1 Za pět dní přišel velekněz Ananiáš s několika staršími a s nějakým Tertullem právníkem, a dostavili se k místodržiteli, aby na Pavla podali žalobu. Když byl Pavel předvolán,2 Tertullus začal obžalobu: „Vznešený Félixi, tvou zásluhou se těšíme dokonalému míru a tvou moudrou péčí spěje všechno u tohoto národa k lepšímu.3 Vždy a všude to přijímáme s velikou vděčností.4 Ale abych tě už déle nezdržoval, prosím tě, abys byl tak laskav a krátce nás vyslechl.5 Shledali jsme, že tento člověk jako morová nákaza po celém světě vyvolává nepokoje mezi Židy a je hlavou nazorejské sekty.6 Pokusil se i znesvětit chrám a my jsme ho zadrželi a chtěli jsme ho soudit podle našeho zákona.7 Ale velitel Lysias zasáhl a násilně nám ho vzal z rukou; a poručil, aby jeho žalobci přišli k tobě.8 Až ho budeš vyslýchat, můžeš se sám přesvědčit o tom všem, co na něj žalujeme.“9 K jeho řeči se připojili i Židé a tvrdili, že je tomu tak. 10 Když ho místodržitel vyzval k obhajobě, Pavel promluvil: „Vím, že už mnoho let vykonáváš úřad soudce v tomto národě, a proto s klidnou myslí přednáším svou obhajobu.11 Můžeš si zjistit, že tomu není víc než dvanáct dní, co jsem přišel do Jeruzaléma, abych se poklonil Bohu,12 a ani v chrámu, ani v synagógách, ani jinde ve městě mě nikdo nepřistihl, že bych se s někým přel anebo dokonce podněcoval vzpouru davu.13 A nemohou dokázat před tebou nic, pro co mě nyní žalují.14 Přiznávám se ti však k tomu, že podle směru, který oni označují za sektu, sloužím Bohu svých předků: Věřím všemu, co je napsáno v zákoně Mojžíšově a v prorockých knihách,15 a tak jako oni mám naději v Bohu, že jednou spravedliví i nespravedliví vstanou k soudu.16 Proto i já se vždy snažím zachovat neporušené svědomí před Bohem i lidmi.17 Po mnoha letech jsem se vrátil, abych svému národu odevzdal peněžitou podporu a přinesl oběti v chrámě.18 A při nich mě tam po očistném obřadu spatřili. Nedošlo při tom ani k shluku, ani k výtržnostem.19 Byli tam ovšem někteří Židé z provincie Asie a ti by měli být přítomni před tebou a přednést žalobu, mají-li něco proti mně.20 Anebo tito přítomní ať řeknou, jaký zločin na mně našli, když jsem stál před veleradou,21 kromě toho, že jsem mezi nimi zvolal: ‚Pro víru ve zmrtvýchvstání jsem dnes od vás souzen.‘“ 22 Pak Félix, ač dobře znal všecko o tom učení, odročil přelíčení a řekl: „Jakmile přijde velitel Lysias, rozhodnu ve vaší při.“23 Nařídil důstojníkovi, aby Pavla držel v mírné vazbě a nikomu z jeho přátel nebránil, kdyby mu chtěl posloužit. 24 Po několika dnech přišel Félix se svou manželkou Drusillou, která byla židovka, dal si zavolat Pavla a poslouchal jeho výklad o víře v Krista Ježíše.25 Když však Pavel začal hovořit o spravedlnosti a zdrženlivosti a o budoucím soudu, pocítil Félix úzkost a řekl: „Pro dnešek můžeš jít, až budu mít čas, dám si tě zase zavolat.“26 Zároveň doufal, že dostane od Pavla peníze. Proto si ho také dal častěji zavolat a hovořil s ním.27 Po dvou letech se stal jeho nástupcem Porcius Festus. Ale Félix zanechal Pavla ve vazbě, protože se chtěl zavděčit Židům.
