1 Byl nemocen jeden člověk, Lazar z Betanie, z vesnice, kde bydlela Marie a její sestra Marta.2 To byla ta Marie, která pomazala Pána vzácným olejem a nohy mu otřela svými vlasy; a její bratr Lazar byl nemocen.3 Sestry mu vzkázaly: „Pane, ten, kterého máš rád, je nemocen.“4 Když to Ježíš uslyšel, řekl: „Ta nemoc není k smrti, ale k slávě Boží, aby Syn Boží byl skrze ni oslaven.“5 Ježíš Martu, její sestru i Lazara miloval. 6 Když uslyšel, že je Lazar nemocen, zůstal ještě dva dny na tom místě, kde byl.7 Teprve potom řekl svým učedníkům: „Pojďme opět do Judska!“8 Učedníci mu řekli: „Mistře, není to dávno, co tě chtěli Židé kamenovat, a zase tam chceš jít?“9 Ježíš odpověděl: „Což nemá den dvanáct hodin? Kdo chodí ve dne, neklopýtne, neboť vidí světlo tohoto světa.10 Kdo však chodí v noci, klopýtá, poněvadž v něm není světla.“11 To pověděl a dodal: „Náš přítel Lazar usnul. Ale jdu ho probudit.“12 Učedníci mu řekli: „Pane, spí-li, uzdraví se.“13 Ježíš mluvil o jeho smrti, ale oni mysleli, že mluví o pouhém spánku.14 Tehdy jim Ježíš řekl přímo: „Lazar umřel.15 A jsem rád, že jsem tam nebyl, kvůli vám, abyste uvěřili. Pojďme k němu!“16 Tomáš, jinak Didymos, řekl ostatním učedníkům: „Pojďme i my, ať zemřeme spolu s ním!“ 17 Když Ježíš přišel, shledal, že Lazar je již čtyři dny v hrobě.18 Betanie byla blízko Jeruzaléma, necelou hodinu cesty,19 a mnozí z Židů přišli k Martě a Marii, aby je potěšili v zármutku nad jejich bratrem.20 Když Marta uslyšela, že Ježíš přichází, šla mu naproti. Marie zůstala doma.21 Marta řekla Ježíšovi: „Pane, kdybys byl zde, nebyl by můj bratr umřel.22 Ale i tak vím, že začkoli požádáš Boha, Bůh ti dá.“23 Ježíš jí řekl: „Tvůj bratr vstane.“24 Řekla mu Marta: „Vím, že vstane při vzkříšení v poslední den.“25 Ježíš jí řekl: „Já jsem vzkříšení a život. Kdo věří ve mne, i kdyby umřel, bude žít.26 A každý, kdo žije a věří ve mne, neumře navěky. Věříš tomu?“27 Řekla mu: „Ano, Pane. Já jsem uvěřila, že ty jsi Mesiáš, Syn Boží, který má přijít na svět.“28 S těmi slovy odešla, zavolala svou sestru Marii stranou a řekla jí: „Je tu Mistr a volá tě.“29 Jak to Marie uslyšela, rychle vstala a šla k němu.30 Ježíš totiž dosud nedošel do vesnice, ale byl ještě na tom místě, kde se s ním Marta setkala.31 Když viděli Židé, kteří byli s Marií v domě a těšili ji, že rychle vstala a vyšla, šli za ní; domnívali se, že jde k hrobu, aby se tam vyplakala.32 Jakmile Marie přišla tam, kde byl Ježíš, a spatřila ho, padla mu k nohám a řekla: „Pane, kdybys byl zde, nebyl by můj bratr umřel.“33 Když Ježíš viděl, jak pláče a jak pláčou i Židé, kteří přišli s ní, v Duchu se rozhorlil a vzrušen34 řekl: „Kam jste ho položili?“ Řekli mu: „Pane, pojď se podívat!“35 Ježíšovi vstoupily do očí slzy.36 Židé říkali: „Hle, jak jej miloval!“37 Někteří z nich však řekli: „Když otevřel oči slepému, nemohl způsobit, aby tento člověk neumřel?“ 38 Ježíš, znovu rozhorlen, přichází k hrobu. Byla to jeskyně a na ní ležel kámen.39 Ježíš řekl: „Zvedněte ten kámen!“ Sestra zemřelého Marta, mu řekla: „Pane, už je v rozkladu, vždyť je to čtvrtý den.“40 Ježíš jí odpověděl: „Neřekl jsem ti, že uvidíš slávu Boží, budeš-li věřit?“41 Zvedli tedy kámen. Ježíš pohlédl vzhůru a řekl: „Otče, děkuji ti, žes mě vyslyšel.42 Věděl jsem sice, že mě vždycky slyšíš, ale řekl jsem to kvůli zástupu, který stojí kolem, aby uvěřili, že ty jsi mě poslal.“43 Když to řekl, zvolal mocným hlasem: „Lazare, pojď ven!“44 Zemřelý vyšel, měl plátnem svázány ruce i nohy a tvář zahalenu šátkem. Ježíš jim řekl: „Rozvažte ho a nechte odejít!“
— Úmysl velekněží
45 Mnozí z Židů, kteří přišli k Marii a viděli, co Ježíš učinil, uvěřili v něho.46 Ale někteří z nich šli k farizeům a oznámili jim, co učinil.47 Velekněží a farizeové svolali radu a řekli: „Co si počneme? Ten člověk činí mnohá znamení.48 Když proti němu nezakročíme, všichni v něj uvěří, a přijdou Římané a odejmou nám toto svaté místo i národ.“49 Jeden z nich, Kaifáš, velekněz toho roku, jim řekl: „Vy ničemu nerozumíte;50 nechápete, že je pro vás lépe, aby jeden člověk zemřel za lid, než aby zahynul celý národ.“51 To však neřekl sám ze sebe, ale jako velekněz toho roku vyřkl proroctví, že Ježíš má zemřít za národ,52 a nejenom za národ, ale také proto, aby rozptýlené děti Boží shromáždil vjedno.53 Od toho dne byli tedy smluveni, že ho zabijí.54 Proto Ježíš už nechodil veřejně mezi Židy, ale odešel odtud do kraje blízko pouště, do města jménem Efraim, a tam zůstal s učedníky. 55 Bylo krátce před židovskými Velikonocemi a mnozí z té krajiny přišli před svátky do Jeruzaléma, aby se očistili.56 Hledali Ježíše, a jak stáli v chrámě, říkali si mezi sebou: „Co myslíte? Přijde na svátky?“57 Velekněží a farizeové vydali totiž nařízení, že každý, kdo by věděl, kde se zdržuje, má to oznámit, aby ho mohli zatknout.
