— Doufat v Boha, ne v člověka - Zatvrzelost Judejců. Kdo spoléhají na Boha, jsou požehnaní. Osobní Jeremjášovo vyznání víry v Boha.
1 Judův hřích je zapsán železným rydlem, je vyryt diamantovým hrotem na tabulku jejich srdcí, na rohy vašich oltářů. 2 I jejich synové si připomínají jejich oltáře a posvátné kůly u zelených stromů na vysokých pahorcích. 3 „Horo má v poli, vydám v plen tvé zboží, všechny tvé poklady, tvá posvátná návrší pro hřích páchaný po celém tvém území. 4 Budeš muset uvolnit své dědictví, které jsem ti dal. Dám tě tvým nepřátelům do otroctví v zemi, kterou neznáš. Zanítili jste oheň mého hněvu, navěky bude hořet.“ 5 Toto praví Hospodin: „Proklet buď muž, který doufá v člověka, opírá se o pouhé tělo a srdcem se odvrací od Hospodina. 6 Bude jako jalovec v pustině, který neokusí přicházející dobro. Bude přebývat ve vyprahlém kraji, v poušti, v zemi solných plání, kde nelze bydlet. 7 Požehnán buď muž, který doufá v Hospodina, který důvěřuje Hospodinu. 8 Bude jako strom zasazený u vody; své kořeny zapustil u vodního toku, nezakusí přicházející žár. Jeho listí je zelené, v roce sucha se ničeho neobává, nepřestává nést plody.“ 9 „Nejúskočnější ze všeho je srdce a nevyléčitelné. Kdopak je zná? 10 Já Hospodin zpytuji srdce a zkoumám ledví, já každému splatím podle jeho cesty, podle ovoce jeho skutků.“ 11 Koroptev sedí na vejcích, ale mladé nevyvede. Tak ten, kdo nabude bohatství nespravedlivě, v půlce života je opustí a skončí jako bloud. 12 Trůne slávy, od počátku vyvýšený, místo naší svatyně, 13 naděje Izraele, Hospodine, všichni, kdo tě opouštějí, propadnou hanbě. Ti, kdo se ode mne odvracejí, jsou zapsáni v zemi stínů, protože opustili zdroj živých vod, Hospodina. 14 Uzdrav mě, Hospodine, a budu zdráv, spas mě a budu spasen, neboť ty jsi můj chvalozpěv. 15 Hle, oni mi říkají: „Kde je Hospodinovo slovo? Ať se přece splní!“ 16 Nedral jsem se o to být tvým pastýřem, netoužil jsem po dnu zkázy. Ty víš, co vyšlo z mých rtů; je to přímo před tebou. 17 Nebuď mi tím, kdo děsí. Tys mé útočiště ve zlý den. 18 Ať propadnou hanbě ti, kdo mě pronásledují, a já ať se hanbit nemusím. Ať oni jsou zděšeni, a já ať zděšen nejsem. Uveď na ně zlý den a dvojnásob těžkou ranou je rozdrť!
— Světit den odpočinku - Prorok vyzývá lid k plnění Božích požadavků týkajících se dne odpočinku.
19 Toto mi praví Hospodin: „Jdi a postav se v bráně synů mého lidu, jíž vcházejí a vycházejí judští králové, a ve všech jeruzalémských branách.20 Řekni jim: Judští králové, celé Judsko a všichni obyvatelé Jeruzaléma, kteří vcházíte těmito branami, slyšte slovo Hospodinovo: 21 Toto praví Hospodin: Bedlivě dbejte, abyste nenosili břemena v den odpočinku a nepřinášeli je do jeruzalémských bran.22 Nevynášejte břemena ze svých domů v den odpočinku a nevykonávejte žádnou práci, ale ať je vám den odpočinku svatý, jak jsem přikázal vašim otcům.23 Ale neposlechli a ucho nenaklonili, nýbrž zůstali tvrdošíjní, neslyšeli a nepřijali napomenutí.24 Budete-li mě opravdu poslouchat, je výrok Hospodinův, a v den odpočinku nebudete přinášet břemena do bran tohoto města, ale bude vám den odpočinku svatý a nebudete v něm konat žádnou práci,25 budou vcházet branami tohoto města králové a velmožové, kteří dosednou na Davidův trůn, budou jezdit na voze a na koních, oni i jejich velmožové, muži judští a obyvatelé Jeruzaléma, a toto město bude trvat navěky.26 Z judských měst a z okolí Jeruzaléma, ze země Benjamínovy, z Přímořské nížiny, z pohoří, z Negebu přijdou a přinesou do Hospodinova domu oběť zápalnou, obětní hod i oběť přídavnou a kadidlo, přinesou i oběť děkovnou.27 Nebudete-li mě poslouchat a den odpočinku vám nebude svatý, ale budete-li v den odpočinku nosit břemena a vcházet s nimi do jeruzalémských bran, zanítím v jeho branách oheň a ten pozře jeruzalémské paláce a neuhasne.“
