1 Potom Ježíš procházel městy a vesnicemi a přinášel radostnou zvěst o Božím království; bylo s ním dvanáct učedníků2 a některé ženy uzdravené od zlých duchů a nemocí: Marie, zvaná Magdalská, z níž vyhnal sedm démonů,3 Jana, žena Herodova správce Chuzy, Zuzana a mnohé jiné, které se o ně ze svých prostředků staraly.
— Podobenství o rozsévači
4 Lidé se k němu scházeli ve velkých zástupech a přicházeli z mnoha měst. Mluvil k nim v podobenství:5 “Vyšel rozsévač rozsívat semeno. Když rozsíval, padlo některé zrno podél cesty, bylo pošlapáno a ptáci je sezobali.6 Jiné padlo na skálu, vzešlo a uschlo, protože nemělo vláhu.7 Jiné padlo doprostřed trní; trní rostlo s ním a udusilo je.8 A jiné padlo do země dobré, vzrostlo a přineslo stonásobný užitek.“ To řekl a zvolal: „Kdo má uši k slyšení, slyš.“
— Důvod řeči v podobenstvích
9 Jeho učedníci se ho ptali, co to podobenství má znamenat.10 On řekl: „Vám je dáno znáti tajemství Božího království, ostatním však jen v podobenstvích, aby hledíce neviděli a slyšíce nechápali.
— Výklad podobenství o rozsévači
11 Toto podobenství znamená: Semenem je Boží slovo.12 Podél cesty – to jsou ti, kteří uslyší, ale pak přichází ďábel a bere slovo z jejich srdcí, aby neuvěřili a nebyli zachráněni.13 Na skále – to jsou ti, kteří s radostí přijímají slovo, když je uslyší; protože v nich však nezakořenilo, věří jen nějaký čas a v čas pokušení odpadají.14 Semeno padlé do trní jsou ti, kteří uslyší, ale potom je starosti, majetek a rozkoše života dusí, takže nepřinesou úrodu.15 Semeno v dobré zemi jsou ti, kteří uslyší slovo, zachovávají je v dobrém a upřímném srdci a s vytrvalostí přinášejí úrodu. 16 Nikdo přece nerozsvítí světlo a nepřikryje nádobou ani je nedá pod postel, ale dá je na svícen, aby ti, kdo vcházejí, viděli světlo.17Nic není skrytého, co jednou nebude zjeveno, a nic utajeného, co by se nepoznalo a nevyšlo najevo.18 Dávejte tedy pozor, jak slyšíte: Neboť kdo má, tomu bude dáno, a kdo nemá, tomu bude odňato i to, co myslí, že má.“
— Ježíšova rodina
19 Přišla za ním jeho matka a bratři, ale nemohli se k němu dostat pro zástup.20 Lidé mu oznámili: „Tvoje matka a bratři stojí venku a chtějí se s tebou setkat.“21 On jim odpověděl: „Má matka a moji bratři jsou ti, kdo slyší Boží slovo a podle něho jednají.“
— Utišení bouře
22 Jednoho dne vstoupil on i jeho učedníci na loď; řekl jim: „Přeplavme se na druhý břeh jezera.“ Když odrazili od břehu23 a plavili se, usnul. Tu se snesla na jezero bouře s vichřicí, takže nabírali vodu a byli ve velkém nebezpečí.24 Přistoupili a probudili ho se slovy: „Mistře, Mistře, zahyneme!“ On vstal, pohrozil větru a valícím se vlnám; i ustaly a bylo ticho.25 Řekl jim: „Kde je vaše víra?“ Oni se zděsili a užasli. Říkali mezi sebou: „Kdo to jen je, že rozkazuje i větru a vodám, a poslouchají ho?“
— Uzdravení posedlého v Gerase
