— Běda modlářům - Lid všelijak odpadal od Hospodina a přizpůsoboval se pohanskému okolí. Hospodin jeho nevěru odhalí.
1 Spravedlivý hyne a není nikoho, kdo by si to bral k srdci. Zbožní muži bývají smeteni a nikoho nezajímá, že byl spravedlivý smeten zlem. 2 Pokoje dosáhne ten, kdo jde správnou cestou. Odpočine na svém loži. 3 „Předstupte sem, vy, synové té, která věští z mraků, potomstvo cizoložníka a nevěstky! 4 Komu se tak škodolibě posmíváte? Komu že se pošklebujete? Na koho vyplazujete jazyk? Což nejste děti nevěrnosti, potomstvo zrady? 5 Rozpalujete se u mohutných stromů, pod každým zeleným stromem, v roklích, pod skalními útesy zabíjíte děti. 6 V rokli mezi hlazenými kameny je tvůj díl, ano, ty budou tvůj úděl. Také jim jsi přinášela úlitbu, obětovala dary. Tohle mě má těšit? 7 Na hoře vysoko strmící zřídila sis lože, tam také stoupalas k obětním hodům. 8 Za dveřmi a veřejemi sis dělala své pamětné znamení. Ode mne ses odvrátila, odhalovala ses, vystupovala jsi na své lože, rozšiřovala je, s oněmi ses spřáhla, milovala jsi jejich lože, zírala jsi na znamení údu. 9 Mrhala jsi olejem pro Meleka, hýřila jsi svými mastmi, dodaleka vysílalas posly, snižovala ses až do podsvětí. 10 Znavila ses množstvím svých cest, a neřeklas: ‚Nemá to význam.‘ Ve znamení údu jsi nalézala život, proto ses necítila vyčerpána. 11 Koho ses polekala a koho se bojíš, že tolik lžeš? Na mne sis ani nevzpomněla, k srdci sis to nebrala. Jen proto, že jsem byl příliš dlouho zticha, nemáš přede mnou bázeň. 12 Uvedu ve známost tvoji spravedlnost a tvé činy! Nic ti neprospějí. 13 Až budeš křičet, ať si tě tvá sbírka bohů vysvobodí! Všechny je odnese vítr, odvane je vánek. Ale ten, kdo se utíká ke mně, dostane do dědictví zemi, do vlastnictví moji svatou horu.“
— Pokoj dalekým i blízkým - Hospodin svůj lid vyléčí a nabízí svůj pokoj všem, kteří k němu přijdou.
14 Řekne: „Navršte, navršte násep, vyrovnejte cestu, odstraňte mému lidu překážky z cesty!“ 15 Toto praví Vznešený a Vyvýšený, jehož přebývání je věčné, jehož jméno je Svatý: „Přebývám ve vyvýšenosti a svatosti, ale i s tím, jenž je zdeptaný a poníženého ducha, abych oživil ducha ponížených, abych oživil srdce zdeptaných. 16 Nechci vést spory navěky, nebudu trvale rozlícen, jinak by přede mnou každý duch zemdlel; vždyť vše, co dýchá, jsem učinil sám. 17 Rozlítil jsem se, když se lid provinil chamtivostí, bil jsem jej, skryl jsem se v rozlícení, že se odvrátil a šel cestou svého srdce. 18 Viděl jsem jeho cesty; vyléčím jej však a povedu, vrátím potěšení jemu a těm, kdo s ním truchlí. 19 Stvořím ovoce rtů. Pokoj, pokoj dalekým i blízkým, praví Hospodin. Vyléčím jej. 20 Svévolní budou jak vzedmuté moře, které se nemůže uklidnit, jehož vody vyvrhují špínu a kal. 21 Nemají pokoj svévolníci,“ praví můj Bůh.
1De rättfärdiga går under, de gudfruktiga dör tidigt och ingen tycks undra varför. Ingen tycks förstå att de när de dött besparas en massa olycka,2för de gudfruktiga som dör ska vila i frid.3Men kom hit alla ni som är söner till häxor och barn till äktenskapsbrytare och prostituerade!4Vem är det ni gör er lustiga över genom att räcka ut tungan och göra grimaser?5Ni är barn till syndare och lögnare! Ni tillber era avgudar med sådan iver i skuggan under vart och vartannat träd, och ni bär fram era egna barn som människooffer nere i dalarnas bergsklyftor.6Era gudar är stenar i dalarna. Ni tillber dem, och de kommer också att bli ert arv, inte jag! Skulle detta göra mig glad?7-8Nej, ni har begått äktenskapsbrott uppe på bergen, där ni tillber avgudabilder. Ni har övergett mig. Bakom stängda dörrar sätter ni upp dessa avskyvärda bilder och tillber dem. Det är otrohet, för ni ger er kärlek till avgudar i stället för till mig.9Ni har gett väldoftande parfymer och underbar rökelse som gåva åt Molok. Ni har rest långt bort, ända till dödsriket, för att få tag i nya gudar att älska.10Ni gav inte upp, trots att ni blev trötta av allt ert sökande. Nej, ni fattade nytt mod och fortsatte.11Varför var ni mera rädda för dem än för mig? Hur kom det sig att ni inte för ett ögonblick tänkte på mig? Är det för att jag varit alltför mild, som ni inte har respekt för mig?12Så kommer ni med er 'rättfärdighet' och era 'goda gärningar'! I detta finns inget som kan rädda er.13Låt oss se om alla dessa avgudar kan hjälpa er när ni ropar till dem! De är ju så svaga att vinden kan blåsa bort dem! De kan falla omkull bara man andas på dem. Men den som tror på mig ska få ärva landet och bo på mitt heliga berg.14En order ska utgå: "Bygg en väg! Röj undan klippblock och stenar! Ta bort alla hinder i mitt folks väg när det kommer tillbaka från sin landsflykt."15Den höge och upphöjde som är evig, den Helige, säger: "Jag bor på en hög och helig plats, men jag bor också hos dem som har förkrossade och ödmjuka sinnen. Jag förnyar de ödmjuka och ger nytt mod åt dem som har ångerfyllda hjärtan,16för jag ska inte strida mot er för evigt och inte heller alltid visa min vrede. Om jag gjorde det, skulle hela mänskligheten förgås, alla skulle tappa andan av förskräckelse!17Jag var vred och straffade dessa giriga människor, men de fortsatte att synda och gjorde allt ont som de längtade efter djupt i sitt inre.18Jag har sett vad de har gjort, men jag ska ändå hela dem! Jag ska leda och trösta dem och hjälpa dem när de sörjer och bekänner sina synder.19Frid låter jag komma över dem, både nära och fjärran. Jag ska hela dem alla!20Men de som fortfarande förkastar mig är som ett upprört hav, aldrig stilla och alltid i färd med att kasta upp dy och smuts på land.21För sådana finns ingen frid."