PŘED KONCEM - — Samaří bude smeteno - Pýcha Efrajimců povede ke zkáze jejich města, kdežto ke svým věrným se Hospodin přizná.
1 Běda pyšné koruně efrajimských opilců, nádherné ozdobě, květu vadnoucímu, městu ležícímu na vrchu nad žírným údolím; jsou zmoženi vínem. 2 Hle, Panovníkův silný a udatný přijde jako příval krupobití, jako zhoubná bouře; jako příval vod, jak dravé proudy je srazí pěstí k zemi. 3 Nohama bude pošlapána pyšná koruna efrajimských opilců, 4 nádherná ozdoba, vadnoucí květ, město ležící na vrchu nad žírným údolím. Bude jako raný fík, než nastane léto: jen ho někdo uvidí, už jej má v hrsti a zhltne jej. 5 V onen den se Hospodin zástupů stane ozdobnou korunou a nádherným věncem pozůstatku svého lidu 6 a duchem práva tomu, kdo zasedá na soudu, i zmužilostí těm, kdo vracejí boj k bráně.
— Zlořády v Jeruzalémě - Ani chrám nezůstal ušetřen; sami kněží a proroci znešvařují bohoslužbu.
7 Také tito blouzní z vína, po opojném nápoji se potácejí: kněz i prorok blouzní z opojného nápoje, jsou pomateni vínem, po opojném nápoji se potácejí, blouzní při viděních, při rozhodování kolísají. 8 Všechny stoly jsou plné zvratků, samý výkal, místa není. 9 Koho vyučit poznání? Komu vyložit zvěst? Odkojeným dětem, od prsů odstaveným? 10 Stále jenom: žvást na žvást, žvást na žvást, tlach na tlach, tlach na tlach, trošku sem, trošku tam. 11 Proto nesrozumitelnou řečí a cizím jazykem promluví k tomuto lidu ten, 12 který mu říkal: „Zde je místo odpočinutí, nechte odpočinout znaveného, zde je místo míru!“ Nechtěli však slyšet. 13 Slovo Hospodinovo jim bude: „Žvást na žvást, žvást na žvást, tlach na tlach, tlach na tlach, trošku sem, trošku tam.“ Jen ať jdou, však klesnou zpět a ztroskotají, padnou do léčky a uvíznou v ní.
— Smlouva se smrtí - Místo, aby se lid držel smlouvy živého Boha, uzavírá smlouvu se smrtí, jako by mu mohla pomoci.
14 Proto slyšte slovo Hospodinovo, chvastouni, vládnoucí nad tímto lidem v Jeruzalémě! 15 Říkáte: „Uzavřeli jsme smlouvu se smrtí a sjednali jsme úmluvu s podsvětím. Valí se bičující příval? Však se přežene, nás nezasáhne, vždyť jsme si svým útočištěm učinili lež a skryli jsme se v klamu.“ 16 Proto praví toto Panovník Hospodin: „Já to jsem, kdo za základ položil na Sijónu kámen, kámen osvědčený, úhelný a drahý, základ nejpevnější; kdo věří, nemusí spěchat. 17 Za měřicí šňůru beru právo, za olovnici spravedlnost. Lživé útočiště smete krupobití a skrýši zaplaví vody. 18 Vaše smlouva se smrtí bude zrušena a vaše úmluva s podsvětím neobstojí. Valí se bičující příval! Až se přežene, budete po něm jak zdupaná země. 19 Kdykoli se přižene, sebere vás. Jitro co jitro se přežene, dnem i nocí. Hrůza ochromí ty, kdo pochopí tu zvěst.“ 20 Lůžko bude krátké, nebude možno narovnat se, a přikrývka úzká, že se do ní nezavineš. 21 Jako na hoře Perasímu povstane Hospodin, chvět se bude země jak v dolině Gibeónské. Vykoná své dílo, dílo jemu nevlastní, udělá svou práci, práci jemu cizí. 22 Nechovejte se už jako chvastouni, ať vám nemusí být přitažena pouta. Slyšel jsem od Panovníka, Hospodina zástupů, že je konec s celou zemí, že je rozhodnuto.
— Všechno v pravý čas - Hospodin určil každé práci a každému dění vhodný čas; nelze toho nedbat.
