— Lid opustil Hospodina – pramen živé vody - Ačkoli lid okusil moc i lásku svého Boha, nerozumně se od něho odvrací k nicotným modlám, které jsou neužitečné jako rozpukané cisterny.
1 Stalo se ke mně slovo Hospodinovo:2 „Jdi a provolávej v Jeruzalémě: Toto praví Hospodin: Připomínám ti zbožnost tvého mládí, tvou lásku před sňatkem, jak jsi za mnou chodila pouští, zemí neosívanou. 3 Svatý byl Izrael Hospodinu, prvotina jeho úrody; všichni, kdo jej sžírají, se proviňují, dolehne na ně zlo, je výrok Hospodinův.“ 4 Slyšte slovo Hospodinovo, dome Jákobův i všechny čeledi domu Izraelova. 5 Toto praví Hospodin: „Jaké bezpráví na mně našli vaši otcové, že se ode mne vzdálili? Chodili za přeludem a přeludem se stali. 6 Neptali se: ‚Kde je Hospodin, který nás vyvedl z egyptské země, který nás vodil pouští, zemí pustou, plnou výmolů, zemí vyprahlou, zemí šeré smrti, zemí, jíž nikdo neprocházel, v níž člověk nesídlí.‘ 7 Vedl jsem vás do země sadů, abyste jedli její plody a to, co dobrého dává. Přišli jste a mou zemi jste poskvrnili, moje dědictví jste zohavili. 8 Kněží se nezeptali: ‚Kde je Hospodin?‘ Nepoznali mě, kdo se obírají zákonem, pastýři mi byli nevěrní, proroci prorokovali skrze Baala, chodili za tím, co není k užitku. 9 Proto již vedu s vámi spor, je výrok Hospodinův, povedu jej i se syny vašich synů. 10 Projděte ostrovy Kitejců a hleďte, pošlete do Kédaru a dobře uvažujte, hleďte, zda se něco podobného kdy stalo. 11 Zaměnil snad nějaký pronárod bohy, ač to žádní bohové nejsou? Můj lid zaměnil svou Slávu za to, co není k užitku. 12 Děste se nad tím, nebesa, ustrňte nesmírnou hrůzou, je výrok Hospodinův. 13 Dvojí zlo spáchal můj lid: Opustili mne, zdroj živých vod, a vytesali si cisterny, cisterny rozpukané, jež vodu neudrží.“
— Lid se poskvrňoval modloslužbou - Marně se Izrael přizpůsobuje svým sousedům egyptským a asyrským. Nečistotu své nevěry nesmyje.
14 „Což je Izrael otrokem? Je otrockého rodu? Proč se stal kořistí? 15 Mladí lvi nad ním řvou, vydávají hlas. Z jeho země učinili spoušť, jeho města jsou vypálená, jsou bez obyvatel. 16 I synové Memfidy a Tachpanchésu oholí ti kštici. 17 Což sis to nezpůsobila sama? Opustilas Hospodina, svého Boha, v čase, kdy tě vodil svou cestou. 18 Co máš teď z cesty egyptské, z toho, že piješ vody Nilu? Co máš z cesty asyrské, z toho, že se napájíš vodami Eufratu? 19 Tvá vlastní zloba tě ztrestá, tvé odvrácení se ti vymstí. Uznej a pohleď, jak je to zlé a trpké, že opouštíš Hospodina, svého Boha, a ze mne strach nemáš, je výrok Panovníka, Hospodina zástupů.“ 20 „Už dávno jsi zlomila své jho, zpřetrhala svá pouta a řekla: ‚Nebudu sloužit modlám.‘ Ale na každém vysokém pahorku, pod každým zeleným stromem se, nevěstko, rozvaluješ. 21 A já jsem tě zasadil, révu ušlechtilou, samou spolehlivou sadbu. Jak ses mi mohla proměnit v révu planou a cizí? 22 Kdyby ses umyla potaší, vypotřebovala přemnoho louhu, zůstane přede mnou špína tvé nepravosti, je výrok Panovníka Hospodina.“ 23 „Jak můžeš říkat: ‚Neposkvrnila jsem se, za baaly jsem nechodila!‘ Podívej se na svou cestu v Údolí, přiznej, co jsi páchala, velbloudice, která se volně proháníš po svých cestách. 24 Divoká oslice, navyklá poušti, toužebně větříš! Kdo ji udrží v čas říje? Každý, kdo ji hledá, nalezne ji v jejím měsíci bez námahy. 25 Chraň se, ať nechodíš jednou bosa a hrdlo ať ti nevyschne žízní! Ale ty jsi řekla: ‚Zbytečné řeči. Nikoli, miluji cizáky a za nimi půjdu.‘ 26 Jako je zahanben dopadený zloděj, tak propadne hanbě dům izraelský i s králi a velmoži, s kněžími a proroky. 27 Dřevu říkají: ‚Ty jsi můj otec‘ a kameni: ‚Ty jsi mě zplodil,‘ a ke mně se obracejí zády, nikoli tváří. Ve zlý čas volají: ‚Povstaň a zachraň nás!‘ 28 Kde jsou tví bohové, které sis udělala? Ať vstanou a zachrání tě ve zlý čas, vždyť máš tolik bohů, kolik měst, Judo.“
— Hospodin nemůže mlčet k hříchům svého lidu - Lid svou vinu neuznává a nedává se poučit ani Božími tresty.
