— Vyslání zvědů - Zvědové zachránění nevěstkou Rachabou přinášejí z Jericha ujištění, že Hospodin otevřel Izraeli cestu do země.
1 Jozue, syn Núnův, vyslal potají ze Šitímu dva muže jako zvědy. Řekl: „Jděte, prohlédněte tu zemi i Jericho.“ Šli tedy a vstoupili do domu jedné ženy jménem Rachab, nevěstky, a tam přespali.2 Králi Jericha bylo ohlášeno: „V noci sem přišli nějací izraelští muži, aby obhlédli zemi.“3 Jerišský král dal Rachabě rozkaz: „Vyveď ty muže, kteří k tobě přišli a vstoupili do tvého domu. Přišli proto, aby obhlédli celou zemi.“4 Ale ta žena muže odvedla, ukryla a řekla: „Ano, ti muži ke mně přišli, ale já jsem nevěděla, odkud jsou.5 Když při setmění zavírali bránu, ti muži odešli. Nevím, kam šli. Rychle je pronásledujte, ať je dostihnete.“6 Ona však je vyvedla na střechu a skryla je v pazdeří, které měla na střeše složené;7 a oni ty muže pronásledovali směrem k Jordánu až k brodům. Jakmile pronásledovatelé vyšli, hned za nimi bránu zavřeli.8 Zvědové se ještě neuložili k spánku, když k nim vstoupila na střechu.9 Řekla těm mužům: „Vím, že Hospodin dal zemi vám. Padla na nás hrůza před vámi a všichni obyvatelé země propadli před vámi zmatku.10 Slyšeli jsme, jak Hospodin před vámi vysušil vody Rákosového moře, když jste vycházeli z Egypta, a jak jste v Zajordání naložili se dvěma emorejskými králi, se Síchonem a Ógem, které jste zahubili jako klaté.11 Jakmile jsme to uslyšeli, ztratili jsme odvahu a pozbyli jsme ducha, poněvadž Hospodin, váš Bůh, je Bohem nahoře na nebi i dole na zemi.12 Zavažte se mi nyní prosím přísahou při Hospodinu, že také vy prokážete milosrdenství domu mého otce, jako jsem já prokázala milosrdenství vám. Dejte mi věrohodné znamení,13 že ponecháte naživu mého otce a matku, mé bratry a sestry i vše, co jim náleží, a že nás vysvobodíte před smrtí.“14 Muži jí odpověděli: „Jsme odhodláni za vás zemřít. Nesmíte však vyzradit toto naše ujednání. Až nám Hospodin vydá zemi, prokážeme ti milosrdenství a osvědčíme věrnost.“15 Potom je spustila po provaze z okna; její dům byl totiž v hradební zdi, bydlela na hradbách.16 A řekla jim: „Jděte na tamtu horu, aby na vás pronásledovatelé nenarazili, a skrývejte se tam po tři dny, dokud se nevrátí ti, kdo vás pronásledují; potom jděte svou cestou.“17 Muži ji upozornili: „Budeme zproštěni přísahy, jíž jsi nás zavázala,18 jestliže neuvážeš, až vstoupíme do země, tuto šňůru z karmínových vláken v okně, z něhož jsi nás spustila, a neshromáždíš k sobě do domu svého otce a matku, své bratry a celý svůj dům.19 Kdo vyjde ze dveří tvého domu ven, jeho krev padne na jeho hlavu, a my budeme bez viny. Avšak krev každého, kdo bude s tebou v domě, padne na naši hlavu, kdyby na něj někdo vztáhl ruku.20Vyzradíš-li toto naše ujednání, budeme zproštěni přísahy, jíž jsi nás zavázala.“21 Odvětila: „Staň se podle vašich slov.“ Nato je propustila a oni odešli. Pak uvázala na okno karmínovou šňůru.22 Oni došli až na horu, kde zůstali tři dny, dokud se pronásledovatelé nevrátili; ti prohledali celou cestu, nikoho však nenašli.23 Oba muži se tedy vrátili; sestoupili z hory, přešli Jordán a přišli k Jozuovi, synu Núnovu. Vyprávěli mu o všem, co se jim přihodilo.24 Řekli Jozuovi: „Hospodin nám dal celou zemi do rukou. Všichni obyvatelé země propadli před námi zmatku.“
1I hemlighet sände Josua ut två spioner från Israels läger i Sittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan, särskilt i Jeriko. De kom till ett värdshus, som drevs av en prostituerad kvinna som hette Rahab. De tänkte stanna där över natten,2men någon hade informerat kungen i Jeriko om att några israeliter, som misstänktes vara spioner, hade kommit dit.3Kungen sände då bud till Rahab:"Männen är spioner, som har blivit hitskickade av de israelitiska ledarna för att lista ut hur de bäst ska kunna anfalla oss."4Men Rahab hade gömt männen och förklarade: "De var här för ett tag sedan, men jag visste inte att de var spioner.5De lämnade staden när det blev mörkt, just som stadsportarna skulle stängas, och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er, kan ni nog hinna ifatt dem!"6Men i själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med växter som var utlagda på tork.7Kungens män gav sig iväg ända bort till Jordan för att leta efter de båda israelitiska männen, och under tiden hölls stadsportarna stängda.8Men innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rahab upp för att samtala med dem.9"Jag förstår mycket väl att er Gud tänker ge er mitt land", sa hon till dem. "Vi är alla rädda för er. Det räcker med att någon uttalar namnet Israel.10Vi har nämligen hört hur Herren gjorde en väg genom Röda havet åt er, när ni lämnade Egypten! Och vi vet vad ni gjorde med kungarna Sihon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, och hur ni plundrade deras land och fullständigt utrotade folket.11Inte undra på att vi är rädda för er! Och när man hört sådana saker, har man inte så mycket mod kvar att man vågar börja strida mot er, för er Gud är himlens Gud och jordens Gud.12-13Nu vill jag be er om en sak: Svär nu vid er helige Guds namn, att ni låter mig såväl som mina föräldrar och mina syskon med familjer få leva, när ni intagit Jeriko. Det är inte mer än rättvist efter allt vad jag gjort för er."14Männen gick med på förslaget och svarade: "Om du inte förråder oss, lovar vi att du och din familj ska få leva. Vi ska försvara dig med våra egna liv."15Eftersom hennes hus var beläget invid stadsmuren, firade hon ner dem genom fönstret med ett rep.16"Fly upp i bergen", sa hon till dem."Håll er gömda där i tre dagar, tills männen som är ute och letar efter er har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta."17-18Men innan de gav sig iväg sa männen till henne: "Vi kan inte ansvara för vad som händer med dig, om du inte låter ett rött rep hänga ner från fönstret som ett tecken till oss och ser till att dina föräldrar och syskon och övriga släktingar befinner sig inne i huset.19Om de ger sig ut på gatan kan vi inte ansvara för vad som händer, men vi lovar att ingen som finns i ditt hus ska dödas eller skadas.20Men om du förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte."21"Vi är överens", svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast ett rött rep i fönstret och lät det hänga kvar där.22Spionerna gick upp bland bergen och stannade där i tre dagar, tills männen som förföljde dem hade återvänt till staden efter att ha letat överallt utmed vägarna utan framgång.23Då vände de båda spionerna tillbaka från bergsbygden, gick över floden och kom till Josua för att rapportera vad som hänt.24"Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet", förklarade de. "Alla där borta är dödsförskräckta för oss."