1 Stalo se v oněch dnech, že vyšlo nařízení od císaře Augusta, aby byl po celém světě proveden soupis lidu.2 Tento první majetkový soupis se konal, když Sýrii spravoval Quirinius.3 Všichni se šli dát zapsat, každý do svého města.4 Také Josef se vydal z Galileje, z města Nazareta, do Judska, do města Davidova, které se nazývá Betlém, poněvadž byl z domu a rodu Davidova,5 aby se dal zapsat s Marií, která mu byla zasnoubena a čekala dítě.6 Když tam byli, naplnily se dny a přišla její hodina.7 I porodila svého prvorozeného syna, zavinula jej do plenek a položila do jeslí, protože se pro ně nenašlo místo pod střechou.8 A v té krajině byli pastýři pod širým nebem a v noci se střídali v hlídkách u svého stáda.9 Náhle při nich stál anděl Páně a sláva Páně se rozzářila kolem nich. Zmocnila se jich veliká bázeň.10 Anděl jim řekl: „Nebojte se, hle, zvěstuji vám velikou radost, která bude pro všechen lid.11 Dnes se vám narodil Spasitel, Kristus Pán, v městě Davidově.12 Toto vám bude znamením: Naleznete děťátko v plenkách, položené do jeslí.“13 A hned tu bylo s andělem množství nebeských zástupů a takto chválili Boha:14 “Sláva na výsostech Bohu a na zemi pokoj mezi lidmi; Bůh v nich má zalíbení.“ 15 Jakmile andělé od nich odešli do nebe, řekli si pastýři: „Pojďme až do Betléma a podívejme se na to, co se tam stalo, jak nám Pán oznámil.“16 Spěchali tam a nalezli Marii a Josefa i to děťátko položené do jeslí.17 Když je spatřili, pověděli, co jim bylo řečeno o tom dítěti.18 Všichni, kdo to uslyšeli, užasli nad tím, co jim pastýři vyprávěli.19 Ale Maria to všechno v mysli zachovávala a rozvažovala o tom.20 Pastýři se pak navrátili oslavujíce a chválíce Boha za všechno, co slyšeli a viděli, jak jim to bylo řečeno.
— Simeon a Anna
21 Když uplynulo osm dní a nastal čas k jeho obřízce, dali mu jméno Ježíš, které dostal od anděla dříve, než jej matka počala. 22 Když uplynuly dny jejich očišťování podle zákona Mojžíšova, přinesli Ježíše do Jeruzaléma, aby s ním předstoupili před Hospodina –23 jak je psáno v zákoně Páně: ‚vše, co je mužského rodu a otvírá život matky, bude zasvěceno Hospodinu‘ –24 a aby podle ustanovení Zákona obětovali dvě hrdličky nebo dvě holoubata. 25 V Jeruzalémě žil muž jménem Simeon; byl to člověk spravedlivý a zbožný, očekával potěšení Izraele a Duch svatý byl s ním.26 Jemu bylo Duchem svatým předpověděno, že neuzří smrti, dokud nespatří Hospodinova Mesiáše.27 A tehdy veden Duchem přišel do chrámu. Když pak rodiče přinášeli Ježíše, aby splnili, co o dítěti předpisoval Zákon,28 vzal ho Simeon do náručí a takto chválil Boha: 29 „Nyní propouštíš v pokoji svého služebníka, Pane, podle svého slova, 30 neboť mé oči viděly tvé spasení, 31 které jsi připravil přede všemi národy – 32 světlo, jež bude zjevením pohanům, slávu pro tvůj lid Izrael.“ 33 Ježíšův otec a matka byli plni údivu nad slovy, která o něm slyšeli.34 A Simeon jim požehnal a řekl jeho matce Marii: „Hle, on jest dán k pádu i k povstání mnohých v Izraeli a jako znamení, kterému se budou vzpírat35 – i tvou vlastní duší pronikne meč – aby vyšlo najevo myšlení mnohých srdcí.“ 36 Žila tu i prorokyně Anna, dcera Fanuelova, z pokolení Ašerova. Byla již pokročilého věku; když se jako dívka provdala, žila se svým mužem sedm let37 a pak byla vdovou až do svého osmdesátého čtvrtého roku. Nevycházela z chrámu, ale dnem i nocí sloužila Bohu posty i modlitbami.38 A v tu chvíli k nim přistoupila, chválila Boha a mluvila o tom dítěti všem, kteří očekávali vykoupení Jeruzaléma. 39 Když Josef a Maria vše řádně vykonali podle zákona Páně, vrátili se do Galileje do svého města Nazareta. 40 Dítě rostlo v síle a moudrosti a milost Boží byla s ním.
— Dvanáctiletý v chrámě
41 Každý rok chodívali jeho rodiče o velikonočních svátcích do Jeruzaléma.42 Také když mu bylo dvanáct let, šli tam, jak bylo o svátcích obyčejem.43 A když v těch dnech všechno vykonali a vraceli se domů, zůstal chlapec Ježíš v Jeruzalémě, aniž to jeho rodiče věděli.44 Protože se domnívali, že je někde s ostatními poutníky, ušli den cesty a pak jej hledali mezi svými příbuznými a známými.45 Když ho nenalezli, vrátili se a hledali ho v Jeruzalémě.46 Po třech dnech jej nalezli v chrámě, jak sedí mezi učiteli, naslouchá a dává jim otázky.47 Všichni, kteří ho slyšeli, divili se rozumnosti jeho odpovědí.48 Když ho rodiče spatřili, užasli a jeho matka mu řekla: „Synu, co jsi nám to udělal? Hle, tvůj otec a já jsme tě s úzkostí hledali.“49 On jim řekl: „Jak to, že jste mě hledali? Což jste nevěděli, že musím být tam, kde jde o věc mého Otce?“50 Ale oni jeho slovu neporozuměli.51 Pak se s nimi vrátil do Nazareta a poslouchal je. Jeho matka uchovávala to vše ve svém srdci.52 A Ježíš prospíval na duchu i na těle a byl milý Bohu i lidem.
