1 A hned zrána se poradili velekněží, starší a zákoníci, celá rada; spoutali Ježíše, odvedli jej a vydali Pilátovi. 2 Pilát se ho otázal: „Ty jsi král Židů?“ On mu odpověděl: „Ty sám to říkáš.“3 Velekněží na něj mnoho žalovali.4 Tu se ho Pilát znovu otázal: „Nic neodpovídáš? Pohleď, co všecko na tebe žalují!“5 Ježíš však už nic neodpověděl, takže se Pilát divil. 6 O svátcích jim propouštíval jednoho vězně, o kterého žádali.7 Ve vězení byl mezi vzbouřenci, kteří se při vzpouře dopustili vraždy, muž jménem Barabáš.8 Zástup přišel Piláta požádat o to, v čem jim obvykle vyhověl.9 Pilát jim nato řekl: „Chcete, abych vám propustil židovského krále?“10 Věděl totiž, že mu ho velekněží vydali ze zášti.11 Velekněží však podnítili zástup, ať jim raději propustí Barabáše.12 Pilát se jich znovu zeptal: „Co tedy mám učinit s tím, kterému říkáte židovský král?“13 Tu se znovu dali do křiku: „Ukřižuj ho!“14 Pilát jim řekl: „A čeho se vlastně dopustil?“ Oni však ještě víc křičeli: „Ukřižuj ho!“15 Tu Pilát, aby vyhověl zástupu, propustil jim Barabáše; Ježíše dal zbičovat a vydal ho, aby byl ukřižován.
— Výsměch vojáků
16 Vojáci ho odvedli do místodržitelského dvora a svolali celou setninu.17 Navlékli mu purpurový plášť, upletli trnovou korunu, vsadili mu ji na hlavu18 a začali ho zdravit: „Buď zdráv, židovský králi!“19 Bili ho po hlavě holí, plivali na něj, klekali na kolena a padali před ním na zem.20Když se mu dost naposmívali, svlékli mu purpurový plášť a oblékli ho zase do jeho šatů. Pak ho vedli ven, aby ho ukřižovali.
— Ukřižování
21 Cestou přinutili nějakého Šimona z Kyrény, otce Alexandrova a Rufova, který šel z venkova, aby mu nesl kříž.22 A přivedli ho na místo zvané Golgota, což v překladu znamená ‚Lebka ‘.23 Dávali mu víno okořeněné myrhou; on je však nepřijal. 24 Ukřižovali ho a rozdělili si jeho šaty; losovali o ně, co si kdo vezme.25 Bylo devět hodin, když ho ukřižovali.26 Jeho provinění oznamoval nápis: „Král Židů.“27 S ním ukřižovali dva povstalce, jednoho po jeho pravici a druhého po levici.28 Tak se naplnilo Písmo: ‚Byl započten mezi zločince.‘29 Kolemjdoucí ho uráželi: potřásali hlavou a říkali: „Ty, který chceš zbořit chrám a ve třech dnech jej postavit,30 zachraň sám sebe a sestup z kříže!“31 Podobně se mu mezi sebou posmívali velekněží spolu se zákoníky. Říkali: „Jiné zachránil, sám sebe zachránit nemůže.32 Ať nyní sestoupí z kříže, ten Mesiáš, král izraelský, abychom to viděli a uvěřili!“ Tupili ho i ti, kteří byli ukřižováni spolu s ním.
— Ježíšova smrt
33 Když bylo poledne, nastala tma po celé zemi až do tří hodin.34O třetí hodině zvolal Ježíš mocným hlasem: „Eloi, Eloi, lema sabachtani?“, což přeloženo znamená: ‚Bože můj, Bože můj, proč jsi mě opustil?‘35 Když to uslyšeli, říkali někteří z těch, kdo stáli okolo: „Hle, volá Eliáše.“36 Kdosi pak odběhl, namočil houbu v octě, nabodl ji na prut a dával mu pít se slovy: „Počkejte, uvidíme, přijde-li ho Eliáš sejmout.“37 Ale Ježíš vydal mocný hlas a skonal.38 Tu se chrámová opona roztrhla vpůli odshora až dolů.39 A když uviděl setník, který stál před ním, že takto skonal, řekl: „Ten člověk byl opravdu Syn Boží.“40 Zpovzdálí se dívaly také ženy, mezi nimi i Marie z Magdaly, Marie, matka Jakuba mladšího a Josefa, a Salome,41 které ho provázely a staraly se o něj, když byl v Galileji, a mnohé jiné, které se spolu s ním vydaly do Jeruzaléma.
— Pohřeb Ježíšův
42 A když už nastal večer – byl totiž den přípravy, předvečer soboty –43 přišel Josef z Arimatie, vážený člen rady, který také očekával království Boží, dodal si odvahy, vešel k Pilátovi a požádal o Ježíšovo tělo.44 Pilát se podivil, že Ježíš už zemřel; zavolal si setníka a zeptal se ho, je-li už dlouho mrtev.45 A když mu to setník potvrdil, daroval mrtvé tělo Josefovi.46 Ten koupil plátno, sňal Ježíše z kříže, zavinul ho do plátna a položil do hrobu, který byl vytesán ve skále, a ke vchodu do hrobu přivalil kámen.47 Marie z Magdaly a Marie, matka Josefova, se dívaly, kam byl uložen.