26 Přeplavili se do krajiny gerasenské, která leží proti Galileji.27 Když vystoupil na břeh, vyšel proti němu jakýsi muž z toho města, který byl posedlý démony a už dlouhou dobu nenosil oděv a nebydlel v domě, nýbrž v hrobech.28 Když spatřil Ježíše, vykřikl, padl před ním na zem a hlasitě zvolal: „Co je ti po mně, Ježíši, Synu Boha nejvyššího? Žádám tě, abys mne netrápil.“29 Ježíš totiž nečistému duchu přikazoval, aby z toho člověka vyšel. Neboť ho velice často zachvacoval; tehdy ho poutali řetězy a okovy a hlídali, ale on pouta vždy přerval a byl démonem hnán do pustých míst.30 Ježíš se ho zeptal: „Jaké je tvé jméno?“ Odpověděl: „Legie,“ protože do něho vešlo mnoho zlých duchů.31 A prosili Ježíše, jen aby jim nepřikazoval odejít do pekelné propasti.32 Bylo tam veliké stádo vepřů, které se páslo na svahu hory. Démoni ho prosili, aby jim dovolil do nich vejít; on jim to dovolil.33Tu vyšli z toho člověka, vešli do vepřů, a stádo se hnalo po příkrém srázu do jezera a utopilo se. 34 Když pasáci uviděli, co se stalo, utekli a donesli o tom zprávu do města i do vesnic.35 Lidé se šli podívat, co se stalo; přišli k Ježíšovi a nalezli toho člověka, z něhož vyšli démoni, jak sedí u Ježíšových nohou oblečen a chová se rozumně. A zděsili se.36 Ti, kteří viděli, jak byl ten posedlý vysvobozen, jim o tom pověděli.37 A všichni obyvatelé gerasenské krajiny prosili Ježíše, aby od nich odešel, poněvadž se jich zmocnila veliká bázeň. Vstoupil tedy na loď, aby se vrátil.38 Ale ten muž, z něhož vyšli démoni, ho prosil, aby směl být s ním; on ho však poslal zpět a řekl mu:39 “Vrať se domů a vypravuj, jak veliké věci ti učinil Bůh.“ I odešel a zvěstoval po celém městě, jak veliké věci mu učinil Ježíš.
— Vzkříšení dcery Jairovy
40 Když se Ježíš vracel, zástup ho přivítal, protože na něj už všichni čekali.41 Tu k němu přišel muž, který se jmenoval Jairos; byl to představený synagógy. Padl Ježíšovi k nohám a úpěnlivě ho prosil, aby přišel do jeho domu,42 protože měl jedinou dceru, asi dvanáctiletou, a ta umírala. Když tam Ježíš šel, zástupy ho velmi tísnily.43 A byla tam žena, která měla dvanáct let krvácení a nikdo ji nemohl uzdravit.44 Přišla zezadu a dotkla se třásní jeho šatu, a hned jí krvácení přestalo.45 Ježíš řekl: „Kdo se mne to dotkl?“ Když všichni zapírali, řekl Petr a ti, kteří byli s ním: „Mistře, kolem tebe jsou zástupy a tlačí se na tebe!“46 Ale Ježíš řekl: „Někdo se mne dotkl. Já jsem poznal, že ze mne vyšla síla.“47 Když žena viděla, že se to neutají, přišla chvějíc se, padla mu k nohám a přede všemi lidmi vypověděla, proč se ho dotkla a jak byla hned uzdravena.48 A on jí řekl: „Dcero, tvá víra tě zachránila, jdi v pokoji.“ 49 Když ještě mluvil, přišel kdosi z domu představeného synagógy a řekl: „Tvá dcera je mrtva, už Mistra neobtěžuj.“50 Ježíš to uslyšel a řekl: „Neboj se, jen věř a bude zachráněna.“51 Když přišel k domu, nedovolil, aby s ním někdo šel dovnitř, jen Petr, Jan a Jakub s otcem té dívky i s její matkou.52 Všichni nad mrtvou plakali a naříkali. On řekl: „Neplačte. Nezemřela, ale spí.“53 Posmívali se mu, protože věděli, že zemřela.54 On však ji vzal za ruku a zvolal: „Dcerko, vstaň!“55 Tu se jí život vrátil a hned vstala. Nařídil, aby jí dali něco k jídlu.56 Jejích rodičů se zmocnil úžas. On jim však přikázal, aby nikomu neříkali, co se stalo.