23 Naslouchejte a slyšte můj hlas, pozorně sledujte a slyšte mou řeč. 24 Cožpak oráč oře, kypří a vláčí svou roli bez ustání, aby mohl sít? 25 Když urovná její povrch, rozsívá hned kopr, rozhazuje kmín, seje na určená místa pšenici, proso i ječmen a na okraj špaldu. 26 K takovému řádu ho vycvičil a vyučil jeho Bůh. 27 Kopr se nemlátí smykem a po kmínu se nejezdí koly vozů, nýbrž kopr se vyklepává prutem a kmín holí. 28 Zrno na chléb se drtí, ale ne zcela; mlátí se, vjíždí se na ně koly vozů a spřežením, ale nerozdrtí se. 29 Také toto pochází od Hospodina zástupů. Podivuhodný je ve svém úradku, veliký ve své pohotové pomoci.
1Ve över den stolta kronan av Efraims drinkare, den bleknande blomstringen av dess härliga prydnad på bergskrönet ovanför de berusades grönskande dal!2Se, Herren är mäktig och stark, som en hagelskur, som en förödande stormvind, som skyfall, som översvämmande vatten. Med handen slår han den till marken,3med fötterna trampar han ner den stolta kronan av Efraims drinkare.4Den bleknande blomstringen av dess härliga prydnad på bergskrönet ovanför de berusades grönskande dal ska det gå som ett tidigt mognat försommarfikon: vem det än är som ser det tar han det i sin hand och slukar i sig.5Den dagen ska härskarornas HERRE bli en härlig krona, en ärekrans för dem som finns kvar av hans folk.6Han ger en rättens ande åt den som skipar rätt och styrka åt dem som driver bort fienden från porten.7Men nu raglar också dessa av vin och vinglar av öl. Präster och profeter raglar av öl och är förvirrade av vin. De raglar av öl, vinglande får de sina syner, och vacklande skipar de rätt.8Alla bord är täckta av spyor, och det finns inte en enda ren fläck någonstans.9”Vem vill han lära förstånd? För vem vill han förklara budskapet? För avvanda spädbarn som just tagits från bröstet?10Ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där!”[1]11Med en främmande mun och på ett okänt språk ska Herren tala till detta folk,12han som sa till dem: ”Här är en viloplats, låt den trötte vila, här finns ro.” Men de ville inte lyssna.13HERRENS ord blir för dem ”ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där.[2] Så ska de gå och falla baklänges, göra sig illa, gå i fällan och bli fångade.”14Så lyssna nu till HERRENS ord, alla ni hånfulla som härskar över detta folk i Jerusalem.15Ni säger: ”Vi har slutit ett förbund med döden och gjort en överenskommelse med dödsriket. Stormfloden som kommer kan inte nå oss, för vi har gjort lögnen till vår tillflykt och falskheten till vårt gömställe.”16Därför säger Herren, HERREN: ”Se! Jag lägger en grundsten i Sion, en beprövad sten, en utvald hörnsten som är en säker grund. Den som tror behöver inte ängslas[3].17Jag ska göra rätten till mätsnöre och rättfärdigheten till sänklod. Hagel ska sudda ut lögnens försvar och vatten skölja bort gömstället.18Ert förbund med döden ska upphävas, er överenskommelse med dödsriket kan inte bestå. När stormfloden kommer ska den slå er till marken.19Gång på gång kommer den och för er med sig. Morgon efter morgon drar den fram, ja, dag och natt.” Fasa uppstår när man förstår budskapet.20Sängen blir för kort för att sträcka ut sig på, och täcket för smalt att svepa in sig i.21HERREN ska resa sig som på berget Perasim, stå upp som i Givons dal, för att utföra sitt verk, sitt underliga verk, sin märkliga gärning.22Sluta därför upp med era hånleenden, för att era kedjor inte ska stramas åt ännu mer. För jag har hört om en förödelse som Herren, härskarornas HERRE, har förutbestämt för hela jorden.23Hör på mig nu, lyssna noga, hör vad jag säger!24Inte är det väl så att en bonde bara bearbetar jorden och ständigt bara plöjer och harvar?25Sår han inte när han fått marken jämn? Han sår svartkummin och spiskummin, vete och hirs i rader och korn på sin plats, och emmer på sin.[4]26Hans Gud lär honom det rätta sättet och instruerar honom.27Man tröskar ju inte svartkummin med släde eller spiskummin med tröskhjul. Man klappar ut svartkummin med en käpp och spiskummin med en stav.28Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga, man driver inte ständigt vagnshjulen och hästarna över den.29Också detta kommer från härskarornas HERRE, underbar i råd och stor i vishet.
