Skutky apoštolů 3 | Český ekumenický překlad

Český ekumenický překlad

— Uzdravení chromého

1 Petr a Jan šli o třetí hodině do chrámu k odpolední modlitbě. 2 Právě tam přinášeli nějakého člověka, chromého od narození; každý den ho posadili u chrámové brány, které se říká Krásná, aby prosil o almužnu ty, kdo tam vcházeli. 3 Když viděl přicházet do chrámu Petra a Jana, prosil také je o almužnu. 4 Petr spolu s Janem na něj upřeli zrak a řekli: „Pohleď na nás!“ 5 Obrátil se k nim a čekal, že od nich něco dostane. 6 Petr však řekl: „Stříbro ani zlato nemám, ale co mám, to ti dám: Ve jménu Ježíše Krista Nazaretského vstaň a choď!“ 7 Vzal ho za pravou ruku a pomáhal mu vstát; a vtom se chromému zpevnily klouby, 8 vyskočil na nohy, vzpřímil se a začal chodit. Vešel s nimi do chrámu, chodil, skákal radostí a chválil Boha. 9 A všichni ho viděli, jak chodí a chválí Boha. 10 Když poznali, že je to ten, co sedal a žebral před chrámem u Krásné brány, žasli a byli u vytržení nad tím, co se stalo. 11 Protože se držel Petra a Jana, všichni se k nim v úžasu sběhli do sloupoví, kterému se říká Šalomounovo. 12 Když to Petr viděl, promluvil k lidu: „Muži izraelští, proč nad tím žasnete a proč hledíte na nás, jako bychom svou vlastní mocí nebo zbožností způsobili, že tento člověk chodí? 13 Bůh Abrahamův, Izákův a Jákobův, Bůh našich otců oslavil svého služebníka Ježíše, kterého vy jste vydali a kterého jste se před Pilátem zřekli, když ho chtěl osvobodit. 14 Svatého a spravedlivého jste se zřekli a vyprosili jste si propuštění vraha. 15 Původce života jste zabili, Bůh ho však vzkřísil z mrtvých a my jsme toho svědky. 16 A protože tento člověk, kterého tu vidíte a poznáváte, uvěřil v jeho jméno, moc Ježíšova mu dala sílu a zdraví – a víra, kterou jméno Ježíšovo v něm vzbudilo, úplně ho uzdravila před vašima očima. 17 Vím ovšem, bratří, že jste jednali z nevědomosti, stejně jako vaši vůdcové. 18 Bůh však tímto způsobem vyplnil, co předem ohlásil ústy všech proroků, že jeho Mesiáš bude trpět. 19 Proto čiňte pokání a obraťte se, aby byly smazány vaše hříchy 20 a přišel čas Hospodinův, čas odpočinutí, kdy pošle Ježíše, Mesiáše, kterého vám určil. 21 On zůstane v nebi až do chvíle, kdy bude všechno nové, jak o tom Bůh od věků mluvil ústy svých svatých proroků. 22 Mojžíš řekl: ‚Hospodin, náš Bůh, vám povolá proroka z vašich bratří, jako jsem já; toho budete poslouchat ve všem, co vám řekne.‘ 23 A ‚každý, kdo toho proroka neuposlechne, bude vyhlazen z mého lidu.‘ 24 Také všichni ostatní proroci, kolik jich jen od Samuela bylo, přinášeli zvěst právě o těchto dnech. 25 Vás se týkají zaslíbení proroků i smlouva, kterou Bůh uzavřel s vašimi otci, když řekl Abrahamovi: ‚V tvém potomstvu budou požehnány všechny národy na zemi.‘ 26 Především pro vás povolal svého služebníka a poslal ho k vám, aby vám přinesl požehnání a odvrátil každého od jeho hříchů.“

Nya Levande Bibeln

od Biblica

En förlamad man blir botad

1 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för att vara med vid den dagliga bönen klockan tre. 2 Då fick de se hur en man, som hade varit förlamad från födseln, bars dit. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet. 3 Och när Petrus och Johannes nu var på väg in, bad han dem om pengar. 4 Petrus och Johannes stannade genast och tittade på honom, och Petrus sa: ”Se på oss!” 5 Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem. 6 Men Petrus sa: ”Vi har inga pengar, men jag har något annat att ge dig! Genom kraften hos Jesus Kristus från Nasaret, befaller jag dig att resa dig upp och gå!” 7 Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och när han gjorde det blev mannen frisk i sina fötter och vrister, 8 och han studsade upp och började gå fram och tillbaka! Sedan följde han med dem in i templet, och han gick och hoppade om vartannat och hyllade Gud. 9 Alla människorna i templet såg honom gå omkring och hylla Gud, 10 och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade.

Petrus talar till folket i templet

11 Tiggaren höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes, och alla i templet skyndade sig nu till Salomos pelarhall, där man trängdes för att få se mannen. 12 Petrus insåg genast sin chans och började tala till folkskaran. Han sa: ”Israeliter^[1], varför är ni så förvånade över det som har hänt? Varför stirrar ni på oss? Tror ni att vi genom vår egen kraft och godhet har fått den här mannen att börja gå? 13 Nej, det är Abrahams, Isaks och Jakobs^[2] Gud, våra förfäders Gud, som har gjort detta för att upphöja och ära sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade till landshövdingen Pilatus och svek, trots att Pilatus ville ge honom fri. 14 Ni svek honom som var helig och utan skuld, och krävde istället att en mördare skulle friges. 15 Ni dödade honom som ger människorna liv, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det har vi själva sett och kan intyga. 16 Och genom tron på kraften hos Jesus har den här mannen nu blivit botad, ni vet ju alla att han förut var helt förlamad. Tron på Jesus har gjort honom fullständigt frisk, som ni alla kan se. 17 Kära vänner! Jag vet mycket väl att både ni och era ledare utlämnade Jesus därför att ni inte förstod bättre. 18 Men genom detta har Gud låtit det som han förutsagt genom profeterna^[3] bli verklighet: att Messias, den kung han lovade oss, måste lida. 19 Ångra er därför och vänd om till Gud, så att ni får förlåtelse för era synder. 20 Då ska en underbar tid av vila komma, och Gud ska sända Jesus, er kung^[4], tillbaka till er. 21 Men han måste stanna kvar i himlen, tills allt det som Gud sedan tidens början har talat om genom sina egna profeter, har blivit verklighet. 22 Mose sa till exempel: ’Herren, er Gud, ska låta en profet lik mig uppstå åt er ur ert eget folk. Lyssna noga till honom.^[5] 23 Var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.^[6]’ 24 Efter det har alla profeter, från Samuel och framåt, framfört Guds budskap om det som händer idag. 25 Ni är dessa profeters barn och Guds löften till våra förfäder gäller också er. Gud ingick ju ett förbund med er förfader Abraham och sa: ’Genom dina efterkommande ska alla världens folk få del av mitt goda.^[7]’ 26 Gud lät alltså sin Son komma till jorden, och han sände honom först till er israeliter, eftersom Gud ville ge er allt gott och få er att överge er ondska.”