29 „Proč se mnou vedete spor? Všichni jste mi byli nevěrní, je výrok Hospodinův. 30 Nadarmo jsem bil vaše syny, nedali jste se napomenout. Váš meč požíral vaše proroky jako lev, který hubí.“ 31 Vy, toto pokolení, hleďte na slovo Hospodinovo: „Což jsem se stal Izraeli pouští nebo zemí temnot? Proč můj lid říká: ‚Chceme mít volnost, k tobě už nikdy nepůjdeme‘? 32 Může panna zapomenout na své šperky, nevěsta na svůj svatební pás? Můj lid však na mě zapomíná po nespočetné dny. 33 Jak prokážeš, že je tvá cesta dobrá, když vyhledáváš milkování? Proto také na svých cestách učíš zlým věcem. 34 Dokonce na lemu tvého roucha je krev nevinných ubožáků, ač jsi je nepřistihla při vloupání. Ale při tom všem 35 říkáš: ‚Jsem nevinná, jeho hněv se jistě ode mne odvrátil.‘ Hle, soudím tě za to, že říkáš: ‚Já jsem nezhřešila.‘ 36 Proč tak lehkovážně měníš svou cestu? I Egyptem se zklameš, jako tě zklamala Asýrie. 37 Vyběhneš odtamtud s rukama nad hlavou, neboť Hospodin zavrhl to, več doufáš; s nimi neuspěješ.“
1Herren talade till mig igen och sa:2"Gå ut på gatorna i Jerusalem och ropa: Herren säger: Jag kommer ihåg hur ivrig du var att behaga mig när du var en ung brud och hur du älskade mig och följde mig genom torra öknen.3På den tiden var Israel ett heligt folk, mina första barn. Alla som handlade illa mot dem fick stå där med skuld och blev drabbade av olycka.4-5Israel, varför övergav dina förfäder mig? säger Herren. Vad var det för fel med mig, eftersom man vände sig bort från mig och handlade så dåraktigt som att tillbe avgudar?6De brydde sig inte om att det var jag, Herren, som ledde dem ut ur Egypten, genom öde öknar och genom ett oländigt land med klippor, torka och död, där ingen vill bo eller ens passera igenom.7Jag ledde dem vidare till ett bördigt land, där de kunde ha levt gott av markens skördar, men de förvandlade det till ett land av synd och det som var min gåva till dem blev en avskyvärd plats.8Inte ens deras präster brydde sig om mig, och deras domare låtsades som om jag inte fanns. Deras härskare vände sig bort från mig, och deras profeter talade i Baals namn och ägnade sin tid åt värdelösa avgudar.9Därför kommer jag att anklaga och döma er än en gång, säger Herren, ja både er och era barn i kommande generationer.10-11Se er omkring och försök hitta något annat folk som bytt ut sina gamla gudar mot nya. Trots att deras gudar inte kan hjälpa dem sviker man dem inte. Hör efter i väster, på ön Cypern, och i öster, i Kedars öknar. Ta reda på om någon har hört talas om något så märkligt som detta att mitt folk har bytt ut sin levande Gud mot döda gudar!12Himlarna är chockerade över att något sådant kan ske och ryggar tillbaka i skräck och bestörtning.13Mitt folk har gjort två allvarliga misstag: Det har övergett mig, källan med det livgivande vattnet, och de har grävt sig dåliga brunnar som inte ger vatten.14Varför har Israel blivit andras slav? Varför har detta folk blivit besegrat och bortfört?15Jag ser stora arméer som marscherar fram mot Jerusalem under höga rop för att inta landet och bränna ner städerna till ruiner som ingen kan bo i.16Jag ser arméer från Egypten som rycker fram mot landet. De marscherar från Memfis och Tapanhes för att ta ifrån Israel all dess makt och härlighet.17Det