Exodus 12

Český ekumenický překlad

od Česká biblická společnost
1  Hospodin řekl Mojžíšovi a Áronovi v egyptské zemi:2  „Tento měsíc bude pro vás začátkem měsíců. Bude pro vás prvním měsícem v roce.3  Vyhlaste celé izraelské pospolitosti: Desátého dne tohoto měsíce si každý vezmete beránka podle svých rodů, beránka na rodinu.4  Kdyby byla rodina malá a na beránka by nestačila, přibere si každý souseda, který bydlí nejblíže jeho rodiny, aby doplnil počet osob. Podle toho, kolik kdo sní, stanovíte počet na beránka.5  Budete mít beránka bez vady, ročního samce. Vezmete jej z ovcí nebo z koz.6  Budete jej opatrovat až do čtrnáctého dne tohoto měsíce. Navečer bude celé shromáždění izraelské pospolitosti beránky zabíjet.7  Pak vezmou trochu krve a potřou jí obě veřeje i nadpraží u domů, v nichž jej budou jíst.8  Tu noc budou jíst maso upečené na ohni a k němu budou jíst nekvašené chleby s hořkými bylinami.9  Nebudete z něho jíst nic syrového ani vařeného ve vodě, nýbrž jen upečené na ohni s hlavou i s nohama a vnitřnostmi.10  Nic z něho nenecháte do rána. Co z něho zůstane do rána, spálíte ohněm.11  Budete jej jíst takto: Budete mít přepásaná bedra, opánky na nohou a hůl v ruce. Sníte jej ve chvatu. To bude Hospodinův hod beránka.12  Tu noc projdu egyptskou zemí a všecko prvorozené v egyptské zemi pobiji, od lidí až po dobytek. Všechna egyptská božstva postihnu svými soudy. Já jsem Hospodin.13  Na domech, v nichž budete, budete mít na znamení krev. Když tu krev uvidím, pominu vás a nedolehne na vás zhoubný úder, až budu bít egyptskou zemi.14  Ten den vám bude dnem pamětním, budete jej slavit jako slavnost Hospodinovu. Budete jej slavit po všechna svá pokolení. To je provždy platné nařízení.15  Po sedm dní budete jíst nekvašené chleby. Hned prvního dne odstraníte ze svých domů kvas. Každý, kdo by od prvního do sedmého dne jedl něco kvašeného, bude z Izraele vyobcován.16  Prvního dne budete mít bohoslužebné shromáždění. I sedmého dne budete mít bohoslužebné shromáždění. V těch dnech se nebude konat žádné dílo. Smíte si připravit jen to, co každý potřebuje k jídlu.17  Budete dbát na ustanovení o nekvašených chlebech, neboť právě toho dne jsem vyvedl vaše oddíly z egyptské země. Na tento den budete bedlivě dbát. To je provždy platné nařízení pro všechna vaše pokolení.18  Od večera čtrnáctého dne prvního měsíce budete jíst nekvašené chleby až do večera jedenadvacátého dne téhož měsíce.19  Po sedm dní se nenajde ve vašich domech kvas. Každý, kdo by jedl něco kvašeného, bude vyobcován z pospolitosti Izraele, i host a domorodec.20  Nebudete jíst nic kvašeného. Ve všech svých obydlích budete jíst nekvašené chleby.“ 21  Mojžíš svolal všechny izraelské starší a řekl jim: „Jděte si vzít kus z bravu podle vašich čeledí a zabijte velikonočního beránka.22  Potom vezměte svazek yzopu, namočte jej v misce s krví a krví z misky potřete nadpraží a obě veřeje. Ať nikdo z vás až do rána nevychází ze dveří svého domu.23  Až Hospodin bude procházet zemí, aby udeřil na Egypt, uvidí krev na nadpraží a na obou veřejích. Hospodin ty dveře pomine a nedopustí, aby do vašeho domu vešel zhoubce a udeřil na vás.24  Dbejte na toto ustanovení. To je provždy platné nařízení pro tebe i pro tvé syny.25  Až přijdete do země, kterou vám Hospodin dá, jak přislíbil, dbejte na tuto službu.26  Až se vás pak vaši synové budou ptát, co pro vás tato služba znamená,27  odpovíte: ‚Je to velikonoční obětní hod Hospodinův. On v Egyptě pominul domy synů Izraele. Když udeřil na Egypt, naše domy vysvobodil.