— Vděčnost vykoupených - Vděčnost vykoupených se projeví jásavým chvalozpěvem na Hospodina.
1 V onen den se bude zpívat v judské zemi tato píseň: „Mocné je naše město! Jako hradby a val mu Bůh dal spásu.“ 2 Otevřete brány, ať vejde spravedlivý národ, který zachovává věrnost. 3 Stvoření opírající se o tebe chráníš pokojem, pokojem, neboť v tebe doufá. 4 Doufejte v Hospodina věčně, neboť Hospodin, jen Hospodin je skála věků. 5 On sehnul obyvatele výšiny, město nedostupné, on je snižuje, až k zemi je snižuje, až do prachu je sráží. 6 Pošlape je noha, nohy utištěného a kroky slabých.
— Modlitba v tísni - Hospodinovi věrní čerpají sílu z modlitebního obecenství se svým Bohem.
7 Stezka spravedlivého je přímá; spravedlivému sám urovnáváš dráhu, Bože přímý. 8 Také na stezce tvých soudů, Hospodine, skládáme naději v tebe, naše duše touží po tvém jménu, chce si připomínat tebe. 9 Má duše v noci po tobě touží, můj duch ve mně za úsvitu tebe hledá. Když vykonáváš své soudy na zemi, obyvatelé světa se učí spravedlnosti. 10 Dává-li se milost svévolníku, spravedlnosti se nenaučí; v zemi správných řádů bude jednat podle, na Hospodinovu důstojnost nebude hledět. 11 Hospodine, ruka tvá je pozvednuta, a oni to přehlížejí. Ale zahanbeni spatří, jak ty horlíš pro svůj lid; tvé protivníky pozře oheň. 12 Hospodine, jenom ty nám můžeš zjednat pokoj, tak jako jsi nám odplatil za všechny naše skutky. 13 Hospodine, Bože náš, byli jsme pod mocí jiných, nikoli tvou, budeme však připomínat jedině tvé jméno! 14 Mrtví neobživnou, stíny nepovstanou, neboť jsi je ztrestal, zahladils je, každou památku na ně jsi zničil. 15 Rozmnožil jsi národ, Hospodine, rozmnožil jsi národ, oslavil ses, daleko jsi rozšířil všechny hranice země. 16 Hospodine, po tobě se v soužení svém ohlíželi, vylévali tiché prosby, kdyžs je káral. 17 Jako před porodem těhotná se svíjí a v bolestech křičí, takoví jsme byli před tvou tváří, Hospodine. 18 Svíjeli jsme se jako těhotní, a porodili jsme jen vítr. Zemi jsme vítězství nezískali, nepadli obyvatelé světa. 19 Tvoji mrtví obživnou, má mrtvá těla vstanou! Probuďte se, plesejte, kdo přebýváte v prachu! Vždyť tvá rosa je rosou světel, porazíš i zemi stínů. 20 Nuže, lide můj, již vejdi do svých komnat a zavři za sebou dveře. Skryj se na chviličku, dokud hrozný hněv se nepřežene. 21 Hle, Hospodin vychází ze svého místa, aby ztrestal nepravost obyvatel země. I odhalí země krev prolitou na ní a nebude již přikrývat povražděné.
1På den dagen ska man i Juda land sjunga denna sång: Vi har en stark stad, och han sätter upp murar och vallar till vår räddning.2Öppna portarna, så att ett rättfärdigt folk kan komma in, ett folk som förblir troget.3Den som är uthållig i sitt sinne ger du fullkomlig frid, därför att han förtröstar på dig.4Förtrösta alltid på HERREN, för HERREN, HERREN är den eviga klippan.5Han ödmjukar dem som bor där uppe i den högt belägna staden. Han slår ner den, jämnar den med marken, krossar den till grus.6Den trampas ner under de fattigas och svagas fötter.7Den rättfärdiges väg är jämn. Du, den Rättsinnige, har jämnat ut den rättfärdiges stig.8På dina bestämmelsers väg står vårt hopp till dig, HERRE. Vi längtar efter ditt namn och din ära.9Om natten längtar jag efter dig, anden i mig söker dig. När dina domar kommer över jorden lär sig världens befolkning rättfärdighet.10Om man visar nåd mot den onde lär han sig ingen rättfärdighet. I de rättsinnigas land handlar han gudlöst och bryr sig inte om HERRENS majestät.11HERRE, din hand är lyft, men de ser det inte. Låt dem se din lidelse för ditt folk och skämmas. Låt dem brinna i den eld som är avsedd för dina fiender!12HERRE, ge oss en varaktig fred. Allt vi gör kommer från dig.13HERRE, vår Gud, andra herrar har härskat över oss, men endast ditt namn vill vi ära.14De döda får inte liv igen, de dödas andar[1] uppstår inte. Så har du straffat dem, förgjort dem, utplånat hela minnet av dem.15Du har gjort folket stort, HERRE, du har gjort folket stort. Du har gjort det till din ära, och du har utvidgat landets alla gränser.[2]16HERRE, i sin nöd sökte de dig. När ditt straff kom över dem, viskade de en bön.17Som en kvinna som ska föda skriker i födslovåndor, så var det med oss inför dig, HERRE.18Vi var havande och våndades men födde vind. Vi förde ingen räddning till jorden, inga invånare föddes in i världen.[3]19Dina döda ska bli levande igen, deras kroppar ska uppstå. Vakna upp och ropa av glädje, ni som vilar i mullen! För din dagg är som morgonens dagg, och jorden ska åter föda fram sina döda.[4]20Kom, mitt folk, gå in i era rum och lås dörrarna om er! Göm er en liten stund, tills vreden är över.21Se! HERREN kommer från sin boning för att straffa jordens folk för deras synd. Jorden ska blotta sina blodsskulder och inte längre dölja sina dräpta.