— Hospodin vykoupil Izraele - Když Hospodin svůj lid povede, nepřihodí se lidu nic zlého. Vždyť si jej Hospodin vykoupil.
1 Nyní toto praví Hospodin, tvůj stvořitel, Jákobe, tvůrce tvůj, Izraeli: „Neboj se, já jsem tě vykoupil, povolal jsem tě tvým jménem, jsi můj. 2 Půjdeš-li přes vody, já budu s tebou, půjdeš-li přes řeky, nestrhne tě proud, půjdeš-li ohněm, nespálíš se, plamen tě nepopálí. 3 Neboť já Hospodin jsem tvůj Bůh, Svatý Izraele, tvůj spasitel. Jako výkupné jsem dal za tebe Egypt, Kúš a Sebu dal jsem místo tebe. 4 Protože jsi v očích mých tak drahý, vzácný, protože jsem si tě zamiloval, dám za tebe mnohé lidi a národy za tvůj život. 5 Neboj se, já budu s tebou. Tvé potomstvo přivedu od východu, shromáždím tě od západu. 6 Severu poručím: ‚Vydej!‘ a jihu: ‚Nezadržuj!‘ Přiveď mé syny zdaleka a mé dcery od končin země, 7 každého, kdo se nazývá mým jménem a koho jsem stvořil ke své slávě, koho jsem vytvořil a učinil.“
— Jste moji svědkové - Hospodinův lid je dokladem Hospodinovy jedinečnosti a svrchovanosti.
8 Vyveď ten lid slepý, ačkoli má oči, ty hluché, ač mají uši. 9 Ať se vespolek shromáždí všechny pronárody, národy ať se spolu sejdou. Kdo z nich co oznámí? Kdo z nich nám ohlásí, co bylo na počátku? Ať postaví své svědky a ospravedlní se! Lidé o tom uslyší a řeknou: „Je to pravda.“ 10 „Mými svědky jste vy, je výrok Hospodinův, a můj služebník, jehož jsem vyvolil. Tak mě poznáte a uvěříte mi a pochopíte, že to jsem já. Přede mnou nebyl vytvořen Bůh a nebude ani po mně. 11 Já, já jsem Hospodin, kromě mne žádný spasitel není. 12 Já jsem oznamoval a zachraňoval, já jsem ohlašoval, a nikdo cizí mezi vámi. Jste moji svědkové, je výrok Hospodinův, a já jsem Bůh! 13 Já jsem byl dřív než první den a není, kdo by z mých rukou vysvobodil. Kdo zvrátí, co já vykonám?“ 14 Toto praví Hospodin, váš vykupitel, Svatý Izraele: „Kvůli vám pošlu do Babylónu a srazím všechny ty útočné hady, Kaldejce, plesající na lodicích. 15 Já, Hospodin, jsem váš Svatý, stvořitel Izraele, váš Král.“
— Stvořím nové - Hospodin, který v minulosti razil svému lidu cestu hlubinami, upraví mu nyní cestu pouští.
16 Toto praví Hospodin, který razí cestu mořem, dravými vodami stezku, 17 jenž přivádí vozbu i koně, vojsko a válečnou moc i dokáže, že pospolu lehnou a nepovstanou, dohořeli, zhasli jako knot. 18 „Nevzpomínejte na věci dřívější, o minulosti nepřemítejte. 19 Hle, činím něco docela nového a už to raší. Nevíte o tom? Já povedu pouští cestu, pustou krajinou řeky. 20 Čest mi vzdá zvěř pole, šakalové i pštrosi; obdařil jsem poušť vodou a pustou krajinu řekami, abych napojil svůj vyvolený lid. 21 Lid, jejž jsem vytvořil pro sebe, ten bude vyprávět o mých chvályhodných činech.“
— Na staré hříchy nevzpomenu - Nový život předpokládá smazání všech starých nepravostí. Hospodin to svému lidu přislibuje.
