Jeremjáš 38 | Český ekumenický překlad

Český ekumenický překlad

— Jeremjáš v cisterně; vysvobozen Ebedmelekem - Král vydal proroka předákům. Přímluva kúšijského dvořana Jeremjáše zachránila.

1 Šefatjáš, syn Matánův, Gedaljáš, syn Pašchúrův, Júkal, syn Šelemjášův, a Pašchúr, syn Malkijášův, slyšeli slova, která mluvil Jeremjáš ke všemu lidu: 2 „Toto praví Hospodin: Kdo zůstane v tomto městě, zemře mečem, hladem nebo morem, ale kdo vyjde ke Kaldejcům, zůstane naživu a jako kořist získá svůj život, zůstane živ. 3 Toto praví Hospodin: Toto město bude určitě vydáno do rukou vojska babylónského krále a ten je dobude.“ 4 Proto řekli velmožové králi: „Nechť je ten muž usmrcen, vždyť oslabuje ruce bojovníků, kteří v tomto městě zbývají, i ruce všeho lidu, když jim mluví podobná slova. Ten muž neusiluje o pokoj pro tento lid, nýbrž o zlo.“ 5 Král Sidkijáš odpověděl: „Hle, je ve vašich rukou, neboť král proti vám nic nezmůže.“ 6 Chopili se tedy Jeremjáše a vhodili ho do cisterny Malkijáše, syna královského, která byla na nádvoří stráží. Spustili tam Jeremjáše po provazech. V cisterně nebyla voda, jen bláto, takže se Jeremjáš topil v blátě. 7 Kúšijec Ebedmelek, dvořan, který byl v králově domě, uslyšel, že Jeremjáše dali do cisterny. Když král seděl v Benjamínské bráně, 8 vyšel Ebedmelek z královského domu a promluvil ke králi: 9 „Králi, můj pane, zle si počínali tito muži, že to všechno proroku Jeremjášovi provedli. Vhodili ho do cisterny, aby tam dole umřel hlady; ve městě už není žádný chléb.“ 10 Král Kúšijci Ebedmelekovi přikázal: „Vezmi s sebou odtud třicet mužů a vytáhni proroka Jeremjáše z cisterny, než tam zemře.“ 11 Ebedmelek vzal tedy s sebou muže, vešel do královského domu dolů do skladu, vzal odtud roztrhané hadry a rozedrané šaty a spustil je po provazech Jeremjášovi do cisterny. 12 Kúšijec Ebedmelek řekl Jeremjášovi: „Podlož si ty roztrhané a rozedrané hadry do podpaží pod provazy.“ Jeremjáš to tak udělal. 13 Pak táhli Jeremjáše na provazech a vytáhli ho z cisterny. Jeremjáš opět pobýval na nádvoří stráží.

— Poslední rozhovor se Sidkijášem - Bezmocný král hledá u proroka pomoc, ale nemá odvahu se podle jeho rady zařídit.

14 Král Sidkijáš si dal přivést proroka Jeremjáše k třetímu vchodu do Hospodinova domu. Král Jeremjášovi pravil: „Ptám se tě na Hospodinovo slovo. Nic přede mnou nezatajuj!“ 15 Jeremjáš Sidkijášovi odpověděl: „Když ti je oznámím, cožpak mě nevydáš na smrt? A když ti poradím, neposlechneš mě.“ 16 Král Sidkijáš Jeremjášovi tajně přisáhl: „Jakože živ je Hospodin, který nám dal tento život, nevydám tě na smrt ani do rukou těch mužů, kteří ti ukládají o život.“ 17 I řekl Jeremjáš Sidkijášovi: „Toto praví Hospodin, Bůh zástupů, Bůh Izraele: Jestliže vyjdeš k velmožům babylónského krále, zůstaneš sám naživu a toto město nebude vypáleno; zůstaneš naživu ty i tvůj dům. 18 Jestliže však k velmožům babylónského krále nevyjdeš, bude toto město vydáno do rukou Kaldejců a ti je vypálí. Ani ty jim z rukou neunikneš.“ 19 Král Sidkijáš Jeremjášovi odvětil: „Obávám se Judejců, kteří přeběhli ke Kaldejcům, že mě Kaldejci vydají do jejich rukou a ti naloží se mnou podle své zvůle.“ 20 Jeremjáš odpověděl: „Nevydají. Uposlechni prosím Hospodina, jak ti ohlašuji, a povede se ti dobře a zůstaneš naživu. 21 Jestliže se budeš zdráhat vyjít, nastane to, co mi Hospodin ukázal: 22 Hle, všechny ženy, které zůstaly v domě judského krále, budou vyvedeny k velmožům babylónského krále a řeknou: ‚Podněcovali tě a přemohli tě mužové, kteří ti slibovali pokoj. Teď, když tvé nohy tonou v bahně, stáhli se zpět.‘ 23 Všechny tvé ženy a tvé syny vyvedou ke Kaldejcům. Ani ty jim z rukou neunikneš. Budeš chycen rukou babylónského krále a toto město bude vypáleno.“ 24 Sidkijáš pravil Jeremjášovi: „Ať se nikdo o těchto slovech nedoví, a nezemřeš. 25 Jestliže velmožové uslyší, že jsem s tebou mluvil, a přijdou k tobě a řeknou ti: ‚Pověz nám, co jsi s králem mluvil, nic před námi nezatajuj a nevydáme tě na smrt. A co král mluvil s tebou?‘, 26 řekneš jim: ‚Předložil jsem králi prosbu o smilování, aby mě nedával opět do domu Jónatanova, abych tam nezemřel.‘“ 27 I přišli k Jeremjášovi všichni velmožové a vyslýchali ho. On jim pověděl všechno tak, jak král přikázal. Mlčky od něho odešli a nikdo o té věci neuslyšel. 28 Jeremjáš pobýval na nádvoří stráží až do dne, kdy byl Jeruzalém dobyt. I stalo se při dobývání Jeruzaléma,

