— Smlouva s Gibeóňany - Izrael vyjednává s domorodci a přijímá je do svého svazku, aby vykonávali pomocné práce při Hospodinově oltáři.
1 Když se o tom doslechli všichni králové, kteří byli z této strany Jordánu, v pohoří i v Přímořské nížině a na celém pobřeží Velkého moře směrem k Libanónu, totiž král chetejský, emorejský, kenaanský, perizejský, chivejský a jebúsejský,2 shromáždili se, aby jednomyslně bojovali proti Jozuovi a Izraeli. 3 I obyvatelé Gibeónu se doslechli, jak Jozue naložil s Jerichem a Ajem.4 Vymyslili si tedy také lest, že půjdou a budou se vydávat za poselstvo. Vložili na osly vetché pytle a zpuchřelé, popraskané a svazované vinné měchy,5 na nohou měli vetché spravované střevíce a na sobě odřené pláště. I všechen chléb, jímž se zásobili, byl vyschlý a rozdrobený.6 Tak přišli k Jozuovi do tábora v Gilgálu a řekli jemu i mužům izraelským: „Přišli jsme z daleké země. Uzavřete s námi smlouvu!“7Ale izraelští muži Chivejcům odpověděli: „Možná, že sídlíte mezi námi; jakpak bychom mohli s vámi uzavřít smlouvu!“8 Řekli nato Jozuovi: „Jsme tvoji otroci.“ Jozue se jich otázal: „Kdo jste a odkud přicházíte?“9 Odpověděli mu: „Z velmi daleké země přišli tvoji otroci za jménem Hospodina, tvého Boha. Slyšeli jsme o něm zprávy, co všechno učinil v Egyptě10 a jak naložil s dvěma emorejskými králi v Zajordání, s chešbónským králem Síchonem a s bášanským králem Ógem z Aštarótu.11 Naši stařešinové a všichni obyvatelé naší země nás vyzvali: ‚Vezměte si s sebou zásoby na cestu, jděte jim vstříc a řekněte jim: Jsme vaši otroci. Uzavřete s námi smlouvu.‘12 Toto je náš chléb. Byl ještě horký, když jsme se jím zásobili při odchodu z našich domů, než jsme se vydali k vám. A teď se podívejte: je vyschlý a rozdrobený.13 A tyto vinné měchy byly nové, když jsme je plnili. Podívejte se, jak popraskaly. A toto jsou naše pláště a střevíce; zvetšely, protože cesta byla velmi dlouhá.“14 Izraelští muži si tedy vzali z jejich zásob, aniž se ptali na Hospodinův výrok.15 Jozue sjednal mír a uzavřel s nimi smlouvu, že je nechá naživu. Předáci izraelské pospolitosti jim to potvrdili přísahou. 16 Když uplynuly tři dny po tom, co s nimi uzavřeli smlouvu, doslechli se, že jsou z jejich blízkosti a že sídlí mezi nimi.17 Izraelci totiž táhli dál a třetího dne přišli do jejich měst. Byla to města Gibeón, Kefíra, Beerót a Kirjat-jearím.18 Ale Izraelci je nepobili, poněvadž se jim předáci izraelské pospolitosti zavázali přísahou při Hospodinu, Bohu Izraele. Proto celá pospolitost proti předákům reptala19 a všichni předáci vysvětlovali celé pospolitosti: „My jsme jim přísahali při Hospodinu, Bohu Izraele, takže se jich nyní nemůžeme dotknout.20 Musíme je nechat naživu, aby na nás nedolehlo Hospodinovo rozlícení pro přísahu, kterou jsme se jim zavázali.“21 O nich pak předáci řekli: „Ať zůstanou naživu, ale budou pro celou pospolitost sekat dříví a čerpat vodu.“ Tak o nich mluvili předáci.22 Potom si je zavolal Jozue a promluvil k nim: „Proč jste nás obelstili? Tvrdili jste: ‚Jsme od vás velmi daleko,‘ a zatím sídlíte mezi námi!23 Buďte za to prokleti. Nepřestanete být otroky. Budete sekat dříví a čerpat vodu pro dům mého Boha.“24 Odpověděli Jozuovi: „Tvým otrokům bylo oznámeno, co Hospodin, tvůj Bůh, přikázal svému služebníku Mojžíšovi, že vám dá celou zemi a že před vámi vyhladí všechny její obyvatele. Velmi jsme se báli, že nás připravíte o život. Proto jsme to udělali.25 Teď jsme v tvých rukou. Nalož s námi, jak uznáš za dobré a správné.“26 I naložil s nimi tak, že je vyprostil z rukou Izraelců, takže je nezabili.27 Ale onoho dne jim Jozue uložil, aby sekali dříví a čerpali vodu pro pospolitost a pro Hospodinův oltář, a to až dodnes, na místě, které vyvolí.
