— Samuelova výzva k pokání - Samuel připomíná Izraeli jeho hříchy i Boží milost a varuje krále i lid před odpadnutím od Hospodina.
1 Samuel pak řekl celému Izraeli: „Hle, uposlechl jsem vás ve všem, oč jste mě žádali, a ustanovil jsem nad vámi krále.2 Nyní tedy hle, svůj úřad koná před vámi král. Já jsem zestárl a zešedivěl, i moji synové jsou tu s vámi. Svůj úřad jsem před vámi konal od svého mládí až dodnes.3 Tu jsem. Vypovídejte proti mně před Hospodinem i před jeho pomazaným, zdali jsem vzal někomu býka či osla, zdali jsem někoho vydíral a někomu křivdil, zdali jsem od někoho vzal úplatek a nad něčím přivřel oči, a já vám to nahradím.“4 Odvětili: „Nevydíral jsi nás a nekřivdil jsi nám a nic jsi od nikoho nevzal.“5Řekl jim: „Hospodin je svědkem proti vám, i jeho pomazaný je dnešního dne svědkem, že jste na mně nic neshledali.“ Lid odvětil: „Je svědkem.“ 6 Samuel pak řekl lidu: „Ano, Hospodin, který učinil Mojžíše a Árona a který přivedl vaše otce z egyptské země.7 Nyní předstupte! Povedu s vámi před Hospodinem soud o všech Hospodinových spravedlivých činech, které konal pro vás a pro vaše otce.8 Když Jákob přišel do Egypta a vaši otcové úpěli k Hospodinu, Hospodin poslal Mojžíše a Árona a ti vyvedli vaše otce z Egypta a usadili je na tomto místě.9 Oni však na Hospodina, svého Boha, zapomněli. Proto je vydal napospas Síserovi, veliteli chasórského vojska, i Pelištejcům a moábskému králi; ti bojovali proti nim.10Tu úpěli k Hospodinu a říkali: ‚Zhřešili jsme, neboť jsme opustili Hospodina a sloužili jsme baalům a aštartám, ale nyní nás vysvoboď z rukou našich nepřátel a budeme sloužit tobě.‘11 Hospodin tedy poslal Jerubaala, Bedána, Jiftácha a Samuela a vysvobodil vás z rukou vašich okolních nepřátel, takže jste sídlili v bezpečí.12 Když jste viděli, že na vás táhne Náchaš, král Amónovců, řekli jste mi: ‚Nikoli, ať nad námi kraluje král,‘ ačkoli vaším králem je Hospodin, váš Bůh.13 Nuže tady je král, kterého jste si zvolili a vyžádali. Ano, Hospodin vám dal krále.14 Jestliže se budete Hospodina bát, jemu sloužit a poslouchat ho, nebudete-li se vzpírat Hospodinovým rozkazům, obstojíte vy i král, který nad vámi kraluje; půjdete-li ovšem za Hospodinem, svým Bohem.15 Jestliže však nebudete Hospodina poslouchat a budete se Hospodinovým rozkazům vzpírat, dolehne Hospodinova ruka na vás i na vaše otce.16 Nyní předstupte! Hleďte na tuto velikou věc, kterou Hospodin učiní před vašima očima.17 Není právě pšeničná žatva? Budu volat k Hospodinu a on způsobí hromobití a déšť. Tak očividně poznáte, jak velmi zlé je v Hospodinových očích to, čeho jste se dopustili tím, že jste si vyžádali krále.“ 18 A tak Samuel volal k Hospodinu a Hospodin onoho dne způsobil hromobití a déšť. A všechen lid se velice bál Hospodina i Samuela.19 I řekl všechen lid Samuelovi: „Modli se k Hospodinu, svému Bohu, za své služebníky, abychom nezemřeli za to, že jsme ke všem svým hříchům přidali ještě to zlé, že jsme si vyžádali krále.“ 20 Nato řekl Samuel lidu: „Nebojte se. Ano, dopustili jste se všeho toho zla, avšak neodchylujte se od Hospodina a služte Hospodinu celým srdcem.21 Neuchylujte se k nicotám, které neprospějí a nevysvobodí; vždyť jsou jen nicotou.22 Hospodin pro své veliké jméno svůj lid nezavrhne, vždyť z vás hodlá učinit svůj lid.23 Jsem dalek toho, abych proti Hospodinu hřešil a přestal se za vás modlit. I nadále vás budu vyučovat dobré a přímé cestě.24 Jen se bojte Hospodina a věrně mu služte celým srdcem. Hleďte, co velikého s vámi učinil.25 Jestliže však budete kupit zlo na zlo, budete smeteni jak vy, tak váš král.“
1Sedan talade Samuel till folket på nytt: ”Lyssna!” sa han. ”Jag har gjort vad ni bett mig om. Jag har gett er en kung.2Nu är kungen er ledare. Jag är nu en gammal gråhårig man och mina söner finns här bland er. Jag har varit er ledare sedan min ungdom.3Här står jag nu, vittna mot mig inför HERREN och hans smorde. Har jag tagit någons oxe eller åsna? Har jag kränkt eller förtryckt någon? Har jag någonsin tagit emot mutor eller panter av någon? Tala om det för mig, så ska jag ersätta dem som jag har skadat.”4”Nej”, svarade de. ”Du har aldrig kränkt eller förtryckt oss och du har aldrig tagit mutor.”5”HERREN och hans smorde är i dag mina vittnen på att ni inte har något att anklaga mig för”, sa Samuel. ”Ja, han är vittne”, svarade de.6”Det var HERREN som gav er Mose och Aron”, fortsatte Samuel. ”Han förde era förfäder ut ur Egyptens land.7Bli nu stilla inför HERREN medan jag går till rätta med er och påminner er om HERRENS rättfärdiga gärningar mot er och era förfäder.8När Jakob kommit till Egypten och folket ropade till HERREN, sände han dem Mose och Aron som ledde dem ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här i landet.9Men folket glömde snart HERREN, sin Gud, och därför överlämnade han dem åt Sisera, generalen i Hasors här, och åt filistéerna och åt Moabs kung som alla förde krig mot Israel.10Folket ropade då till HERREN igen: ’Vi har syndat genom att vända HERREN ryggen. Vi har tillbett baalsgudar och astartegudinnor. Men nu ska vi tjäna dig och enbart dig, om du bara befriar oss från våra fiender!’11HERREN sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel för att rädda er från fienderna runt omkring och så fick ni leva i trygghet.[1]12Men när ni såg att Nachash, Ammons kung, kom mot er, sa ni till mig att ni behövde en kung som kunde regera över er. Detta trots att ni redan hade en kung, HERREN.13Men här är nu den kung ni själva valt och bett om. HERREN har satt honom över er.14Om ni fruktar HERREN, tjänar och lyder honom och inte gör uppror mot honom, ja, om både ni och er kung följer HERREN, er Gud, så kommer allt att gå väl.15Men om ni gör uppror mot HERRENS bud och inte lyder honom, så kommer HERREN att behandla er på samma sätt som han behandlade era förfäder.16Stå nu still här, så ska ni få se HERREN göra ett stort under.17Nu är det ju tid för veteskörden[2]. Men jag ska be till HERREN att han sänder åska och regn. Då kommer ni att inse hur ont och orätt ni handlade inför HERREN då ni begärde en kung.”18Samuel ropade sedan till HERREN som sände åska och regn redan samma dag och hela folket darrade av fruktan inför HERREN och Samuel.19”Be till HERREN, din Gud, för oss dina tjänare, så att vi inte dör”, sa de till Samuel. ”Nu har vi lagt ännu en synd till alla de andra genom att begära en kung.”20”Var inte rädda”, sa Samuel till folket. ”Det är sant att ni har begått en svår synd, men se till att ni i fortsättningen tillber HERREN helhjärtat och inte vänder honom ryggen.21Vänd er inte till andra gudar som varken kan hjälpa eller rädda er, eftersom de inte är annat än tomhet.22HERREN ska för sitt mäktiga namns skull inte överge sitt eget folk. Han har ju själv utvalt er till sitt folk.23För min egen del vill jag inte synda mot HERREN genom att sluta att be för er. Jag ska i stället fortsätta att undervisa er om det goda och rätta.24Frukta HERREN och tjäna honom troget och helhjärtat! Tänk på allt det stora han har gjort för er!25Men om ni fortsätter att synda, kommer både ni och er kung att förgås.”