1 Žalm Davidův. Hospodine, k tobě volám, pospěš ke mně, dopřej sluchu mému hlasu, když tě volám! 2 Jako kadidlo ať míří má modlitba k tobě, pozdvižení mých rukou jak večerní oběť. 3 Hospodine, postav stráž k mým ústům, přede dveře mých rtů hlídku, 4 nedej, aby se mé srdce přiklonilo ke zlu, ať se nedopustím svévolnosti s muži, kteří pášou ničemnosti; jejich vlídnosti okoušet nechci. 5 Spravedlivý ať mě třeba bije, pokládám to za milosrdenství, ať mě trestá, jeto pro mou hlavu olej, má hlava to neodmítne, v jejich neštěstí se za ně ještě budu modlit. 6 Ať jsou jejich soudci svrženi na úbočí skály, ale spravedliví ať slyší, že vlídná jsou má slova. 7 Jako když se v zemi všechno seká a poltí, k jícnu podsvětí se sypou naše kosti. 8 K tobě, Panovníku Hospodine, pozvedám své oči, utíkám se k tobě, nevydej mě smrti, 9 ochraňuj mě před osidlem na mě políčeným, před léčkami pachatelů ničemností! 10 Svévolníci ať se chytí do svých tenat, kdežto já ať projdu!
1En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda dig till mig, lyssna på mig när jag ropar!2Låt min bön bäras fram som rökelse inför dig och mina lyfta händer som ett kvällsoffer.3HERRE, sätt en vakt för min mun, en dörrvakt för mina läppar.4Låt mig inte lockas till onda ord, eller till att ta del i gudlösa gärningar i sällskap med dem som gör orätt. Låt mig inte äta av deras läckerheter.5Låt den rättfärdige slå mig och nådigt tukta mig, det är som olja på mitt huvud. Låt inte mitt huvud avvisa det. Jag riktar mina böner mot dem som gör det onda.[1]6Deras härskare ska kastas utför klippbranten. De ska höra att mina ord är behagliga.7Som man plöjer och bryter upp jorden, så strös våra ben vid dödsrikets port.8HERRE, min Herre, jag fäster min blick på dig, till dig tar jag min tillflykt. Överlämna mig inte åt döden!9Skydda mig för de snaror som de lägger ut för mig, för fällorna av dem som gör orätt.10Låt i stället de onda fastna i sina egna nät, medan jag kan tryggt gå förbi.