1Mitt folk syndar som om de hade blivit befallda att göra det, som om deras ondska är inristad med flinta i deras stenhjärtan så att ingen ska kunna glömma den.2-3De tillber avgudar under varje träd, högt uppe bland bergen och nere på de öppna fälten. Därför ska jag ge alla era skatter till era fiender. Det är det pris ni måste betala för all er synd.4Det underbara arv jag sparat åt er ska tas ur era händer, och jag ska sända bort er som slavar till era fiender i avlägsna länder. Ni har upptänt min vredes eld, och den ska brinna i evighet.5Herren säger: Förbannelse vilar över den man som litar på människor och vänder sig bort från Herren.6Han är som en torr buske i öknen, utan hopp för framtiden. Han bor på saltslätten, i den torra ödemarken, och har inte längre någon lycka att vänta i livet.7Men välsignad är den man som litar på Herren och har honom som sitt hopp och sin tillflykt.8Han är som ett träd, planterat utmed flodstranden med sina rötter djupt nere i vattnet. Ett sådant träd skadas inte av hetta eller far illa av månaders torka. Dess löv är alltid gröna, och det kan alltid bära ljuvlig frukt.9En människa är det mest bedrägliga och fördärvade som finns. Ingen kan riktigt fatta hur ond hon är.10Det är bara Herren som vet det. Han genomskådar allas hjärtan och ser människans djupaste motiv, så att han kan ge var och en lön efter vad han förtjänar.11Som rapphönan, som har boet fullt med andras ägg och får ungar som snart överger henne och flyger sin väg, är den man som blir rik genom oärliga metoder. Förr eller senare kommer han att förlora sina rikedomar, och vid slutet av sitt liv står han där utskämd som en stackars utfattig dåre.12Men din tron är vår tillflykt, Herre!13Herre, Israels hopp, alla som vänder sig bort från dig ska stå med skam. De ska utplånas som det som är skrivet i sanden, för de har övergett Herren, källan med det levande vattnet.14Herre, bara du kan bota mig, det är bara du som kan frälsa, och därför är det bara dig jag prisar.15Människor hånar mig och säger: "Vad är det för Herrens ord du håller på och talar om? Varför slår inte dina hotelser in, om de verkligen kommer från Gud?"16Herre, jag vill inte att folket ska gå under. Det är din plan och inte min. Det är ditt budskap jag har gett dem och inte mitt eget. Jag vill inte att de ska gå under.17Herre, överge mig inte nu! Du är mitt enda hopp.18Låt förvirring och svårigheter drabba alla dem som förföljer mig, men låt mig få ha frid. Ja, låt dubbel förödelse komma över dem!
Vila under sabbaten
19Då sa Herren till mig: Gå och ställ dig vid Jerusalems portar, först vid den som kungen använder och sedan vid var och en av de andra portarna20och säg till alla: Hör Herrens ord, ni Juda kungar, allt folk i landet och alla ni Jerusalems invånare.21-22Herren säger: Ta varning, så får ni leva. Arbeta inte på sabbatsdagen, utan låt den vara en helig dag. Jag gav era förfäder den befallningen,23men de lyssnade inte och ville inte lyda. De vägrade envist att ta emot undervisning från mig.24Men om ni lyder mig och vilar från allt arbete på sabbatsdagen och håller den helig,25då ska det här landet bestå i evighet, säger Herren. Då ska det alltid finnas ättlingar från David på tronen i Jerusalem. Då ska det alltid finnas kungar och furstar bland folket, och staden ska bestå för evigt.26Från hela trakten omkring Jerusalem, från Juda och Benjamins städer och från Negev och lågländerna väster om Juda ska folket komma med sina brännoffer, spisoffer och rökoffer och bära fram lovoffer inför Herren i hans tempel.27Men om ni inte vill höra på mig, om ni vägrar att hålla sabbaten helig och om ni på sabbaten för in varor genom Jerusalems portar, precis som på vilken annan dag som helst, då ska jag sätta eld på portarna. Elden ska sprida sig till palatsen och förstöra dem, och ingen ska kunna släcka lågorna.