‘“ Lid padl na kolena a klaněl se.28  Izraelci pak odešli a učinili přesně tak, jak Hospodin Mojžíšovi a Áronovi přikázal. 29  Když nastala půlnoc, pobil Hospodin v egyptské zemi všechno prvorozené, od prvorozeného syna faraónova, který seděl na jeho trůnu, až po prvorozeného syna zajatce v žalářní kobce, i všechno prvorozené z dobytka.30  Tu farao v noci vstal, i všichni jeho služebníci a všichni Egypťané, a v celém Egyptě nastal veliký křik, protože nebylo domu, kde by nebyl mrtvý.31  Ještě v noci povolal Mojžíše a Árona a řekl: „Seberte se a odejděte z mého lidu, vy i Izraelci. Jděte, služte Hospodinu, jak jste žádali.32  Vezměte také svůj brav i skot, jak jste žádali, a jděte. Vyproste požehnání i pro mne.“33  Egypťané naléhali na lid a spěchali s jeho propuštěním ze země, protože si říkali: „Všichni pomřeme!“34  Lid tedy vzal těsto ještě nevykynuté, zabalil díže do plášťů a nesl na ramenou.35  Izraelci jednali podle Mojžíšova rozkazu; vyžádali si též od Egypťanů stříbrné a zlaté šperky a pláště.36  A Hospodin zjednal lidu přízeň v očích Egypťanů a oni jim vyhověli. Tak vyplenili Egypt. 37  Izraelci vytáhli z Ramesesu do Sukótu, kolem šesti set tisíc pěších mužů kromě dětí.38  Vyšlo s nimi také mnoho přimíšeného lidu a obrovská stáda bravu a skotu.39  Z těsta, které vynesli z Egypta, napekli nekvašené podpopelné chleby, protože ještě nevykynulo. Byli totiž z Egypta vyhnáni a nemohli otálet. Ani potravu na cestu si nestačili připravit.40  Doba pobytu, kterou Izraelci v Egyptě strávili, byla čtyři sta třicet let.41  Když uplynulo čtyři sta třicet let, přesně na den vyšly všechny Hospodinovy zástupy z egyptské země.42  Byla to noc jejich bdění pro Hospodina, když je vyváděl z egyptské země. Tato noc je všem synům Izraele po všechna pokolení nocí bdění pro Hospodina. 43  Hospodin řekl Mojžíšovi a Áronovi: „Toto je nařízení o hodu beránka: Nebude z něho jíst žádný cizinec.44  Ale bude jej jíst každý služebník koupený za stříbro, bude-li obřezán.45  Přistěhovalec ani nádeník jej jíst nebude.46  Musí být sněden v témž domě. Z jeho masa nevyneseš nic z domu; žádnou jeho kost nezlámete.47  Tak to bude dělat celá izraelská pospolitost.48  Jestliže by u tebe pobýval host a chtěl by připravit Hospodinu hod beránka, nechť je u něho obřezán každý mužského pohlaví a potom bude smět přistoupit a tak učinit a bude jako domorodec v zemi. Ale žádný neobřezanec jej jíst nebude.49  Stejný řád bude platit pro domorodce i pro hosta, který bude pobývat mezi vámi.“50  Všichni Izraelci učinili přesně tak, jak Hospodin Mojžíšovi a Áronovi přikázal.51  Právě v ten den vyvedl Hospodin Izraelce seřazené po oddílech z egyptské země. 