1Efter detta gav sig Jesus ut på vandring till olika städer och byar i Galileen. Och överallt berättade han det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk.[1] Med på vandringen hade han sina tolv närmaste efterföljare,2och några kvinnor som hade blivit befriade från onda andar och från sjukdomar. Kvinnorna var: Maria från Magdala, som Jesus hade befriat från sju onda andar,3Johanna, fru till kung Herodes förvaltare Kusas, Susanna, och många andra som hjälpte Jesus och hans efterföljare med sina egna pengar.
Bilden om lantbrukaren som sådde säd
4En dag när mycket folk hade kommit ut till Jesus från de olika städerna, berättade han den här bilden för dem:5”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av sädeskornen på stigen bredvid, och folk trampade på dem, och fåglarna kom och åt upp dem.6En del korn föll på den hårda stengrunden och började snart gro, men vissnade lika fort eftersom det inte fanns tillräckligt med fukt i jorden.7Andra korn föll bland tistlarna, och eftersom tistlarna växte upp samtidigt kvävde de plantorna.8Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav 100 gånger så mycket säd som den som hade såtts.” Sedan ropade Jesus: ”Lyssna noga och försök att förstå!”
Jesus förklarar bilden om sådden
9Hans efterföljare frågade honom nu vad denna bild betydde.10Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå min undervisning om hur Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,[2] men de andra får bara höra de här bilderna, för att ’de ska se vad jag gör men ändå inte se, och höra vad jag säger men ändå inte förstå.’11Detta är vad bilden betyder: Säden som lantbrukaren sår är Guds budskap.12Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta som hör budskapet men inte tar det på allvar. Snart kommer djävulen och tar bort sådden ur hennes hjärta och hindrar henne från att tro och bli räddad.13Den hårda stengrunden är lik den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med äkta glädje, men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Hon vet att det hon hört är sant, och tror en tid, men så fort hon blir utsatt för prövningar ger hon upp sin tro.14Marken som var täckt av tistlar kan jämföras med den människa som hör budskapet och tror på det, men som efter en tid låter det kvävas av livets bekymmer, eller av en hög inkomst och nöjen, så att budskapet till slut inte påverkar hennes liv alls.15Men den bördiga jorden liknar den människa som lyssnar till budskapet och gömmer det i ett gott och uppriktigt hjärta. Genom uthållighet låter hon sedan budskapet få påverka hela hennes liv.
Bilden om lampan
16När man tänder en lampa gömmer man den inte under en låda eller sätter den under en bänk, utan tvärtom ställer man den så att alla som kommer in kan se ljuset.17På samma sätt ska allt som nu är gömt en dag föras fram i ljuset och bli synligt för alla.18Var därför noga med hur ni lyssnar och se till att det budskap ni får höra leder till handling. För den som förstår vad jag säger ska med tiden förstå alltmer. Men den som inget förstår ska till slut bli av med även den lilla insikt han trodde sig ha.”
Jesus riktiga familj
19Jesus mamma och bröder kom en gång för att prata med honom, men kunde inte komma in i huset där han undervisade eftersom det var så fullt av folk.20Man sa då till honom: ”Din mamma och dina bröder står här utanför och vill träffa dig.”21Men han svarade: ”Min mamma och mina syskon, det är alla de som hör Guds budskap och lyder det.”
Jesus stillar stormen
22-23En dag sa Jesus till sina efterföljare: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” Och de steg i en båt och gav sig iväg, och under resan la sig Jesus ner i båten och somnade. Men plötsligt svepte en våldsam storm ner över sjön, och båten började fyllas så att de var verkligt illa ute.24Då gick hans efterföljare fram och väckte honom och började ropa: ”Herre, Herre, vi sjunker!” Och när Jesus vaknat talade han strängt till vinden och vågorna, och de la sig genast, och allt blev lugnt!25Sedan frågade Jesus sina efterföljare: ”Hur är det egentligen med er tro?”Häpna och förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, eftersom till och med vinden och vågorna lyder honom?”
