1 Píseň, žalm Davidův. 2 Mé srdce je připraveno, Bože, budu zpívat, prozpěvovat žalmy, rovněž moje sláva! 3 Probuď se už, citero a harfo, ať jitřenku vzbudím. 4 Hospodine, chci ti mezi lidmi vzdávat chválu, mezi národy ti budu zpívat žalmy; 5 vždyť tvé milosrdenství nad nebe sahá, až do mraků tvoje věrnost. 6 Povznes se až nad nebesa, Bože, a nad celou zemí ať je tvoje sláva! 7 Aby tvoji milí byli zachováni, pomoz svou pravicí, odpověz mi! 8 Bůh ve své svatyni promluvil: „S jásotem rozdělím Šekem, rozměřím dolinu Sukót. 9 Mně patří Gileád, mně patří Manases, Efrajim, přilba mé hlavy, Juda, můj palcát. 10 Moáb je mé umývadlo, na Edóm hodím svůj střevíc, proti Pelišteji válečný ryk spustím.“ 11 Kdože mě uvede do nepřístupného města? Kdo mě dovedl až do Edómu? 12 Což ne, Bože, ty, jenž zanevřel jsi na nás? Což s našimi zástupy bys nevytáhl, Bože? 13 Před protivníkem buď naše pomoc, je šalebné čekat spásu od člověka. 14 S Bohem statečně si povedeme, on rozšlape naše protivníky.
1En sång, en psalm av David.2Gud, mitt hjärta är orubbligt. Jag vill sjunga och spela av hela min själ till din ära[1].3Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill väcka morgonrodnaden.4HERRE, jag vill prisa dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.5Din nåd är stor, högre än himlen når den, din trofasthet upp till skyarna.6Gud, du är upphöjd över himlen! Visa din höghet över hela jorden!7Befria dina älskade, rädda oss med din starka hand, hjälp oss.8Gud har talat i sin helgedom: ”Jag ska triumfera, dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.9Gilead är mitt och Manasse är mitt, Efraim är min hjälm och Juda min spira.10Moab är mitt tvättfat, mot Edom ska jag kasta min sko, och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”11Vem kan leda mig till den befästa staden? Vem kan leda mig till Edom?12Har inte du, Gud, förkastat oss och inte längre velat gå ut med våra härar?13Hjälp oss nu mot fienden, för människor kan inte rädda.14Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att trampa ner våra fiender.