1En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta2(Det var hans syster Maria som smorde Herren Jesus med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår).3De två systrarna skickade nu ett meddelande till Jesus och lät säga: ”Herre, din vän Lasaros är sjuk.”4Men när Jesus hörde det sa han: ”Hans sjukdom ska inte leda till döden utan ska visa Guds härlighet, så att jag, Guds Son, blir upphöjd och ärad genom detta.”5Så trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros,6stannade han därför kvar där han var i ytterligare två dagar.7Sedan sa han till sina efterföljare: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”8Men hans efterföljare protesterade: ”Mästare, för bara några dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen att stena dig. Ska du verkligen gå dit igen?”9Då svarade Jesus: ”Det är ljust tolv timmar om dagen. Om man går under dagen snubblar man inte, för då ser man det ljus som lyser för människorna.10Men om man går i mörkret, då snubblar man, eftersom man inte har släppt in ljuset.”11Sedan sa han: ”Vår vän Lasaros sover, men nu ska jag gå och väcka honom.”12-13Hans efterföljare trodde då att Jesus talade om vanlig sömn, så de sa: ”Vad bra! Om han sover så blir han snart frisk.” Men Jesus menade att Lasaros hade dött.14Därför sa Jesus rent ut till dem: ”Lasaros är död.15Och för er skull är jag glad att jag inte var där, för hans död ska hjälpa er att tro på mig. Men nu måste vi gå till honom.”16Tomas, som kallades Tvillingen, sa då till de andra efterföljarna: ”Kom, låt oss gå med, så att vi kan dö tillsammans med honom.”17När Jesus kom fram till Betania berättade man för honom att Lasaros redan hade legat i graven i fyra dagar.18Betania låg bara några kilometer från Jerusalem,19och många människor hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg.20Men när Marta nu hörde att Jesus var på väg gick hon ut för att möta honom, medan Maria stannade hemma.21Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.22Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.”23Jesus svarade: ”Din bror ska bli levande igen.”24Då sa Marta: ”Ja, jag vet att han ska bli levande igen den dag alla de döda väcks upp och Gud ska döma människorna.”25Men Jesus sa till henne: ”Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.26Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?”27”Ja, Herre”, svarade hon. ”Jag tror att du är Messias, den utlovade kungen och Guds Son, som skulle komma hit till världen.”28Sedan lämnade hon honom och gick hem igen. Där tog hon Maria åt sidan och viskade till henne: ”Jesus är här och vill träffa dig.”29Och när Maria hörde det, reste hon sig genast upp och gick ut för att möta honom.30Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom.31Så när människorna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne.32Och då Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.”33När Jesus såg hur hon grät och klagade och hur de andra som följt med henne också sörjde och grät, blev han starkt upprörd och skakad, och han frågade:34”Var har ni begravt honom?”De sa: ”Kom och se.”35Och Jesus började gråta.36Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.”37Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha sett till att Lasaros inte behövde dö?”38Och än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen.39Jesus sa nu: ”Rulla undan stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, protesterade: ”Lukten kommer att vara fruktansvärd, för han har varit död i fyra dagar.”40Då sa Jesus till henne: ”Sa jag dig inte att om du tror på mig, så ska du få se Guds härlighet?”41Och då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Far i himlen, tack för att du har hört mig.42Själv vet jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.”43Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!”44Och Lasaros kom ut inlindad i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Ta av honom svepningen och låt honom gå.”
Det judiska rådet planerar att döda Jesus
45Många av de människor som kommit ut tillsammans med Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom.46Men några av dem gick bort till fariseerna[1] och rapporterade vad Jesus hade gjort.47Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet[2] för att diskutera situationen. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många under.48Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer den romerska armén att förstöra vårt tempel och utplåna vårt folk.”49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu är ni allt bra dumma!50Självklart kan vi inte låta hela folket gå under. Det är bättre för er om en enda människa dör, så att folket kan räddas.”51Detta sa inte Kajafas av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året lät Gud honom förutsäga att Jesus skulle dö för hela det judiska folket,52och inte bara för dem, utan också för att samla och förena alla Guds barn som finns spridda över världen.53Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att döda Jesus.54Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring i Judeen utan drog sig bort till utkanten av öknen, till staden Efraim, där han stannade med sina efterföljare.55Den judiska påskhögtiden[3] närmade sig nu, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.56De ville gärna träffa Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till påskhögtiden?”57Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.