Exodus 12

nuBibeln

od Biblica
1 HERREN sa till Mose och Aron i Egypten:2 ”Från och med nu ska den här månaden vara den första månaden på året för er.3 Säg till Israels menighet att varje familj ska skaffa ett lamm eller en killing till den tionde dagen i denna månad, ett djur för varje hushåll.4 Om familjen är för liten för ett helt djur, ska det delas med den närmaste grannfamiljen, efter antalet personer. Beräkna hur mycket var och en äter.5 Djuret ska vara årsgammalt, av hankön, och det ska vara felfritt, antingen ett får eller en get.6 Ni ska sköta om det till den fjortonde dagen i månaden. I skymningen den dagen[1] ska hela Israels menighet slakta det,7 och lite av blodet ska strykas på dörrposterna och på tvärbjälken över dörren i de hus där man äter det.8 Köttet ska ätas just den natten. Det ska vara stekt över eld och man ska äta det med bröd som är bakat utan jäst och med bittra örter.9 Köttet får inte ätas rått eller kokt utan det ska vara stekt över eld med både huvud, fötter och inälvor.10 Ingenting av det får sparas till följande morgon. Om något blir kvar, ska det brännas.11 Ni ska äta det med reskläderna på. Ni ska ha skor på fötterna och vandringsstavar i händerna. Ät snabbt! Detta är HERRENS påsk[2].12 Jag ska nämligen gå fram genom Egypten just den natten och döda allt förstfött i landet, människor likväl som djur. Jag ska hålla dom över alla Egyptens gudar, för jag är HERREN.13 Blodet ska vara tecknet på husen där ni bor, och när jag ser blodet ska jag gå förbi er, och inget fördärv ska drabba er när jag slår Egypten.14 Ni ska ha denna som minnesdag för er och fira den som HERRENS högtid från generation till generation, som en oföränderlig förordning.15 I sju dagar ska ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen ska ni rensa bort all jäst ur era hus. Den som äter någonting jäst under dessa sju dagar ska utrotas ur Israel.16 På den första och den sjunde dagen ska en helig sammankomst hållas och inget arbete får utföras under de dagarna, med undantag för matlagning så att var och en får äta; det är allt ni får göra.17 Det osyrade brödets högtid ska ni fira därför att den här dagen förde jag era härskaror ut ur Egypten. Det är alltså en oföränderlig förordning att ni ska fira denna dag, generation efter generation.18 Från kvällen den fjortonde dagen i månaden till kvällen den tjugoförsta dagen får bara bröd som bakats utan jäst ätas.19 Under dessa sju dagar får det inte finnas något jäst i era hem. Den som under denna tid äter någonting som är jäst ska utrotas ur Israel, såväl invandraren som israeliten.20 Ni ska alltså inte äta någonting som är bakat med jäst, utan bara bröd som inte är jäst, var ni än bor.”21 Då kallade Mose till sig alla de äldste i Israel och sa till dem: ”Gå nu och skaffa ett lamm åt era familjer, och slakta det som påskoffer.22 Ta sedan några isopstjälkar och doppa dem i blodet i skålen och stryk lite av blodet på tvärbjälken till dörren och utmed de båda dörrposterna. Sedan får ingen av er gå ut genom dörren förrän det blir morgon.23 HERREN ska nämligen gå fram genom landet och slå egypterna, men när han ser blodet på dörrposterna och på tvärbjälken, ska han gå förbi den dörren och inte tillåta Förgöraren[3] att gå in i era hus och döda er.24 Följ dessa regler som en bestående förordning för er och era ättlingar.25 När ni kommer in i det land som HERREN har lovat att ge er, ska ni fortsätta att fira på samma sätt.26 Och när era barn frågar: ’Varför firar vi den här högtiden?’27 då ska ni svara: ’Det är ett påskoffer åt HERREN, som gick förbi israeliternas hus när han dödade egypterna. Han skonade våra hus.’ ” Och allt folket böjde sig och tillbad Herren.28 Israels folk gick sedan iväg och gjorde exakt det som HERREN hade befallt Mose och Aron.29 Vid midnatt dödade HERREN de förstfödda i landet, från faraos förstfödde son till den förstfödde till fången som satt i fängelse och även det förstfödda bland boskapen.30 Mitt i natten steg farao upp, likaså hans hovmän och allt folket i Egypten, och det blev ett jämmer och en gråt över hela Egypten, för det fanns inte ett hus där inte någon låg död.31 Farao kallade till sig Mose och Aron redan under natten och sa: ”Lämna mitt folk nu! Gå härifrån allihop, både ni och de övriga israeliterna, för att tillbe HERREN, som ni begärde.32 Ta med er era flockar och hjordar, precis som ni ville. Ge er iväg, och be om välsignelse för mig också!”33 Egypterna skyndade på dem för att få ut dem ur landet så fort som möjligt. ”Annars är vi snart döda allihop”, sa de.34 Israeliterna tog med sig deg, som man inte hunnit blanda jäst i, och de lindade in baktrågen i sina kläder och bar dem på axlarna.35 Israeliterna gjorde precis som Mose sagt till dem. De bad egypterna om föremål av silver och guld och även om kläder.36 Och HERREN gjorde så att egypterna blev vänligt inställda mot israeliterna, och gav dem allt de ville ha. Så fick de med sig ett byte från egypterna.37 Israeliterna lämnade Ramses och gick till Suckot. Det var omkring 600 000 män som gick till fots, förutom alla kvinnor och barn.38 Många andra följde med dem och dessutom stora boskapshjordar, får och kor.39 De bakade bröd av degen, som de hade med sig från Egypten. Folket hade ju drivits ut ur Egypten och inte hunnit låta degen jäsa. De hade inte heller hunnit ta någon matsäck med sig.40 Israeliterna hade bott i Egypten i 430 år,41 och det var på den sista dagen av det 430: e året som alla HERRENS härskaror lämnade Egypten.42 HERREN vakade just denna natt för att föra ut dem ur landet. Denna HERRENS natt ska alla israeliterna vaka, generation efter generation.43 HERREN sa till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påsken: Ingen utlänning får äta av lammet,44 men varje slav som köpts ska äta det om han har blivit omskuren[4].45 Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta det.46 Det ska ätas i ett och samma hus utan att föra något ut ur huset och ni ska inte krossa något av dess ben.47 Hela Israel ska fira denna högtid.48 Om det finns någon utlänning som bor tillsammans med er och vill fira HERRENS påsk, måste alla män först omskäras. Sedan kan han komma och delta och ska då vara som en israelit. Men ingen oomskuren får äta det.49 Lagen gäller lika både för israeliten och för invandraren som bor bland er.”50 Alla israeliterna följde alla de befallningar HERREN hade gett till Mose och Aron.51 Den dagen ledde HERREN dem ut ur Egypten i ordnade härskaror.