är du själv som har dragit allt detta över dig genom att göra uppror mot Herren, din Gud, som vill leda dig och visa dig vägen.18Vad har du vunnit genom ditt förbund med Egypten och Assyrien?19Din egen ondska kommer att straffa dig. Du kommer att få se hur fruktansvärt det är att göra uppror mot Herren, din Gud, att överge honom och inte frukta honom längre, säger Herren, härskarornas Gud.20För länge sedan skakade du av dig mitt ok och bröt dig loss från mig. I ditt trots vägrade du att lyda mig. På varje höjd och under varje träd böjde du dig för avgudar.21Hur kunde något sådant hända? Jag planterade dig som ett ädelt vin av allra bästa slag. Hur har du kunnat förvandlas till ett vildvuxet folk, korrumperat och odugligt?22Såpa och lut kan inte göra dig ren. Du är fläckad av en skuld som aldrig kan tvättas bort. Jag ser den alltid framför mig, säger Herren Gud.23Du säger att du inte har tillbett avgudar. Hur kan du säga något sådant? Gå och titta själv i vilken dal som helst i landet! Där kan du ansikte mot ansikte se alla de fruktansvärda synder du har begått. Du är som ett oroligt kamelsto, som irrar hit och dit.24Du är som en vildåsna som flåsar under parningstiden. Vem kan mätta dina begär? Den som vill ha dig behöver inte söka länge, du är ju så angelägen!25Varför slutar du inte upp med detta rännande efter andra gudar? Men du säger: 'Det är ingen idé att du försöker ändra på mig. Jag vill ha dessa gudar, och nu kan jag inte släppa dem!'26-27Precis som en tjuv tagen på bar gärning ska Israel stå där med skam tillsammans med sina furstar, präster och profeter. De kallar en trästolpe för far och en uthuggen sten för mor. Men ändå ber de till mig om hjälp när det verkligen kniper.28Varför duger inte längre de gudar som du har gjort åt dig själv? Nu är det ju dags att de bevisar vad de kan och räddar dig! Du har ju lika många av dem som det finns städer i Juda.29Kom inte till mig och klaga, ni är rebeller allesammans, säger Herren.30Jag har straffat er, men till ingen nytta. Ni vill fortfarande inte lyda. Som retade lejon har ni överfallit mina profeter.31Mitt folk, lyssna till Herrens ord! Har jag varit orättvis mot Israel? Har jag låtit dem leva i mörker och elände? Varför säger mitt folk: 'Äntligen har vi blivit fria från Herren. Vi vill inte ha något med honom att göra nu!'32Skulle en ung flicka kunna glömma sina juveler? En brud försöker väl inte gömma undan sin brudklänning. Men av mitt folk har jag varit glömd så länge man kan minnas.33Du vet sannerligen hur du ska förföra dina älskare! Den mest erfarna gatflicka har en hel del att lära av dig.34Dina kläder är fläckade av blod från oskyldiga och fattiga. Du mördar mycket raffinerat, men utan orsak.35Och ändå säger du: 'Jag har väl inte gjort något som Gud skulle behöva bli arg för. Jag är säker på att han inte är arg!' Jag ska ge dig ett strängt straff, därför att du säger att du inte har syndat!36Du far än hit och än dit, till den ene efter den andre av dina bundsförvanter för att få hjälp, men det hjälper inte. Dina nya vänner i Egypten kommer att överge dig, på samma sätt som Assyrien en gång gjorde.37Du kommer att gråta i din förtvivlan, för Herren har förkastat dem som du litade på, och du ska inte klara dig trots deras hjälp.