1-2När grannfolkens kungar fick höra vad som hänt med Jeriko förenade de sina styrkor för att bättre kunna strida mot Josua och israeliterna. Det var kungarna bland de folk som bodde väster om floden Jordan och utmed Medelhavskusten, så långt upp som till Libanons berg, hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.3-5Men när hiveerna i Gibeon hörde vad som hänt i Jeriko och Ai beslöt de sig för att försöka rädda sig med list. De skickade sändebud till Josua, klädda i gamla och utslitna kläder. Det såg ut som om de varit på väg länge, med trasiga skor, utslitna packsäckar på åsnorna, sönderspruckna och lagade vinsäckar och mögligt bröd.6När de kom fram till Israels läger i Gilgal sa de till Josua och männen i Israel: "Vi kommer från ett avlägset land och skulle vilja sluta ett fredsfördrag med er."7"Hur ska vi kunna veta att ni inte bor här i närheten?" svarade israeliterna hiveerna. "För i så fall kan vi inte sluta något fredsfördrag med er."8"Vi vill gärna vara era slavar", svarade de."Men vad är ni då för ena?" frågade Josua. "Varför kommer ni hit till oss?"9"Vi kommer från ett land mycket långt borta", fortsatte de. "Vi har hört talas om Herrens, er Guds makt och om allt han gjorde i Egypten.10Vi vet om vad ni gjort med amoreernas kungar Sihon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan.11Därför sa de äldste och folket till oss: 'Förbered er för en lång resa och gå till israeliterna och förklara att vår nation är beredd att bli deras tjänare och allierade.'12Det här brödet var varmt och kom direkt ur ugnen när vi gav oss iväg, men som ni ser är det nu torrt och mögligt.13De här vinsäckarna var nya, men nu är de gamla och spruckna, och våra kläder och skor har hunnit bli utslitna under vår långa och påfrestande resa."14-15Till slut trodde Josua och de andra ledarna på dem. De brydde sig inte om att fråga Herren utan undertecknade ett fredsfördrag med dem. Och ledarna i Israel bekräftade överenskommelsen med en bindande ed.16Tre dagar senare kom det fram att männen i själva verket var nära grannar till Israel.17Israels armé drog då omedelbart iväg för att undersöka saken och nådde efter tre dagar fram till deras städer, Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.18Men på grund av eden som Israels ledare hade avlagt inför Herren Gud kunde de inte anfalla städerna, och israeliterna opponerade sig mot sina ledare för att de hade ingått fredsfördraget.19Men deras ledare svarade: "Vi har avlagt en ed inför Herren att vi inte ska anfalla dem, och det löftet måste vi hålla.20Vi måste låta dem få leva, för om vi bryter eden kommer Herrens vrede över oss."21Folket i Gibeon blev alltså israeliternas tjänare och fick hugga ved och bära vatten åt dem.22Josua sammankallade deras ledande män och frågade: "Varför ljög ni för oss och påstod att ni bodde långt borta i ett avlägset land, när ni bor här alldeles intill oss?23Nu kommer en förbannelse att vila över er. Från den här stunden ska ni alltid förse oss med tjänare, som hugger ved och bär vatten i tjänst för vår Gud."24"Vi gjorde det därför att vi hört talas om att Herren sagt till sin tjänare Mose att inta hela detta land och utrota alla som bor här", svarade de. "Vi var rädda för våra liv, och därför gjorde vi på detta sätt.25Men nu är vi ju helt i era händer, och ni kan göra med oss vad ni vill. "26Josua ville inte tillåta israeliterna att döda dem,27utan de fick bli vedhuggare och vattenbärare åt folket i Israel och vid Herrens altare, på den plats där det skulle komma att byggas. Detta är fortfarande deras uppgift.