Jesus befriar en man som är besatt av onda andar
26Så kom de över till området kring Gerasa[3], tvärs över sjön från Galileen, och la till där.27Och när Jesus steg ur båten kom en man från staden emot honom. Han hade länge varit besatt av onda andar och levde hemlös och naken bland klippgravarna.28Så snart han fick se Jesus började han skrika och föll ner inför honom och ropade högt: ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högsta Gudens son! Jag ber dig, plåga mig inte!”29För Jesus hade just befallt den onda anden att lämna mannen. Den onda anden hade haft mannen i sitt våld under en lång tid. Man hade bundit mannen med kedjor, satt fotbojor på honom och försökt att låsa in honom, men han hade slitit sig loss och drivits ut i ödemarken av den onda anden.30Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Mannen svarade då: ”Legion[4]”, för han var besatt av många onda andar.31Och andarna bad Jesus att inte skicka iväg dem till avgrunden[5].32Men samtidigt som detta hände gick en stor svinhjord och betade på berget ovanför sjön. De onda andarna bad därför Jesus att få fara in i svinen, och Jesus tillät dem att göra det.33Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela svinhjorden rusade utför bergssluttningen och ner i sjön och drunknade.34När herdarna som vaktat svinen såg vad som hände, sprang de till den närliggande staden och till byarna runt omkring och berättade alltihop.35-36Folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt, och när de kom till Jesus fick de se mannen som hade varit besatt sitta helt lugn vid Jesus fötter, påklädd och fullständigt normal. Skräckslagna hörde de sedan ögonvittnena berätta hur den besatta mannen hade blivit befriad.37Men händelsen hade skrämt upp människorna i Gerasa‑området så mycket att de bad Jesus lämna dem. Han steg därför i en båt och åkte tillbaka till andra sidan sjön igen.38Mannen som hade varit besatt bad att få följa med Jesus, men Jesus skickade iväg honom och sa:39”Gå tillbaka till din familj och berätta vilket under Gud har gjort med dig.”Då gick mannen iväg och berättade för alla i hela staden om det stora under som Jesus hade gjort med honom.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
40När Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom på stranden, för alla hade väntat på honom.41Då kom det fram en man som hette Jairos och kastade sig ner framför Jesus. Han var föreståndare för synagogan[6] på platsen, och han bad Jesus följa med honom hem,42eftersom hans enda barn, en flicka på tolv år, höll på att dö. Jesus följde genast med Jairos, och på vägen dit trängde folket på från alla håll.43I folkhopen fanns då också en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte blivit frisk, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare.44Kvinnan närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel. Och genast stannade blödningen!45”Vem rörde vid mig?” frågade Jesus. Och då alla teg, sa Petrus: ”Mästare, det är ju så många som knuffas och tränger sig på överallt.”46Men Jesus sa till honom: ”Nej, det var någon som medvetet rörde vid mig, för jag kände att det gick ut kraft från mig.”47När kvinnan förstod att Jesus hade upptäckt vad hon gjort, kom hon darrande fram och föll ner för honom.[7] Sedan berättade hon varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.48”Min dotter”, sa han till henne, ”din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”49Medan Jesus fortfarande talade med kvinnan, kom det en budbärare från Jairos hus och meddelade pappan: ”Din lilla flicka har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.”50Men då Jesus hörde vad som hade hänt, sa han till Jairos: ”Var inte rädd! Tro bara, så ska hon bli bra igen!”51När de sedan kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och den lilla flickans pappa och mamma.52Därinne var det fullt av människor som grät och höll dödsklagan över flickan, men Jesus sa: ”Gråt inte! Hon är inte död, hon sover bara!”53Då hånskrattade folket åt Jesus, för de visste ju att hon hade dött.54Men Jesus tog hennes hand och sa högt: ”Flicka, ställ dig upp!”55Och genast återvände hennes ande och hon reste sig upp! Sedan sa Jesus till dem att ge henne något att äta.56Hennes föräldrar blev alldeles häpna, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt.