pro koho omočím tuto skývu chleba a podám mu ji.“ Omočil tedy skývu, vzal ji a dal Jidášovi Iškariotskému, synu Šimonovu.27 Tehdy, po té skývě, vstoupil do něho satan. Ježíš mu řekl: „Co chceš učinit, učiň hned!“28 Nikdo u stolu nepochopil, proč mu to řekl.29 Protože měl Jidáš u sebe pokladnici, domnívali se někteří, že ho poslal nakoupit, co potřebují na svátky, nebo dát něco chudým.30 Jidáš přijal skývu, a hned vyšel ven. Byla noc.
— O Ježíšově odchodu
31 Když Jidáš vyšel ven, Ježíš řekl: „Nyní byl oslaven Syn člověka a Bůh byl oslaven v něm;32 Bůh jej také oslaví v sobě a oslaví jej hned.33 Dítky, ještě jen krátký čas jsem s vámi. Budete mě hledat, a jako jsem řekl Židům, tak nyní říkám i vám: Kam já odcházím, tam vy přijít nemůžete.34 Nové přikázání vám dávám, abyste se navzájem milovali; jako já jsem miloval vás, i vy se milujte navzájem.35 Podle toho všichni poznají, že jste moji učedníci, budete-li mít lásku jedni k druhým.“ 36 Šimon Petr mu řekl: „Pane, kam odcházíš?“ Ježíš odpověděl: „Kam já jdu, tam mne nyní následovat nemůžeš; budeš mne však následovat později.“37 Šimon Petr mu řekl: „Pane, proč tě nemohu nyní následovat? Svůj život za tebe položím.“38 Ježíš odpověděl: „Svůj život za mne položíš? Amen, amen, pravím tobě: Než kohout zakokrhá, třikrát mě zapřeš.“
1Påskhögtiden skulle snart börja och Jesus visste att hans stund nu hade kommit då han skulle lämna världen och återvända till sin Fader. Han hade älskat sina egna som var i världen och älskade dem in i det sista.2De hade samlats för att äta tillsammans och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son i hjärtat att förråda Jesus.3Jesus visste att Fadern hade gett honom makt över allting och att han hade kommit från Gud och skulle återvända till Gud.4Så han reste sig nu från bordet, tog av sig manteln och virade en handduk om sig.5Sedan hällde han vatten i ett handfat och började tvätta sina lärjungars fötter och torka dem med handduken som han hade virat om sig.6Men när han kom till Simon Petrus, sa Simon till honom: ”Herre, ska du tvätta mina fötter?”7Då svarade Jesus: ”Du förstår inte just nu vad jag gör men en dag ska du förstå det.”8Petrus sa: ”Aldrig i evighet får du tvätta mina fötter!” Men Jesus sa till honom: ”Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.”9Då sa Simon Petrus: ”Herre, tvätta mina händer och mitt huvud också då och inte bara fötterna!”10Men Jesus sa till honom: ”Den som har badat behöver bara få sina fötter tvättade för att vara helt och hållet ren. Och ni är rena men inte alla.”11Jesus visste nämligen vem som skulle förråda honom. Det var därför han sa att inte alla var rena.12När Jesus hade tvättat deras fötter, tog han på sig manteln igen och slog sig ner vid bordet. Sedan frågade han dem: ”Förstår ni vad jag har gjort med er?13Ni kallar mig Mästare och Herre och det är rätt att ni gör det för det är vad jag är.14Men om nu jag som är er Herre och Mästare har tvättat era fötter, då är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.15Jag har gett er ett exempel att följa: gör som jag har gjort mot er.16Ja, sannerligen säger jag er: en tjänare står inte över sin herre och en budbärare står inte över den som har sänt honom.17När ni nu vet detta är ni lyckliga om ni också praktiserar det.
Jesus förutsäger att han ska bli förrådd
18Jag talar inte om er alla. Jag känner er som jag har valt ut men Skriftens ord måste gå i uppfyllelse: ’Den som åt mitt bröd har lyft sin häl mot mig.’[1]19Jag säger det redan nu innan det händer så att ni när det har hänt, ska tro att jag är den jag är[2].20Ja, sannerligen säger jag er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig.”21När Jesus hade sagt detta blev han upprörd i sitt innersta och vittnade: ”Ja, sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig!”22Hans lärjungar såg då på varandra och undrade vem han kunde mena.23En av hans lärjungar, den som han älskade,[3] var närmast intill Jesus sida vid bordet24och Simon Petrus gjorde därför tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om.25Lärjungen lutade sig då mot Jesus och frågade: ”Herre, vem är det?”26Jesus svarade: ”Det är han som får brödstycket som jag nu doppar i fatet.” Sedan doppade han brödstycket och gav det till Judas, Simon Iskariots son.27Och i samma ögonblick som Judas fick brödet, for Satan in i honom. Jesus sa då till honom: ”Skynda dig, gör det du ska!”28Ingen av de andra vid bordet förstod varför Jesus sa så till honom.29Eftersom Judas skötte om kassan trodde några att han bad honom gå ut och köpa det man behövde till högtiden eller ge något till de fattiga.30Men när Judas hade fått brödet, gick han genast ut. Det var natt.31Så snart han hade gått, sa Jesus: ”Människosonen är nu förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.32Om nu Gud är förhärligad i honom,[4] ska Gud också förhärliga honom i sig själv. Han ska snart förhärliga honom.33Mina barn, ännu en kort tid ska jag vara kvar hos er. Sedan ska ni förgäves söka efter mig, och så som jag sa till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.34Nu ger jag er ett nytt bud: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er, ska ni också älska varandra!35Genom att ni älskar varandra ska människorna förstå att ni är mina lärjungar.”
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
36Simon Petrus frågade då Jesus: ”Herre, vart går du?” Jesus svarade: ”Dit jag går nu kan du inte följa med men senare ska du följa mig.”37Men Petrus undrade: ”Varför kan jag inte följa med nu? Jag är beredd att dö för dig.”38Då svarade Jesus: ”Dö för mig, säger du? Ja, sannerligen säger jag dig: innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.