David králem - DAVIDŮV ŽALOZPĚV NAD SAULEM - David dostává zprávu o Saulově a Jónatanově smrti, oplakává Hospodinova pomazaného krále a svého věrného - přítele.
1 Po Saulově smrti se David vrátil z vítězné bitvy s Amálekem a zůstal dva dny v Siklagu.2 Třetího dne přišel nějaký muž ze Saulova tábora s roztrženým šatem a s prstí na hlavě. Přišel k Davidovi, padl na zem a poklonil se.3 David se ho zeptal: „Odkud jdeš?“ On mu řekl: „Unikl jsem z izraelského tábora.“4 David se dále tázal: „Pověz, co se stalo?“ On řekl, že lid utekl z bitvy, že také mnoho lidu padlo a našlo smrt, že i Saul a jeho syn Jónatan zahynuli.5 David se zeptal mládence, který mu to oznámil: „Jak víš, že zemřel Saul a jeho syn Jónatan?“6 Mládenec, který mu to oznámil, odvětil: „Náhodou jsem se ocitl v pohoří Gilbóa. A hle, Saul se opíral o své kopí a vozy a jezdci už na něj dotírali.7 Ještě se obrátil, spatřil mě a zavolal na mě. Ozval jsem se: ‚Tu jsem.‘8 Zeptal se: ‚Kdo jsi?‘ Odvětil jsem mu: ‚Jsem Amálekovec.‘9 Vyzval mě: ‚Postav se ke mně a usmrť mě, neboť mě svírá smrtelná křeč, ale ještě je ve mně život.‘10 Postavil jsem se k němu a usmrtil jsem ho. Poznal jsem, že po svém pádu stejně nebude živ. Sňal jsem mu z hlavy královskou čelenku a z paže náramek a přinesl jsem je sem svému pánu.“11 David uchopil svůj šat a roztrhl jej, stejně tak i všichni muži, kteří byli s ním.12 Naříkali, plakali a postili se až do večera pro Saula a pro jeho syna Jónatana i pro Hospodinův lid, pro dům izraelský, že padli mečem. 13 David se zeptal mládence, který mu to oznámil: „Odkud jsi?“ On řekl: „Jsem syn amálekovského bezdomovce.“14 David se na něj rozkřikl: „Jak to, že ses nebál vztáhnout ruku a zahubit Hospodinova pomazaného?“15 David zavolal jednoho z družiny a poručil: „Přistup a sraz ho!“ A on ho ubil k smrti.16 David mu totiž řekl: „Krev, kterou jsi prolil, ať padne na tvou hlavu. Tvá ústa tě usvědčila, když jsi řekl: ‚Já jsem usmrtil Hospodinova pomazaného.‘“ 17 I zpíval David nad Saulem a nad jeho synem Jónatanem tento žalozpěv.18 Vyzval také Judejce, aby se při něm učili zacházet s lukem. Je zapsán v Knize Přímého. 19 „Ozdoba tvá, Izraeli, na tvých návrších skolena leží. Tak padli bohatýři! 20 Neoznamujte to v Gatu, nezvěstujte to v ulicích Aškalónu, ať se neradují dcery pelištejské, dcery neobřezanců ať nejásají. 21 Hory v Gilbóe, rosa ani déšť ať na vás nesestoupí, ať se v oběť nepozdvihuje nic z vašich polí, neboť tam byl pohozen štít bohatýrů, štít Saulův, nepomazán olejem, 22 nýbrž krví skolených a tukem bohatýrů. Jónatanův luk neselhal nikdy, Saulův meč doprázdna nebil. 23 Saul a Jónatan, v životě hodni líbezné lásky, neodloučili se od sebe ani v smrti. Bývali nad orly bystřejší a nad lvy udatnější. 24 Dcery izraelské, plačte pro Saula, který vás odíval karmínem a rozkošemi, jenž zlatou okrasou zdobil váš oděv. 25 Tak padli bohatýři uprostřed boje, Jónatan na tvých návrších skolen! 26 Stýská se mi po tobě, můj bratře Jónatane, byls ke mně pln něhy, tvá láska ke mně byla podivuhodnější nad lásku žen. 27 Tak padli bohatýři, v zmar přišla válečná zbroj!“
1När Saul var död och David hade återvänt hem till Siklag efter segern över amalekiterna, stannade David där i två dagar.2Den tredje dagen kom en man från Sauls läger med kläderna sönderrivna och jord på huvudet.[1] Han föll ner inför David i vördnad.3”Varifrån kommer du?” frågade David. ”Jag har flytt från israeliternas läger”, svarade mannen.4”Vad har hänt?” frågade David. ”Berätta!” Mannen svarade: ”Hela vår armé flydde. Många stupade och Saul och hans son Jonatan är döda.”5”Hur vet du att Saul och Jonatan är döda?” frågade David den unge mannen.6”Jag råkade vara på berget Gilboa”, svarade mannen. ”Där såg jag Saul vila sig mot sitt spjut medan fiendens vagnar närmade sig honom.7När han såg mig, sa han till mig komma fram till honom. Jag gick och sa: ’Här är jag!’8’Vem är du?’ frågade han mig. ’En amalekit’, svarade jag.9’Kom och befria mig från mina plågor’, sa han, ’för döden håller mig i sitt grepp och jag har inte långt kvar.’10Då dödade jag honom, eftersom jag visste att han inte skulle överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna dem till dig, herre.”11David och hans män slet då sönder sina kläder.12De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över HERRENS armé och Israels folk, eftersom så många hade dött den dagen.13Sedan frågade David den unge mannen som hade kommit med nyheterna: ”Varifrån är du?” Han svarade: ”Jag är son till en främling, en amalekit.”14”Hur vågade du lyfta din hand och döda HERRENS smorde?” frågade David.15Han kallade på en av sina soldater och sa: ”Hugg ner honom!” Soldaten gjorde som David befallt och amalekiten föll ner död.16”Du bär själv skulden till din egen död”, sa David till honom, ”för du vittnade själv mot dig att du dödat HERRENS smorde.”
Davids sång till Saul och Jonatan
17David sjöng en klagosång över Saul och hans son Jonatan18och befallde att folket i Juda skulle lära sig sången. Den upptecknades i ”Den redliges bok”.19”O Israel, din prydnad ligger slagen på höjderna. Dina mäktiga har fallit.20Berätta det inte för någon i Gat, låt det inte bli känt på Ashkelons gator, så att inte filistéernas döttrar ska glädja sig, de oomskurnas döttrar dansa av fröjd.21Ni Gilboa berg, må ni aldrig mer se dagg eller regn, ej heller fält för offergåvor. Där ligger de mäktigas sköld fläckad, Sauls sköld, inte längre insmord med olja.22Jonatans båge och Sauls svärd återvände aldrig otillfredsställda från slagfälten och från den blodiga kampen med mäktiga fiender.23Saul och Jonatan, så älskade och vördade i livet, var tillsammans även i döden. De var snabbare än örnar, starkare än lejon.24Israels döttrar, gråt över Saul, som klädde er så vackert i purpurrött och prydde era kläder med smycken av guld.25Mäktiga hjältar har fallit i striden. Jonatan ligger slagen på höjderna.26Jag sörjer dig, Jonatan, min bror! Du var mig så kär. Din kärlek var mer för mig än kvinnors kärlek.27De mäktiga har fallit, och vapnen är krossade.”