22 „Nebyl jsem to já, koho jsi vzýval, Jákobe, kvůli mně ses neobtěžoval, Izraeli! 23 Své jehňátko v oběť zápalnou jsi pro mne nepřivedl, nectil jsi mě svými obětními hody. Nenutil jsem tě sloužit mi obětními dary, ani kadidlem jsem tě neobtěžoval. 24 Vonné koření jsi mi za stříbro nenakoupil, tukem svých obětí jsi mě neobčerstvil. Jenom svými hříchy chtěls mě nutit k službě, svými nepravostmi jsi mě obtěžoval. 25 Já, já sám vymažu kvůli sobě tvoje nevěrnosti, na tvé hříchy nevzpomenu. 26 Připomeň mi to, můžem se spolu soudit, sám si spočítej, pro co bys mohl být ospravedlněn. 27 Tvůj otec byl první, který zhřešil, tvoji mluvčí mi byli nevěrní. 28 Správce svatyně jsem zbavil posvěcení, Jákoba jsem vydal klatbě, Izraele zhanobení.“
1Men nu säger HERREN, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: ”Var inte rädd, för jag har befriat dig. Jag har kallat dig vid namn, och du är min.2När du måste gå genom vatten är jag med dig, eller genom floder, ska de inte dränka dig. När du måste gå genom eld, ska du inte bli bränd. Lågorna ska inte skada dig.3Jag är HERREN, din Gud, Israels helige, din räddare. Jag ger Egypten till lösen för dig, och Kush och Seba i utbyte.4Du är dyrbar för mig, och jag ärar och älskar dig. Därför ger jag människor i utbyte mot dig, folk i stället för ditt liv.5Var inte rädd, för jag är med dig. Jag ska leda dina barn från öster och samla dig från väster.6Till norden säger jag: ’Släpp dem!’ och till södern: ’Håll dem inte kvar!’ För hit mina söner från fjärran och mina döttrar från jordens ände,7alla som bekänner mitt namn och som jag har skapat till min ära, format och gjort.”8Led ut de blinda som ändå har ögon, och de döva som har öron.9Alla nationer samlas, folken kommer samman. Vem bland dem har kunnat förutsäga detta, eller tala om för oss vad som förut har skett? Låt dem föra fram sina vittnen, så att de får rätt, och de som hör kan säga att det är sant.10”Men ni är mina vittnen, säger HERREN, min tjänare som jag har utvalt, för att ni ska känna och tro mig och förstå att jag är Gud. Ingen annan Gud finns gestaltad före mig, och ingen kommer att finnas efter mig.11Jag är HERREN, och det finns ingen annan räddare.12Det är jag som har uppenbarat, räddat och förkunnat, ingen främmande gud bland er. Ni är mina vittnen,” säger HERREN, ”och jag är Gud.13Ja, ända från första dagen. Ingen kan rycka något ur min hand. När jag handlar, finns ingen som kan hindra det.”
Löfte om seger
14Så säger HERREN, er befriare[1], Israels Helige: ”För er skull har jag sänt bud till Babylon och ska bryta ner dem alla, som ingenting, även kaldéerna, i de skepp de varit så stolta över.[2]15Jag är HERREN, er Helige, Israels skapare, er kung.”16Så säger HERREN, som gjorde en väg genom havet, en stig genom mäktiga vatten,17han som förde ut vagnar och hästar och en stark armé. Där blev de liggande för att aldrig resa sig igen, utsläckta, som en släckt veke.18”Glöm det som har varit, bli inte kvar i det förgångna.19Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken.20De vilda djuren, schakaler och berguvar, ska prisa mig, för av mig får öknen vatten så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.21Det folk som jag har skapat åt mig ska förkunna mitt lov.22Men du har inte kallat på mig, Jakob, inte tröttat ut dig för min skull, Israel.[3]23Du har inte gett mig får som brännoffer och inte ärat mig med slaktoffer. Ändå har jag inte betungat dig med matoffer, inte tröttat ut dig med krav på rökelse.24Du har inte köpt kalmus åt mig eller slösat dina slaktoffers fett på mig. Nej, du har betungat mig med dina synder, tröttat ut mig med dina överträdelser.25Jag är den som utplånar dina försyndelser, för min egen skull, och jag kommer inte mer ihåg dina synder.26Påminn mig, låt oss gå till rätta med varandra! Lägg fram din sak, så att du kan få rätt.27Din stamfader syndade, dina talesmän gjorde uppror mot mig.28Därför har jag förnedrat dina heliga furstar, överlämnat Jakob åt förintelse och Israel åt att skymfas.