1Vid den här tiden hade den romerska kejsaren Augustus gett order om att alla invånare i romarriket skulle registreras, så att de kunde betala skatt.2Det var den första skatteregistreringen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.3Var och en var då tvungen att resa till sin hemstad för att registrera sig.4Och eftersom Josef tillhörde kung Davids släkt, måste han resa från staden Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen, kung Davids stad.5Han tog med sig Maria, den flicka han var förlovad[1] med, och som nu väntade barn.6Men medan de var i Betlehem blev det dags för henne att föda,7och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken[2] och la honom i djurens krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset.
Några herdar besöker Jesus
8Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten utanför staden.9Då stod plötsligt en ängel från Herren Gud framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda,10men ängeln lugnade dem och sa: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap som gäller hela ert folk, och som ska göra alla mycket glada!11Inatt har den som ska rädda er fötts i Betlehem. Han är Messias, den utlovade kungen, Herren.12Ni kommer att känna igen honom på att han är lindad med tygstycken och ligger i en krubba.”13Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor kör av änglar från himlen som hyllade Herren Gud och sjöng:14”Ära till Gud i himlen, och frid på jorden, till dem som gör Gud glad.”15När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det fantastiska som har hänt, och som Herren har låtit oss få veta!”16Så sprang de in till staden, och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban.17Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad ängeln hade sagt om honom.18Och alla förvånades över herdarnas berättelse,19men Maria la varje ord på minnet och tänkte ofta på det.20Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått se och höra. För allt var precis så som ängeln hade berättat för dem.21Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mamma blev gravid.
Maria och Josef tar med Jesus till templet
22När det sedan var dags för föräldrarnas reningsoffer[3] enligt Moses lag, tog de med Jesus till templet i Jerusalem för att bära fram honom inför Herren Gud.23Herren har ju sagt i sin lag att om en kvinnas första barn är en pojke, ska han tillhöra Herren.[4]24Samtidigt bar föräldrarna fram offret, som enligt lagen skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor.25Vid den här tiden bodde en man som hette Symeon i Jerusalem, en mycket god man som levde efter Guds vilja och var fylld av Guds heliga Ande. Han väntade ivrigt på att Israels räddare skulle komma.26Guds heliga Ande hade gjort klart för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias, den kung som Herren Gud hade lovat sända.27Just den här dagen hade Guds Ande uppmanat Symeon att gå till templet, så när Maria och Josef kom för att bära fram Jesus inför Herren Gud precis som lagen krävde,28var Symeon där. Och han tog barnet i sin famn och tackade Gud och sa:29”Herre, nu kan jag dö i frid, precis som du har lovat!30-31För nu har jag med egna ögon sett honom som du har bestämt ska rädda världen.32Han är det ljus som ska göra dig synlig för alla folk och ge ära åt ditt folk Israel.”33Josef och Maria var mycket förvånade över vad han sa om Jesus.34Och Symeon bad Gud att ge dem allt gott och sa till Maria: ”Många i Israel kommer att stöta bort det här barnet, och det ska bli deras olycka. Men för många ska han bli till stor glädje. Han ska vara ett tecken man strider om.35Ja, också du ska få lida, du ska känna det som om någon huggit dig i hjärtat. Men allt detta ska avslöja vad som verkligen gömmer sig i människors inre.”36-37En gammal kvinna, som hette Hanna och som Gud hade gett förmågan att framföra budskap från honom, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung, men hennes man hade dött, och hon var nu 84 år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom bön och fasta.38Just när Symeon talade med Maria och Josef kom Hanna dit och började tacka och hylla Gud. Och hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle befrias.39När föräldrarna sedan hade gjort allt det som Herren Gud kräver i sin lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.40Där växte den lilla pojken upp och blev stark, och han var ovanligt vis för sin ålder. Och Gud tog hand om honom.
Jesus talar med lärarna i templet
41Jesus föräldrar brukade varje år gå till Jerusalem för att vara med vid påskhögtiden[5].42Och när Jesus var tolv år gick de dit som vanligt.43Men då festen var över och de skulle vända tillbaka hem igen stannade Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.44Föräldrarna gick en hel dag utan att sakna honom, för de trodde att han var tillsammans med sina vänner i ressällskapet. Men framåt kvällen började de fråga efter honom bland släktingar och vänner.45Och när de inte kunde hitta honom någonstans, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.46-47Efter tre dagars letande hittade de honom till sist i templet, där han satt mitt bland de religiösa lärarna och diskuterade svåra frågor. Och alla som hörde honom förvånades över hans intelligens och kloka svar.48Hans föräldrar visste inte vad de skulle tro, och Maria sa: ”Men Jesus, hur kunde du göra så mot oss? Din pappa och jag har varit så oroliga och letat överallt efter dig!”49”Varför har ni letat efter mig?” frågade han. ”Visste ni inte att jag måste vara i min Pappas hus, i templet?”50Men de förstod inte vad han menade.51Sedan följde han med dem hem till Nasaret och lydde dem i allt. Men hans mamma tänkte ofta på det som hade hänt.52Och Jesus blev äldre och visare för varje dag och var älskad av både Gud och människor.