1 Pro předního zpěváka, podle gatského způsobu. Pro Asafa. 2 Plesejte Bohu, naší síle, hlaholte Bohu Jákobovu! 3 Prozpěvujte žalmy, bijte v buben, hrejte na líbeznou citeru a harfu, 4 při novoluní zatrubte na polnice, při úplňku v den našeho svátku. 5 Takové je nařízení v Izraeli a řád Jákobova Boha. 6 Svědectví uložil v Josefovi, když vytáhl na egyptskou zemi, kde jsem slýchal řeč, kterou jsem neznal. 7 Jeho záda břemene jsem zbavil, i koš odložily jeho ruce. 8 V soužení jsi volal a já jsem tě bránil, odpověděl jsem ti skryt v rachotu hromu, tam při Vodách sváru jsem tě zkoušel. -Sela- 9 Slyš, můj lide, svědčím proti tobě, kéž bys mě poslechl, Izraeli. 10 Nesmíš mít cizího boha, nebudeš se klanět cizáckému bohu! 11 Já jsem Hospodin, tvůj Bůh, já jsem tě přivedl z egyptské země. Otevři svá ústa, naplním je. 12 Neuposlechl mě lid můj, Izrael mi povolný být nechtěl. 13 Nechal jsem je tedy být s tím zarputilým srdcem, ať si jdou za svými plány. 14 Kdyby mě však můj lid uposlechl, kdyby Izrael mými cestami chodil, 15 brzy bych pokořil jeho nepřátele, obrátil bych ruku proti jeho protivníkům. 16 Ti, kdo Hospodina nenávidí, vtírali by se do jeho přízně, věčně by trval čas jeho lidu, 17 bělí pšeničnou by ho sám krmil. Medem ze skály tě budu sytit!
1För körledaren, enligt gittit. Av Asaf.2Jubla högt inför Gud, vår styrka! Höj glädjerop till Jakobs Gud!3Stäm upp musik och slå på trummor, spela på ljuvliga lyror och harpor!4Stöt i horn vid nymånadsfester och vid fullmåne på vår högtidsdag.5För det är en föreskrift för Israel, en bestämmelse av Jakobs Gud.6Han bestämde det till en förordning åt Josef när han drog ut ur Egyptens land. Jag hörde ett språk som jag inte förstod.[1]7”Jag lyfte bördan från hans axlar, och hans händer befriades från korgen.8Du ropade i din nöd, och jag räddade dig. Jag svarade från åskmolnet, och jag prövade dig vid Merivas vatten. Séla9Hör mitt folk, jag vill varna dig! Israel, om du bara ville lyssna!10Hos dig får inte finnas någon främmande gud, och du får inte tillbe någon utländsk gud.11Jag är HERREN, din Gud, som förde dig ut ur Egypten. Öppna din mun, och jag kommer att fylla den.12Men mitt folk lyssnade inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.13Därför lät jag dem gå sina egna hårdhjärtade vägar och leva som de själva ville.14Om mitt folk ändå ville lyssna på mig, ack, om Israel ville följa min väg!15Då skulle jag snabbt besegra deras fiender och ingripa mot deras ovänner.16De som hatar HERREN skulle tvingas krypa inför honom och deras straff vara för evigt.[2]17Men mitt folk skulle jag låta äta det finaste vete och mätta dem med honung ur klippan.”