1Fem dagar senare kom översteprästen Ananias tillsammans med några av de judiska ledarna och advokaten Tertullus till Caesarea för att anklaga Paulus inför landshövdingen.2Och sedan Paulus förts in, började Tertullus framföra sina anklagelser. Så här löd hans tal:3”Högt ärade Felix! Det är tack vare dig som vi judar kan leva i fred och trygghet. Du har också sett till att vårt folk på alla sätt har fått det bättre. För detta är vi alla oändligt tacksamma.4Jag vill inte ta för mycket av din tid, men jag ber dig vara vänlig att lyssna till mig medan jag i korthet lägger fram våra anklagelser.5Vi har funnit att den här mannen sprider oro och elände bland judarna överallt i världen. Han är en ledare för nasareernas sekt[1],6-7och har till och med försökt orena[2] templet. Det var därför vi arresterade honom.8Om du förhör honom, kan du själv få bekräftat att våra anklagelser är sanna.”9Och de andra judarna instämde och förklarade att allt som Tertullus sagt var riktigt.10Sedan gjorde landshövdingen tecken till Paulus att det var hans tur, och han började sitt tal: ”Jag vet att du har varit domare för det här folket i många år, och det känns tryggt för mig när jag nu ska försvara mig.11Du kan lätt kontrollera att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom till Jerusalem för att be i templet.12Du kan också få bekräftat att jag under den tiden inte diskuterat med någon människa eller ställt till med oroligheter, vare sig i templet, i synagogorna[3] eller ute på gatorna.13Det finns heller inga som helst bevis för att jag skulle ha gjort det som de här männen nu anklagar mig för.14Men jag erkänner att jag tillhör den grupp som följer Jesus väg[4], den grupp de kallar en sekt. Genom detta tjänar jag våra förfäders Gud, och jag tror på allt som Gud har sagt genom Moses lag, och genom det som profeterna har skrivit.15Jag tror, precis som de här männen, att Gud en dag ska låta alla uppstå från de döda, en del till evigt straff, en del till evigt liv.16Därför gör jag mitt bästa för att alltid ha ett rent samvete inför Gud och människor.17Efter att ha varit borta i flera år återvände jag sedan till Jerusalem med pengar för att hjälpa judarna och för att offra till Gud.18Och det var där i templet som man fick syn på mig. Jag höll just på att avsluta reningsceremonin, och det fanns ingen folkmassa omkring mig och ingen som helst oro.19Men några judar från provinsen Asien[5] var där, och det är de som borde stå här inför dig, om de nu har något att anklaga mig för.20Tills dess får du nöja dig med att lyssna till dem som är här. De kan tala om vilket brott det judiska rådet[6] fann mig skyldig till.21Men jag tror inte de har något annat att anklaga mig för än det som jag ropade då jag stod inför dem: ’Jag står inför rätta här idag på grund av min tro på att de döda kommer att uppstå igen!’ ”22Felix, som visste en hel del om Jesus väg, uppsköt nu rättegången och sa: ”Låt oss vänta tills kommendanten Lysias kommer hit från Jerusalem. Då ska jag döma i målet.”23Han skickade sedan Paulus tillbaka till fängelset och sa till vakterna att behandla honom väl. De fick också order om att låta Paulus vänner besöka honom och ge honom det han behövde.24Några dagar senare kom landshövding Felix tillbaka i sällskap med sin fru Drusilla, som var judinna. Och han lät hämta Paulus, för att han skulle berätta mer för dem om tron på Jesus som Messias, den utlovade kungen.25Men när Paulus började tala med dem om att leva efter Guds vilja, och om att avstå från saker, och om att Gud en dag ska döma oss människor, då blev Felix rädd och sa: ”Det räcker så. Nu kan du gå. När jag får mer tid ska jag skicka efter dig igen.”26Felix skickade sedan verkligen efter Paulus gång på gång för att tala med honom, men det var för att han hoppades att Paulus också skulle muta honom.27Så höll det på i två år. Sedan slutade Felix som landshövding och fick en efterträdare som hette Porcius Festus. Och eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna lät han Paulus stanna kvar i fängelset då han slutade som landshövding.