1Ve över dig Samaria med dina rika dalar. Samaria, du stad som är drinkarnas stolthet! Ve över din bleknande skönhet.2Herren ska sända en mäktig armé mot dig. Den ska komma som en hagelskur och slå dig till marken.3Den stolta staden Samaria, de rusiga drinkarnas stolthet, ska bli omkullvräkt och trampad under fiendens fötter.4Den var så skön en gång i tiden, omgiven av bördiga dalar, men dess skönhet ska avta och plötsligt ska den vara borta, ivrigt avplockad som ett moget fikon att begärligt slukas av en hungrig!5Den dagen ska Herren, härskarornas Gud, själv bli er härlighet och krona, ni som fortfarande finns kvar.6Han kommer att få era domare att längta efter rättvisa, och era soldater, som kämpar till det yttersta utanför portarna, att fatta nytt mod i striden.7Men nu styrs Jerusalem av druckna män! Präster och profeter raglar fram och gör det ena misstaget efter det andra.8Deras bord är täckta av spyor och det finns inte en enda ren fläck någonstans.9Man säger om mig: "Vem tror Jesaja att han är, när han talar på det där sättet till oss? Är vi småbarn som inte förstår vuxet tal?10Han bara tjatar och tjatar om än det ena, än det andra!"11Men ingen vill lyssna. Det enda språk de förstår är när de blir straffade. Gud kommer därför att straffa dem genom att sända folk mot dem som talar ett främmande språk. Först då kommer de att lyssna!12De skulle ha kunnat få lugn och ro i landet, om de bara lytt Herren. Han sa det till dem, men de ville inte lyssna på honom.13Därför måste Herren upprepa det gång på gång och på olika sätt för att försöka få dem att förstå. Ändå kommer de att snubbla och falla, göra sig illa, gå i fällan och bli fångade.14Så lyssna nu, ni alla hånfulla ledare i Jerusalem!15Ni skryter med att ha gjort upp med döden och sålt er själva till djävulen för att få hans beskydd mot assyrier och babylonier. Ni menar att dessa inte kan göra er något, därför att ni beskyddas av en som är listigare än de.16Men Herren Gud säger: Se, jag lägger en hörnsten i Sion, en som det är tryggt att bygga på. Den som tror på den behöver aldrig mer fly.17Jag ska ta rättvisans mätsnöre och rättfärdighetens sänklod och undersöka grundmuren ni har gjort. Den ser kanske bra ut, men den är så klen att en hagelstorm kan slå den till marken. Fienden kommer som en flod mot den, och ni kommer att dränkas.18Jag ska upphäva ert förbund med döden och djävulen, och när den fruktansvärda fiendevågen kommer, ska ni därför slås till marken.19Gång på gång ska vågen komma och föra er med sig, ända tills den hela och fulla sanningen i mina varningar har gått upp för er.20Sängen som ni har gjort blir för kort och filten inte tillräckligt stor att svepa in sig i.21Herren kommer plötsligt i sin vrede, som på berget Perasim och i Gibeon, för att göra något för honom ovanligt, nämligen att förgöra sitt eget folk!22Hånle därför inte längre, för då kommer ert straff att bli ännu värre. Herren, härskarornas Gud, har förklarat för mig att han helt enkelt beslutat sig för att krossa er.23-24Hör på mig nu, lyssna noga! Inte är det väl så att en lantbrukare bara bearbetar jorden och aldrig sår? Han inte bara plöjer och harvar!25Han sår olika sorters säd, varje sort på dess särskilda åkerlapp!26Han vet precis hur han ska göra, för Gud har gett honom förstånd.27Han tröskar inte heller all gröda på samma sätt. Dill och kummin behandlas olika.28Brödsäd ska malas och kan därför tröskas med måtta.29Herren, härskarornas Gud, är en underbart vis lärare och rådgivare.