Nya Levande Bibeln

od Biblica

Jeremia befrias

1 Men när Sefatja, Mattans son, Gedalja, Pashurs son, Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde att Jeremia hade sagt till folket 2 att alla som blev kvar i Jerusalem skulle dö genom svärd, hunger eller sjukdom, men att alla som överlämnade sig till babylonierna skulle få leva 3 och att staden verkligen skulle bli intagen av kungen i Babylon, 4 gick de till kungen och sa: "Ers Majestät, den mannen måste dö. Sådant prat undergräver moralen både hos de få soldater vi har kvar och hos det övriga folket. Han är en förrädare." 5 Kung Sidkia höll med dem. "Gör vad ni vill med honom", sa han. "Jag ska inte hindra er." 6 De tog då Jeremia från fängelsecellen och sänkte med rep ner honom i en tom brunn på fängelsegården. Brunnen tillhörde Malkia, en medlem av den kungliga familjen. Det fanns inget vatten i den, men det var ett tjockt lager dy på bottnen som Jeremia sjönk ner i. 7 När etiopiern Ebed-Melek, en inflytelserik ämbetsman vid hovet, hörde att Jeremia fanns i brunnen, 8 rusade han ut till Benjaminsporten där kungen befann sig. 9 "Ers Majestät, dessa män som sänkte ner Jeremia i brunnen har hela tiden behandlat honom mycket illa", sa han. "Jeremia kommer att dö av hunger nu när nästan allt bröd i staden är slut." 10 Kungen befallde då Ebed-Melek att ta med sig trettio män och dra upp Jeremia så att han inte skulle dö. 11 Ebed-Melek samlade alltså trettio män och gick till ett förråd i palatset, där kläder som inte längre användes förvarades. Där fick han tag i en del gamla trasor och kasserade mantlar, som han tog med till brunnen och sänkte ner till Jeremia. 12 Ebed-Melek ropade ner till Jeremia: "Lägg trasorna under armarna, så du inte gör dig illa på repet." När Jeremia var klar 13 drog de upp honom och ledde honom bort till fängelsegården, där han fick stanna tills vidare. 14 En dag skickade kung Sidkia bud efter Jeremia och ville träffa honom vid en av ingångarna till templet."Det är något jag vill fråga dig om, men försök inte slingra dig!" sa kungen. 15 Jeremia sa: "Om jag säger dig sanningen, kommer du att döda mig. Och om jag ger dig ett gott råd kommer du inte att lyda det." 16 Kung Sidkia lovade då inför Gud den Allsmäktige, sin Skapare, att inte döda Jeremia eller överlämna honom åt de män som var ute efter hans liv. 17 Då sa Jeremia till Sidkia: "Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Om du överlämnar dig åt babylonierna ska du och din familj få leva, och staden ska inte brännas ner. 18 Men om du vägrar att kapitulera kommer babylonierna att sätta eld på staden, och du själv ska inte kunna komma undan dem." 19 "Men jag är rädd för att babylonierna ska överlämna mig till de judar som gått över på deras sida, och vem vet vad de kommer att göra med mig?" sa kungen. 20 Jeremia svarade: "Du kommer inte att hamna i deras händer, om du bara lyder Herren. Ditt liv kommer att räddas, och allt ska gå väl för dig. 21-22 Men om du vägrar att kapitulera, har Herren sagt att alla kvinnor som finns kvar i ditt palats ska föras ut och överlämnas till officerarna i babyloniernas armé. Dessa kvinnor ska med bitterhet håna dig. 'Det är just fina vänner du har, dessa Egyptens sympatisörer', ska de säga. 'De har förrått dig och lämnat dig åt ditt öde!' 23 Alla dina hustrur och barn ska föras ut till babylonierna, och du ska inte komma undan. Du kommer att bli tillfångatagen av kungen i Babylon, och staden kommer att bli nerbränd." 24 Då sa Sidkia till Jeremia: "Tala inte om för någon annan vad du har sagt till mig, för då måste du dö. 25 Om mina ämbetsmän skulle få höra att jag har talat med dig, och hotar att döda dig om du inte berättar vad vi har diskuterat, 26 då kan du bara säga till dem att du vädjade till mig att inte sända dig tillbaka till fängelsehålan i Jonatans hus, eftersom du trodde att du skulle dö där." 27 Och mycket riktigt, det dröjde inte länge förrän ämbetsmännen i staden kom till Jeremia och frågade honom varför kungen hade skickat bud efter honom. Då sa han det som kungen hade sagt, och de lämnade honom utan att ha fått reda på sanningen. 28 Jeremia blev kvar som fånge i fängelsegården, till den dag då Jerusalem intogs av babylonierna.