1Tidigt nästa morgon samlades översteprästerna och folkets ledare och laglärarna[1]‑ hela det judiska rådet‑ för en ny överläggning. Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen.
Jesus förhörs av Pilatus
2Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.”3-4Sedan anklagade översteprästerna honom för en rad olika brott, och Pilatus frågade honom: ”Varför säger du ingenting? Du hör ju vad de anklagar dig för!”5Men till Pilatus stora förvåning svarade Jesus inget mer.
Pilatus dömer Jesus till döden
6Vid påskhögtiden[2] brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, vem som helst som judarna ville ha fri.7Och just då satt en man fängslad som hette Barabbas. Han hade tillsammans med några andra dömts för mord under ett politiskt uppror.8Folket började nu samlas inför Pilatus för att be honom göra som han brukade.9”Är det judarnas kung ni vill att jag ska släppa fri?” frågade Pilatus.10Han visste mycket väl att översteprästerna bara hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.11Men översteprästerna hetsade upp folket och fick dem att kräva att Barabbas skulle friges istället för Jesus.12Pilatus frågade då igen: ”Vad ska jag göra med den här mannen som ni kallar judarnas kung?”13”Spika fast honom på ett kors!” ropade de tillbaka.14”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då skrek de ännu högre: ”Spika fast honom på ett kors!”15Och till slut gav Pilatus efter och släppte Barabbas, eftersom han ville göra det som folket krävde. Men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till sina soldater för att de skulle föra bort honom ochspika fast honom på ett kors.
De romerska soldaterna hånar Jesus
16De romerska soldaterna ledde först in Jesus på gården till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman.17De klädde på honom en mörkröd[3] mantel och gjorde en krona av törne som de satte på honom.18-19Sedan slog de honom i huvudet med en käpp och spottade på honom och föll på knä och låtsades hylla honom. ”Leve judarnas kung”, ropade de.20När de till slut hade tröttnat på att håna honom, tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att spika fast honom på ett kors.
Jesus spikas fast på ett kors
21På vägen till avrättningsplatsen stötte soldaterna på Simon från Kyrene[4], pappa till Alexandros och Rufus. Han råkade just då vara på väg till Jerusalem från landsbygden, och honom tvingade de att bära Jesus kors.22Soldaterna förde Jesus till den plats som kallas Golgota (det betyder Skallen).23Och där gav man honom vin blandat med myrra,[5] men han vägrade att dricka det.24Sedan spikade de fast honom på ett kors och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.25Klockan var runt nio på morgonen när de spikade fast honom på korset.26Och ovanför honom hade man satt upp en skylt med texten: ”Judarnas kung”, för att visa vad han anklagades för.27-28Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar fastspikade på varsitt kors, en på var sida om honom.[6]29Och de som gick förbi avrättningsplatsen hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar?30Hjälp dig själv nu och kliv ner från korset.”31Även översteprästerna och laglärarna[7] gjorde sig lustiga över honom och skämtade med varandra.”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de, ”men han kan inte hjälpa sig själv!32Skulle han vara Messias, Israels utlovade kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom!”Till och med de som hade spikats fast på kors tillsammans med honom hånade honom.
Jesus dör på korset
33När klockan var tolv blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade ända fram till klockan tre.34Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”)[8]35Några av dem som stod där i närheten missförstod honom och trodde att han ropade på Elia[9].36En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom”, sa han.37Men Jesus ropade högt och slutade att andas.38Och i samma stund brast förhänget framför det allra heligaste[10] i templet i två delar, uppifrån och ända ned.39När den romerska officeren, som stod bredvid korset, såg på vilket sätt Jesus gav upp andan, ropade han: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”40Några kvinnor stod också en bit bort från avrättningsplatsen och såg allt som hände. Bland dem var Maria från Magdala, den Maria som var mamma till Jakob den yngre och Joses, och Salome.41De hade följt Jesus och hjälpt honom då han var i Galileen. Och nu stod de där tillsammans med många andra kvinnor som följt med Jesus till Jerusalem.
Jesus begravs
42Allt detta hände på fredagen, förberedelsedagen, alltså dagen före vilodagen[11]. Och när kvällen närmade sig43var Josef från Arimataia modig nog att gå till Pilatus och be att få ta hand om Jesus kropp. Josef var en respekterad medlem av det judiska rådet[12], och en man som ivrigt väntade på att Gud skulle börja regera bland människorna.44Pilatus hade svårt att tro att Jesus redan var död, så han kallade till sig den romerska officeren för att fråga honom.45Men när officeren bekräftade att Jesus verkligen var död, fick Josef tillåtelse att ta hand om kroppen.46Josef gick genast iväg och köpte linnetyg. Sedan tog han ner Jesus från korset, lindade honom i tyget och la honom i en grav som var uthuggen i berget. Efter det rullade han en stor sten framför ingången till graven.47Både Maria från Magdala och Maria, Joses mamma, såg var han la Jesus kropp.